Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skulle intåga i Stockholm; alla styrelsens företag
förlöjligades eller skymfades på det högsta, och
slutligeo skrek man öfver en ny utskrifven krigsgärd och
öfver ett landtvärns upprättande af den vapenföra
ungdomen, liksom detta varit något alldeles oerhördt och’
despotiskt. Stor och liten, den skägglöse fändriken och
den befallande öfversten, skrifvarn och nrinistern, ja
de flesta ämbelsmän, som hade nägon befattning med
utrustningen, syntes nästan önska, att det målte så snart
som möjligt gå under, emedan det ändå en gång
måste gå därbän, så att alla anstalter, allt motstånd i
alla fall vore förgäfves. Denna tro fördärfvade allt och
hämmade all kraft och drift. Då enhvar så trodde,
var det naturligt, att enhvar blott gjorde hälften af hvad
han kunnat — ja, hade han blott gjort hälften! Många
syntes hafva intresse af, att allt måtte göras så uselt som
möjligt; många hindrade uppenbart, där ännu något
kunnaät göras, och sköto sedan skuld på konungen och
hans vänner. Hade man i Paris så, som här, bandlat
och smädat; Napoleon och bans, Foucheer skullc
sannerligen förfarit annvurlunda med dessas hufvud och
mund! Förstocknig, lamhet och tröghet är den korta
skildringen af denna för Sverige så olyckliga sommar.
Detta låg bos konungen, men måhända ännu mera i folkets
stämning och tänkesätt emot honom. Säålunda faller
skulden för dessa sorgliga och förvirrade händelser’
håde på styrelsen och de styrda, och det torde alldrig
kunna afgöras, hurn mycket som faller på hvardera.
Om man undantager de oförlikneliga Finnarne, så
visade sig föga fusterlandskärlek, anda och sjelfuppoffring,
om hvilka Svenskarne cljest veta att berätta så många
underverk i sin historia; utan bat, nycker, egennytta,
olydnad, försumlighet gjorde det svåga än svagare. Det
är snart sagdt ett underverk, att det under så mycken
sorglöshet och uselbet ej gick sämre, än det verkligen
har gått.
Vi vilja nu i korthet teckna 1808 ärs fälttåg och
först sce, hvad som skedde i Sverige och sedan i
Finland, som var krigets egentliga ändamål och dit
Ryssarne cfter Tilsiter-freden kastat sneglande ögon.
— Redan före Danmarks krigsförklaring bade, till
följe af rykten om dansk-fransyska rtstningar, en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
