Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skåningar i Stockholm i gången tid.
Av Bibliotekarien, teol. lic. Krister Gierow.
Vid vilken tidpunkt i Nordens historia skåningarna började draga sig mot Stockholm,
är omöjligt att fastställa. När skåningar och svenskar enligt hävderna första gången lydde
under samma välde, då Ivar Vidfamne överfallit Ingjald Illråde och lagt hela Svea rike
under sin spira, hade stockarna ännu icke visat svearna vägen till den holme, där deras
huvudstad skulle växa upp, och för övrigt anses Ivar Vidfamnes krigståg liksom över huvud
taget hans person av historieforskningen vara lika legendariska som den populära
förklaringen av Stockholms namn och grundläggning. Och under den period, då under Magnus
Erikssons regering Skåne för första gången kan räknas såsom svenskt land, torde knappast
någon överflyttning av skåningar till den nya huvudstaden ha ägt rum. De tjugoåtta år,
som förflöto från 1332, då skåningarna under ledning av ärkebiskopen i Lund, Karl
Erikssen Galen, började underhandlingarna med den svenske konungen och denne mot en
lösensumma av 34,000 mark silver — en oerhörd summa på den tiden, vars erläggande kom att
bereda Magnus Eriksson stora bekymmer och spelade en stor roll vid bildandet av den
opposition, som ledde till hans fall — kunde lägga Skåne under den svenska kronan, och
till 1360, då Valdemar Atterdag genom ett överrumplande krigståg åter införlivade det
med Danmark, utgjorde en alltför kort tidrymd för en överflyttning ens i mindre skala.
Ej heller unionstiden bjuder några belägg för någon inflyttning av skåningar till
Stockholm, även om man kan utgå ifrån, att det i regenternas följen och bland deras fogdar och
krigsfolk funnos skåningar, som i olika ställningar insattes såsom representanter för
kronan runt omkring i Sveriges land och då väl även i Stockholm.
Med Gustaf Vasas befrielsekrig och unionens definitiva upphörande avstannade även för
lång tid framåt praktiskt taget alla förbindelser mellan Skåne och Sverige, åtminstone
fredliga sådana. Och de skåningar, som i egenskap av krigsmän i de danska konungarnas
härar under femtonhundratalet och sextonhundratalets förra hälft gång efter annan voro
med om att tränga norrut in i Sverige, kommo i varje fall aldrig så långt som till
Stockholm — om icke möjligen såsom krigsfångar. I fredstid voro förbindelserna mellan de
nordiska länderna så gott som inga. De småländska skogarna lågo som en hart när
ogenomtränglig mur mellan Sverige och det södra grannlandet. Och om icke naturens vildhet
och skogsvägarnas oländighet, omvittnade i de sparsamma reseskildringarna från dessa
tider, förmådde avskräcka från varje försök att från Skåne landvägen nå fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skistock/0007.html
