Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och längs. efter skeppsbron, på första hefallning
marschfärdiga. Stadens invånare hade strömmat ut och
trängde sig omkring under dyster och ångestfull stillhet;
blott här och där hviskade enskilta vandrare med
bleka anleten och späjande ögon, och enstaka adjutanter
och bud sprungo beställsamt af och an, vetande eller
icke vetande, hvad som skulle ske. Slottsportarne
voro besatta af Tyskar och närmast dem stodo några bland
lifkyrassiererna; officerare stodo och vandrade talrikt
på platsen emellan "högvakten och slottet, bland dem
den tjocke Pomrarn öfversten v. Engelbrecht, blickande
framför sig med denna qvalmiga beklämdhet, som
under ett åskväder, om hvilket man ej vet, om dess
blixtar ej möjligen nedslå på ens eget bufvud. Då
ljudade det på engång: konungen är arresterad. _
Gud ske lof! Gud ske lof! ropade då de flesta ,
tanklösa, såsom människorna ofta äro. Gud ske lof, att
det aflopp så stilla. På de flestas anlet läste man
glädje, på få ängslan, på högst få bedröfvelse. Det var,
som hade det allra hvardagligaste skett; ingen soldat,
ingen borgare rörde sig vidare, om ej de, som
nyfikenheten utlåckade. Ungefär efter en timma erfor man, alt
herrtigen af Södermanl!and under namn af
riksföreståndare tillsvidare öfvertagit regeringen; snart trädde den
gamle ut från slottet och talade till sina kyvassierer;
om cftermiddagen red rikshärolden i sin ridderliga skrud
genom bufvudstaden och förkunnade på alla torg och
gator regeringsförändringen, och om aftonen sade en
kungörelse folket, hhvem som nu var herrskare.
Mcen sedan första ångsten och spänningen under
den ännu oafgjorda katastrofen var förbi, syntes också
allt deltagande upphöra. Man hade stilla låtit
arrestera konungeo; lika stilla emotltog man också berrtigen.
Hade den förre inga vänner och beskyddare, så ingaf
den sednare också ingen beundran och förboppning; ja
redan om aftonen samma dag sade flera: hvarföre har
man fängslat den ene, om man återgifvit oss den
andre? Dar förspordes inga lyckliggjordas glädje, inga
olyckligas sorg. Man åt, drack, spelte, besökte
tbeatern, pratade obetydligheter, liksom var den 15 Mars
alldeles lika andra dagar. Alldeles den gamla
likgiltigbeten, den gamla kölden hos folket! Man såg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
