Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talarestolen, yttrande:[1] ”förr skall denna hand förtorka!
än jag underskrifver rikets förnedring.” Gustaf varnades
före denna dags plenum, att motpartiet kunde uppväcka
tygellösheter, och att fara sväfvade öfver hans hufvud;
en varning måhända gifven af någon hans fiende, för
att betaga honom modet. Blek och allvarsam och med
ett af bekymmer och ansträngningar stämpladt ansigte,
beträdde han talarestolen; de modigaste af fiendernas
män hade ställt sig tillsammans och rigtade hotande
ögon och miner på detta ansigte. Svag och matt höjde
han i början sin stämma, men snart reste han sig i hela
sin kunglighet, slog dem med åskans dunder, så att de
i sin ordning bleknade; och, uppropande hvar och en
bland de farligaste särskilt vid namn, befallde han
honom gå och låta föra sig i fängelse af den utanföre
väntande vakten. Och de gingo utan motspänstighet,
för att så mycket mera kasta skenet af våld på konungen,
ehuru de kunnat låta sig endast med våld bortföras från
sina säten. Bland de bortförda voro Grefve Axel
Fersen, Horn, de Geer, Direktör Fritzky, en verkligt ädel
och patriotisk man, öfverstarne Almfeldt, Schwarzer
(en pommeranare), och Maclean de märkligaste. De höllas
ungefär i en månads anständigt fängelse på
Fredrikshof och frigåfvos sedan.
Äfven i Finland blef krigsrätt hållen öfver det
upproriska befälet och Anjalaförbundets hufvudmän, och de
blefvo nästan alla såsom högförrädare dömda till döden.
Gustaf visade sig äfven här mild: blott en enda,
Öfversten Friherre Hästsko, en infödd Finne, miste lifvet;
några landsförvistes till Barthelemy, andra till Tyskland,
de öfriga benådades. Bland de till Barthelemy
landsförviste var öfverste Montgommery, en yngling med de mest
glänsande förhoppningar och af Gustaf mycket gynnad,
af en sedan halftannat århundrade i Sverige boende
Polsk adelsslägt. Hans far hade flyktat till Sverige vid
århundradets början, sedan hans många bröder hade
dels på slagfältet, dels på stupståcken omkommit i det
första skottska Stuarts-upproret emot Welfiska huset.
De svenska Montgommery hade upptagit honom i sin
familj. Denna flyktings son, utmärkt framför många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
