Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om 294 —
han vann genom den rika förboppning, som syntes
innesluten i hans späda gestalt. Prins Gustaf var i
barndomen så sjuklig, att man fruktade. att han skulle
blifva en krympling. Men efter sitt åttonde år hade han
på ett förvånande sätt hämtat sig, och är nu i sitt
tionde år en skön och stark gosse, mera än sina systrar
liknande modern. Hvilka grunder begagnade faderns
fiender att utesluta honom från WVasarnes tbron? Nästan
alla höllao sig fast vid ett enda, vid den ofvannämnda
fruktan för en förföljelse-regering, alt grundsatser och
hat skulle fortärfvas från slägt till slägt. Hvilken lära !
I enlighet med en sådan måste, på äkta turkiska sagdt,
en kungamördares, en landsförrädares, hvarje större
brottslings hela familj med hull och hår utrotas.
Sedan man efter några månaders förlopp bunnit
sansa sig, blef man också i mångfaldigt afseende
fogligare: hätskheten emot regeringen mildrade sig, ju
mera man såg, att de nya männen spelt med lysande
såpbubblor och lofvat guld och gröna skogar, som
åtminstone lågo långt hakom de svonska. Det hade ej från
början funnits någon liflig och kraftig själslyftning ,
någon mäkligt uppbrusande, med nya skapelser
hafvande revolutionsanda; man såg nu allt tydligare, att nya
pamn ej förbättrade gammalt ondt; man kände, alt man
ej var kommen längre, än där man länge stått. Få
insågo klart tidens krvaf; få kände, hvad som hos
Gustaf Adolf evigt förblifver aktningsvärdt och som,
förenadt med större verksambet, kunde hafva gjort honom
till en stor man; men många begynde fråga; skall väl
blott han, han allena, uppbära skulden för allt? Vare
Svenskarne så tappra, dygdiga och frisinnade, som man
dagligen bhörer skrytas, buru bhade väl konungen då
kunnat göra så mycket uselt, som man påhördar hanom?
Huru hade han bland ett sådant folk skolat hära sig
åt, för att komma i fängelse? De billiga började också
apklaga andra och tala mycket om en Ugglag’,
Cederströms och VVachtmeisters med fleres jämmerlighet och
om en Cronstedts och Tibhells förräderi; särdeles
högljudda blefvo vid denna tid anklagelserna ecmot den
sednare.
Tibell var son af en underufåcerare från
SödermanJand, som dog i fattigdom. Han gick ung i krigstjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
