Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utmärkte sig genom flit aoch skicklighet. Såsom
löjtnant blef han utnämnd till lärare vid Karlbergs
krigsakademi. Af missnöje, emedan han ansåg sig oförtjent
hafva blifvit förbigången af en kamrat, tog han
tjenstledighet, reste till Frankrike, bevistade under Napol/eon
fälltåget i Italien och tjente sig opp till brigadier.
Efter freden i Campo Formio återkom han till Sverige
och blef genom krigspresidenten Cederström, som
beundrade allt, som kom utifrån, förordad och anställd.
Tibell ansågs också för en skicklig och flitig man. Snart
inrättade man en ny topografisk korps, till hvars
bufvudman han utnämndes. Ar 4803 följde han konungen
till Pommern och Mecklenburg och spelte under 18068
års sommar, då Pommern ordnuades till en svensk
provios, rolen af en råd- och plangifvare därstädes. Då
Tibell lemnade landet med konungen i Sept. 1806, så
lemnade han också efter sig ryktet att vara en äregirig
och egennyttig man, ja att han med afsigt förepratade
konungen osanningar, för att göra sig vigtig. Vid sin
återkomst till Sverige blef han generalqvartersmästare
och ej långt därpå vicepresident i k_rigskol_legium,
Under 1808 års krig var han en af de få, som mest
rådslog och beslöt allena tillsamman med konungen. Man
gade: är Tibell en så klok man, som verlden tror, så
måste han hellre taga afsked, än befrämja orimliga
företag, dem man med rätta tillskref honom såsom den
där mest hade att säga i krigskollegium och hos
konungen. Men då han ej gjorde det, då allt, där han
bade sin hand med, blef på det mest förvirrade och
skändliga sätt förvaltadt, sade man slutligen: denne,
som lyckan framsparkat, är en egennyttig och sjelfvisk
man, en slug begagnare af ögonhblicket, som stulit ära
och lycka från konung oeh fädernesland; ja många
mumJlade, att Tibell stode i samråd med statens fiender och
att han planmässigt arbetade på konungens färdärf. Så
ljöd folkets månogstämmiga röst, så äfven sådana mäns,
som eljest voro hans egna vänpner infär konungen;
sådant var också manpens sken, ehuru sken och sanning
ofta kunna vara låugt åtskilda, Tibell är skicklig,
verksam, ärelysten, men måbända än mera vinningslysten;
bans uttryck är iskallbet och slughet, som döljer sig
nnder en trotsig balft fransysk fräckhet; emat sina
uyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
