Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
med 4 stånd, hvilket där var något nytt och oerhördt.
Härvid skedde, att han, tills tiden kom att genowm nya
inrättningar eller svenska efterbildningar kunna
åstadkomma något bältre, måste tills vidare hjelpa sig med
blotta fragmenter (godsförpaktare) af ett stånd ,
bondeständet, som sedan 30-åriga kriget blifvit nästan bhelt
och hållet förtryckt eller tillintetgjordt. Det är
otroligt, med hvilken maktpåliggenhet allt detta bedrefs ,
och huru konungen blott lefde och rörde sig i sitt lilla
Pommern för dessa planer, liksom han bär kunnat
upprälta ett nylt och mäktigt Sverige. Ty fråga var ej
blott om ny lagstiftning, utan om nya kanaler, hamnar,
skeppsvarf, städer o. s. v. och det på en tid, då
denna lilla fläck så lätt kunde försvinna genom den stora
verldsrevolutionéns vulkan. Vid den tragiska känsla,
som minnet af dessa blodiga dagar uppväcker, synes
denna byggnad i dåvarande tiders vansklighet nästan
löjlig, och, i förhållande till Napoleons vilda, tbroner
störtande och upprättande kraftyttringar, nästan som ett
oskyldigt, poetiskt barnspel.
Mecen Gustaf Adolf bråkade sitt hufvud med dessa
sina . skapelser, liksom hade han med säkerbet kunnat
förutspå en 20-årig fred. Han trifdes också
ingenstädes bättre än i Pommern. Detta veka och godsinta,
eller svaga och karaktärslösa, jag vill bhälldre säga:
detta obestämda c«cch prägellösa, som ej tillbör något
visst land eller folk, detta obeskrifliga något, som så
många vår tids Tyskar just ej till sin ära och lycka
tillägnat sig och frawställa för främlingen, — detta
gjorde ett behagligt intryck på den, som ofta blifvit
tillbakastött af det trotsiga och kalla eller lugna och
fasta bos sina Svenskar; ty det hände honom, hvad som
alldrig är glädjande, att han där såg sin bild för trogen i
andra. Kortligen: detta synes honom hafva varit den
sista lyckliga leksommar, och de, som eljest plägade
klaga öfver hans slilla och kalla allvar, vågade till
och med stundom skämta i hans närvaro. Häraf ett
eller annat exempel:
En yngling. som nyss utbytt studentens råck mot
krigarns, hade gjort en svassande krigssång, där han
med mäktiga ord uppmuntrar sin konung och cej’heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
