Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättsinnighet lekt bort den. Han, den eljest så kloke och
skicklige, som så ofta fångat de äldsta räfvarne i deras
egna underjordiska irrgångar, betänkte ej, hvilken rol
han här, om också ej i öfverensstämmelse med sitt
hjerta, ovillkorligen måste spela. Väl förstod den
vältalige och snillrike att, när nöden fordrade, uppkalla
Gustafvers och Karlars skuggor bland de lefvande; väl
hade natur och konst förlänat honom stämma, åtbörder
och skönhet för att kraftigt tala till sina bönder och
soldater; men i stället att spela krigarens rol eller
åtminstone att antaga de yttre åtbörderna af en sådan,
spelte han bland män, som väntade nordisk kraft och
nordiska bragder, verkligen blott rolen af en —
skådespelare. Han, som bort — då så många bland adeln
hyste en illvillig sinnesstämning och då tärningen var
kastad till den afgörande vändpunkten af ett blodigt krig
— taga på sig Karl den 12:s råck och sporrar och så
framträda bland sina Svenskar och Finnar, visade sig
nu till häst bland dem, som skulle aflossa det 18
århundradets kanoner, klädd lik en tornerriddare till en
lansbrytning på lek — i brokig burgundisk sidentröja, med
fladdrande mångfärgad fjäderbuske, i skor med röda
band, eller till och med lik en Neronisk efterapare af
Mimers och Sångares luftiga teatraliska föreställningar.
Och han hade verkligen med sig sångare, histrioner,
skalder; i lägret uppfördes sång- och teater-stycken,
och många bland hans glada och tappra följeslagare
voro på engång kämpar med penna och svärd. Det
var verkligen kung Artur med sina 12 i lägret, och
alla bestyrkte sedermera, att de voro värdiga både att
emottaga och gifva sår.
Men allting har sin tid och sitt ställe. Svensken
älskar skämt och lustigheter, men detta sätt att
uppträda förekom dock de gråskäggiga soldaterne alltför
opassande. Så blef det möjligt för de dolska förrädarne att
genomdrifva sitt spel. Detta konungens sätt smittade
äfven de allvarsamme och stridslystne. När de sågo,
att han ej hvarje minut fasthöll i sitt sinne och i sina
åtbörder den enda stora tanken: Katharina och
Petersburg, så skämtade de med, och, sorgligt nog, blef det
kungliga lägret ett verkligt lustläger. Det kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
