Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid militär, underofficer vid Skånska husarregementet och hade sitt boställe i Hyllie,
söder om Malmö. Och här föddes Kilian Zoll år 1818 som den äldste i en stor
syskonskara. Han sattes i Malmö skola, kom så långt som till dess högsta klass, den s. k.
rektorsklassen, men visade aldrig någon större lust för de bokliga studierna och blev ej
student. Till konsten stod hans håg, och då han — den ende av de här omnämnda
Skåne-konstnärerna — icke hade något hinder från föräldrarnas sida att övervinna och ej heller
några oöverstigliga ekonomiska svårigheter, kom han 1836 såsom elev vid Konstakademien
till Stockholm. Under de närmaste åren genomgick han så olika avdelningar inom
Akademien och begav sig dessemellan ut på studieresor i landet, under vilka han även utförde
en del målningar, så år 1843 en altartavla i Linderås kyrka, som är en tämligen trogen
kopia av Pehr Hörbergs målning i grannförsamlingen Sunds kyrka. Det är f. ö. icke
enda gången Zolls alster visa ett påfallande beroende av Hörberg. År 1845 överflyttade han
till Köpenhamn för att vid Akademien där fortsätta sina studier, och den tid, han
tillbringade här, blev av största betydelse för hans kommande utveckling. Kontakten med
den danska huvudstaden släppte han aldrig, och tid efter annan styrde han åter kosan
dit. Efter en tids vistelse i hemtrakten, en ny sejour i Danmark och en studieresa till
Dalarna, återvände Zoll på allvar till Stockholm år 1849. Här kom han snart att träda i
nära vänskapsförbindelse med den sju år yngre Marcus Larson, en vänskap, som för Zolls
del knappast kan sägas ha varit av godo. Den mot berömmelsen snabbt stigande Marcus
Larson utnyttjade tämligen hänsynslöst Zolls blygsamhet och tjänstvillighet. Ej heller kan
Marcus Larsons levnadssätt sägas ha gjort vänskapen särskilt nyttig för Zoll, vilken likväl
fann sin drabantplats både i arbete och sällskapsliv helt naturlig. Han och Larson hade
gemensam bostad under vintern 1850—51, varpå Zoll på våren begav sig söderut. Efter
ett uppehåll i Skåne, där han bl. a. sammanträffade med Stäck, ställde han närmast kosan
till Düsseldorf, som vid denna tid blivit ett konstens Mecka, där han kvarstannade till år
1855. Efter ett par års uppehåll i hemlandet återvände han så till Düsseldorf efter tre
år, denna gång på sin bröllopsresa. Redan 1859 återvände han emellertid till Sverige. Det
unga paret vistades under den närmast följande tiden dels i Zolls föräldrahem i
Ängelholm, dels hos hans svärmor, överstinnan Horn, i Laholm. På hösten 1860 bodde Zoll hos
sin hustrus släkting, godsägaren Otto Berch på Össjö gård. Därifrån kallades han till
Stjärnarps gård vid Halmstad för att utföra en del dekorationsarbeten. Vid framkomsten
dit insjuknade han hastigt i hjärnfeber, och den 9 november avled han efter endast några
dagars sjukdom.
Vi ha tämligen länge dröjt vid den krets av Skånekonstnärer, som under 1820—30-talet
och framåt vistades i huvudstaden. Det förhållandevis stora utrymme, som ägnats
densamma, kan emellertid med säkerhet anses motiverat. Vid ingen annan tidpunkt har väl
skånskfödda konstnärer gjort en liknande insats i huvudstadens och därmed hela vårt lands
kulturella liv. Även andra kunna i detta sammanhang bringas i erinran. Den betydelse,
Nils Månsson Mandelgren haft för svensk konst, kan näppeligen överskattas. Även denne
skåning tillhörde 1830-talets akademielever, men det blev knappast som utövande konstnär
han kom att bliva känd. Men med sitt brinnande intresse för svensk kultur kom han att
— framför allt genom de av honom och G. O. Hyltén-Cavallius startade sammanslutningarna
Konstnärsgillet och Svenska fornminnesföreningen — fullborda en livsgärning, som ställer
honom i främsta ledet bland skåningar i huvudstaden. Av skånska konstnärer, som i senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
