Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blick på de sista århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de högsta ämbetena och genom förläningsrätten af de
lägre i adelns händer; och Konungen hade knappt
betydelsen af en riksrådets president, han var endast en
skugga, endast sigillet på de maktägandes beslut. Men
alla uppåtsträfvare bland den talrika adeln kunde ej få
härrska, ej vinna indräktiga ämbeten, ej få sådane
poster, där främmande hofs skänker och årspenningar
utföllo; det fanns missnöjda bland adeln och borgarne,
ehuru den härrskande aristokratien hade nog klokhet
att upptaga bland sig de utmärktare och djärfvare af
ofrälse stånden; det fanns slutligen två partier, som
stridde om väldet. En klokare och djärfvare Konung hade
kunnat nyttja denna partiställning att redan få år efter
Karl d. 12:s död återställa den förbannade
konungamakten. Men Sverige ägde ej sådana konungar under de första
50 åren efter dennes död. Fredrik af Hessen var ej
driftig och härrsklysten, utan, vällustig och lat, fann han
sig bäst att utan fara fördrifva sitt ärelösa skuggvälde
med frillor, förströelser och jagt. Adolf Fredrik, hans
efterträdare, var en man utan karaktär och kraft, den
hans gemål Lovisa, hvilken ägde medvetande af att
vara Fredrik den stores syster, ej engång kunde uppägga
till djärfhet; och det enda försök, som 1756 af honom
gjordes till konungamaktens återställande, misslyckades,
och deltagarne däri betalte försöket med lif eller
landsflykt.
Obilligt skulle man påstå, att den öppnade
täflingsbanan ej frambragte bland de härrskande många
dugliga och ädla män, många talanger, som äljest ej sett
dagen. Sverige hade bland så många oroliga, äregiriga
och låga själar äfven många ädla, tappra, obestickliga;
men, ty värr! voro sakerna så inrättade, att hvarken
folkets dygd eller regeringens kraft kunde riktigt verka
för det goda. Ty så ilsken var partiernas strid, att,
hvilka som också härrskade, deras motståndare likväl
voro nog mäktiga att hämma statshjulens gång; så blindt
var partiagget, att det bästa och nyttigaste förstördes,
blott emedan de för ögonblicket härrskande ej beslutat
och verkställt detsamma. Om ock ett och annat godt
blef infördt, så skedde dock det mästa efter
parti-ingifvelser och var mera båtande för det enskilta än
allmänna, mer glänsande än nyttigt. Dessa båda partier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
