Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsmästerskapen på skidor i Chamonix 1937 av översten, greve C. G. D. Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsmästerskapen PÅ skidor
i CHAMONIX 1937
av C. G. D. Hamilton
Det blad i den svenska skidlöpningens historia, som bär
ovanstående överskrift, kommer icke att höra till de ärorika. Ett
av de mest lärorika bör det däremot vara, om det är av
motgångar man lär. Hur det blivit därmed må vara osagt.
Det kan synas vara en sorglig lott att omhänderha en trupp,
som dag för dag misslyckas, där man har all anledning att
vänta sig ett lyckligt resultat. Så var knappast fallet med
Chamonixtruppen. Misslyckandet var ledsamt. Men truppen var
i själva verket utmärkt. Goda, i det hela vältrimmade
skidlöpare — fast utförsåkningen borde varit bättre på sina håll.
Goda kamrater, goda idrottsmän, brinnande av stridslust,
städade och försynta i sitt uppträdande, skämtsamma och glada
i den dagliga samvaron, antingen humorn var stilla och torr
som Zakrissons eller lät höra av sig som Dahlqvists. Det var
en fin och trivsam trupp, tillräckligt god för att med litet tur
ha kunnat bli en fullträff i stället för bom. Man kan icke
förneka, att resultatet var rättvist. Men det gjorde icke truppen
full rättvisa och icke heller åt dess klockarfar, Per Erik
Hedlund, som bistod sina unga kamrater med råd och dåd på det
mest outtröttliga och uppoffrande sätt.
Utresan var givetvis en upplevelse för dem, som förut aldrig varit
söder om Sollefteå. Bekantskapen med Berlin gjordes visserligen vid
konstgjord belysning, men det kan ifrågasättas, om icke trafiken tedde
sig ännu mera imponerande och affärernas och magasinens
skyltfönster ännu mera förtrollande på detta sätt än vid dagsljus.
Restaurant "Vaterland", där supé intogs på Rehnterrassen, över vilken två
åskväder hann utlösas, uppskattades livligt liksom cabaretnumren,
med vilka vi underhöllos. Detsamma kan knappast sägas om den
tyska III kl. sovvagn, som vi togo i besittning på
Anhalter-bangården. Sverige började framstå i en allt bättre dager. Fast det fanns
ljuspunkter, som t. ex. att inklämd mellan damer i sidenpyjamas stå
i kö för att få tillträde till vagnens enda toilettrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
