Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor - N:o 1 (hörer till sid. 70.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilagor.
Bil. N:o A,
(hörer till sid. 70.)
Ställe ur Gustaf den 5:s tal till ständerna på
riksdagen 1789. (Utdrag.)
(Sedan konungen talat öm de stormiga uppträdena på
riddarhuset, och om den aristokratiska hydrans äregirighet,
hämndlystnad och reaktion, fortfor han i följande ordalag:)
Sådant är förloppet af det, som sig på
Riddarchuset tilldragit; olagligt till dess grund, oordentligt till
dess utförande, oanständigt till sättet att det utföra: och
sådant sker på en tid, då allt fordrade andra
tankesätt, andra öfverläggningar, då alla landsorter täfla om
att bispringa Riket, taga mig under armarna till dess
försvar och möta fienderna. Men hvem känner icke
här igen den gamla sjelfsvåldsandan, som så länge
legat förborgad? som så sorgfälligt sökt att skilja mitt
Folks hjertan ifrån mig? som föreställt mina gerningar
(ja de oskyldigaste), som farliga: som under Fribetens
namn (Fribeten! som jag sjelf återställt), som, säger
Jag, under Fribetens namn vilja endast framföra sin
en’skilta ärelystnad, återställa det aristokratiska väldet (som
jag vid början af win regering trott krossa), och som,
under namn att styrka regeringssättet, genom
uttydningar vill det undergräfva, och ändteligen göra med 1772
års Regeringsform, som det verkställdes med 1720, af
hvilken nästan icke en enda &. var i behåll då
Regeringssättet ändrades. Hvem känner här icke igen de
samma, som med en jernspira styrde Riket, då de
voro uppsatte i välde, som nu ej kunna tåla att hafva
selt det i sexton år af mig styrdt med mildbet; och
som nu ändteligen tvinga mig att tala ett språk så
mycket skildt från min naturliga böjelse, och hvilka, då de
uppretat sinnena, vilja kasta på mig skulden af den
hetta, de med så ospard möda sökt under en lång tid
att föda och bibehålla, och som nu ändteligen, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
