Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter behag alla högre ämbeten och kunde utan
undersökning afsätta från alla, utom domare-ämbeten; han
hade oinskränkt makt öfver krig och fred. Opinionen
var så stämd emot adeln, denna hade så ådragit sig
hela nationens hat, och konungen hade så vunnit de
ofrälse stånden genom adeliga företrädsträttigheters
öfverlämnande åt dem, att de tre ofrälse stånden
underskrefvo denna säkerhetsakt. På riksdagen 1786 bestämdes,
att 3 stånds vilja vore lag, utom i grundlags-
privilegie- och bevillningsfrågor. Adeln påstod, att denna
säkerhetsakt innebure — hvad ock var uppenbart —
ett ingrepp i dess privilegier och således en förändring
af grundlagen, hvilket blott kunde ske genom alla 4
ståndens och konungens[1] enstämmighet; men
konungen kallade dem blott förklaringar och tillägg till 1772
års regeringsform. Motpartiets gensträfvighet var
hårdnackad, men fåfäng. Den adliga riksdagsskaran var denna
gång, lik ett välordnadt regemente, indelad efter sina
fallenheter och kunskaper i vissa afdelningar, och stod
under en skicklig och beslutsam anförare, som med skarp
blick öfversåg slagfältet och ej gaf den anfallande
fienden ett enda öppet hugg. Denne anförare var den
gamle Grefve Axel Fersen, som i sitt stånds svåra
ställning betedde sig med både djerfhet och sans, och
höll sina truppar så i ordning, att man ej genom
häftiga och oöfverlagda utfall gaf fienden några fördelar.
Han hade blifvit berömd genom den spådom, som han
varnande yttrat till Hattarnes och Mössornas 1772
ständigt i det lilla kriget skärmytslande partier: ”konungen
som syntes spela en obetänksam yngling, skulle genom
deras oenighet röfva till sig väldet”. Men konungen
segrade 1789 lika mycket genom folkets gunst, som
genom sitt mod och beslutsamhet, genom den
sinnesnärvaro och den själens eld, hvarigenom han förmådde
hänföra människornas sinnen. Här höll han samma dag,
då han lät häkta adelns anförare efter slutadt
sammanträde, ett allt nederstående tal, hvarvid han, med full
makt öfver sina känslor, slog Gustaf Adolfs spira mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
