Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter, en varnagel för tiden, antog katolska läran.
Mellertid hade hon öfverlämnat spiran åt sitt syskonbarn,
Pfalzgrefven Karl Gustaf.
Denna älskvärde konung och lycklige krigare
återkallade genom sitt vänliga och ridderliga väsen Gustaf
Adolfs, sin morbroders, dagar; men fick ej tid att
bota skadorna och afhjälpa missbruken. Hans regering
var blott krig, och, sedan han flugit från seger till
seger, sjuknade och dog han plötsligen midt under
utkastet till nya bragder. Han hade mellertid befästat
Sveriges ära och vunnit några sköna landskaper. Så föll
han i den fulla kraften af sin lefnad och lämnade
tronen åt en omyndig son.
Nu kom åter en lång tid af minderårighet och
förmynderskap, där en svag qvinna, änkedrottningen, skulle
föra tyglarne. Genast började adelns gamla spel, och
några mäktiga familjer ledde förmynderskapets gång
och fördelte efter behag sinsemellan ståthållarskaper,
äreställen, gods och rikets inkomster. En förskräcklig
hushållning med rikets medel, oordning, godtycke och
svaghet uppfyllde alla förvaltningens grenar. Lika
dålig, som den inre ledningen, var ock den yttre politikens.
Endast den glans, som Gustaf Adolf och Karl Gustaf
gifvit riket, uppehöll någorlunda dess anseende
utomlands. Men det opolitiska krig, hvari det af Frankrike
bestuckna regerande partiet invecklade Sverige,
uppenbarade snart den inre oordningen och vanmakten, och
den store kurfursten Fredrik Vilhelm af Brandenburg,
som måst följa Karl Gustaf till Pålen och hjälpa honom
vinna slaktningen vid Warschau, lärde till hela
Europas förvåning den hittills obesegrade svenska hären att
fly. I detta uselt och olyckligt förda krig lärde
ynglingen Karl den 11 att känna sig som man och att
tillika känna statens brister och lyten. Med afsigt hade
man låtit denne konung uppväxa i okunnighet och
håglöshet[1], emedan man ej ville behärrskas, utan sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
