Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilagor - N:o 1 (hörer till sid. 70.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kuuna hoppas missleda Edra sinnen, Gode och
Redlige Män af de tre Stånden, från den tillgifvenhet för
mig, som gör både min och Eder styrka, söka att
förskräcka Eder med farhågan för Souverainiteten, detta
förhatliga ord jag så frivilligt afsvurit; och detta
beskylles den, som tre dagar varit den mest enväldige
Konung i Europa, som olvunget derifrån afstått, som
gifvit tillbaka en sann frihet, men ej tänkt åter
upplifva sjelfsvåldets och anarchiens regering. Jag förklarar
Eder derföre bär ifrån min tbron för andra gången (och
jag är förundrad alt se mig nödsakad att det föj’klura),
alt jag aldrig vill hafva Souverainiteten, och alt, om
loppet af oordningar salte den åter i min hand, jag
den aldrig behåller; alt jag gör mig en heder att vara
den rälla fribelens försvarare, men att jag anser för
den första af mina skyldigheter, som Hufvud för Riket,
att nedirycka och näpsa sjelfsvåld, att ej tåla, att de
som burit sina förmälna händer på min Fadere krona,
få ryckas med mig om den spiva jag för, och att i
synnerbet jag ej kau, att jag ej bör tillåta att en
annan del af dem genom tidens utdrägt gynna fiendens
intressen; ty om jag ej snart blir underbjelpt att få
flottan i sjön, och armén klädd, bevärad veh betalt,
förklarar jag här uppenbart, atlt, om våra kuster
här’jas, Finland brännes, deona hufvudstad botas, är det
ej min skuld, utan deras, som såve med nöje IRyssenr
snarare här i Stockholm ovch ett Ryskt Sändebud
föreskrifva mis lagar, är atlt de ville öfverlemna sin
ärelystnad, sin hämdgiriaohet eller sina enskilta begär.,
och som med alla dessa tidsutdrägter tre sig kunna
tvinga mig till en vanbedrande fred, en fred, som J
Gode Män ach alla Edra Barn skulle en gång förebrå
mig säåsom neslig, såsom brottslig mot Riket, mot det
namn de store Konungar burit, hvilket jag har den
bedern att bära; men denna hand blifve srarare
förkolnad, än att underskrifva någet som wvore nesligt för
Riket; och afryckes snarare från mitt hufvud och
sönderbrytes denna krona, denna Gustaf Adolfs krona,som
jag tagit emot, om ej så lysande som hanr lemnat
henne, ålminstone obefläckad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
