Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsakterna från 1720—1772, där aristokratiskt högmod ofta
på det oförskämdaste uttalar sig mot de ofrälse
stånden. Jag anför blott en riksdagsanekdot, som är nog
karaktäristisk och påminner om de lagar, man vågat
stifta under Karl den 11:s minderårighet. En adelsman
föreslog, att dödsstraff skulle stadgas för en sådan
vederstyggelse, som om en bonde vågade lägra en
adelig qvinna. När förslaget kom till bönderna, yttrade
deras talman, bonden Håkanson från Blekinge: ”han
hade ingenting däremot, man hade tagit saken alltför
lindrigt, och man borde i stället för vederstyggelse säga
sodomiteri”[1]. Denna läxa kände adeln så skarpt, att
förslaget förföll.
Men hvarifrån detta borgarnes och böndernas
fåraktiga tålamod? Hvart hade deras barnbarn tagit
vägen, som hyllade Karl den 11 såsom befriare och
återställare? Hvar voro Karl den 12:s kämpar, då list och
öfvermod vågade sig så fram? O, de flästa sofvo med
honom under jordens gröna täcke, de öfriga slumrade i
skuggan af de lagrar, dem de planterat och vattnat
med sitt blod; de drömde där en förvirrad dröm om
stora kämpadater och äreminnen; de hvilade ut sina af
sår och ärr betäckta lemmar. Sverige var kraftlöst,
folködadt. Sådant visar alla tiders historie: efter stora
kraftyttringar och utomordentliga män inträder nästan
alltid genom en eller två människoåldrar något, som
man kunde kalla sömn eller dröm. Så var det 60 år
efter Kolumbus, Luther, Karl den 5 och efter denna
tids i krig, vettenskap och konst stora män; så i
England en människoålder efter Baaden, Cromwell och
Milton; och vi Tyskar efter 1815?
Då adeln hade en sådan öfvervigt, då de ofrälse
voro missnöjda, då författningen var så usel, att den,
om ej en Konung utgjorde den lifvande principen,
egäntligen innebar en slags krafternas stillestånd, måste
de styrande hafva varit utomordentliga människor, om
de kunnat styra väl. Den lagstiftande, domare och
verkställande makten — allt var genom innehafvandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
