Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första halvåret av 1850 utkom Reform med ett häfte i veckan, men redan i maj upphörde
den. Borg var nedslagen men icke nedbruten. Han kände sig säker på, att de idéer, för
vilka han hittills kämpat med så ringa framgång, likväl en gång skulle segra. Redan
samma år tog han nästa initiativ, då han utsände upprop för bildandet av vårt lands första
arbetareförening.
Borg började nu av Hierta användas i Aftonbladet, där han under det närmaste året
huvudsakligen svarade för riksdagsreferaten, och även sedan tidningen strax därefter
övergått i andra händer, fungerade han såsom medarbetare under en kortare tid. Men sedan
var han nödsakad att söka finna sitt uppehälle på annat håll. Genom Hiertas förmedling
kom han i kontakt med olika tidningsredaktioner och bokförlag, men han hade svårt att
bestämma sig. I ett brev ger han uttryck för sin ovisshet: "Hvad proletären är en ödets
lekboll, hvad han kastas och slites! ... Vi få se, hvar jag landar — alltid helst i
Stockholm, ehuru penningen får afgöra saken."
Det blev inte Stockholm. Över vintern 1852—53 hjälptes Borg genom Hiertas bistånd,
men så var han tvungen att fatta sitt beslut. När på våren ett anbud kom från O. P.
Sturzen-Becker att bliva medarbetare i den av honom övertagna Öresundsposten i Hälsingborg,
slog han till. Och på sommaren samma år återvände Fredrik Borg till sin hemprovins och
bosatte sig i den stad, i vilken han därefter kom att fullfölja hela sin långa och
betydelsefulla livsgärning, till dess ban år 1895 avled. Men att skildra denna period av hans liv
faller utanför ramen för denna framställning.
Av de många skåningarna i Stockholm i gången tid har kanske ingen så känt
samhörigheten med den skånska hembygden under hela sitt liv, som Henrik Wranér. I varje fall
har ingen så som han kunnat ge uttryck för densamma i sin gärning. Wranér var
skomakareson och född år 1853 i Vranarps by, efter vilken ort han senare tog sitt tillnamn.
Henrik, som var den äldste av fem bröder, växte upp i ett fattigt hem, som i hög grad var
präglat av en gammaldags fromhet. Om sin barndom skriver han själv: "Som mina föräldrar
voro strängt schartauanska, fick jag ej gå i folkskolan för att ej lära odygd. Redan vid
21/i års ålder kunde jag emellertid läsa innantill: bokstäverna lärde jag i registret till
Luthers huspostilla. Vid 5 års ålder var jag för första gången på husförhör och kunde då
hela bibliskan och långkatekesen . . ." Vid tolv år kom han äntligen i riktig skola, i
Simrishamns pedagogi, varifrån han redan efter två år, 1867 överflyttade till Kristianstads
läroverk. 1873 blev han student. De närmast följande åren måste han försörja sig genom
olika, mer eller mindre tillfälliga uppdrag. Till en början var han under fyra år
lantmäteri-biträde, därefter tjänstgjorde han vid Fridhems folkhögskola och senare vid Karlshamns
läroverk. Under kortare perioder kunde han vistas i Lund, dit hans håg ständigt stod. Det
var i Karlshamn Wranér började sin publicistiska verksamhet som tillfällig, men ganska
flitig, medarbetare i stadens tidningar. Det var också här han stiftade bekantskap med den
unga flicka — hon var vid första sammanträffandet endast tretton och vid förlovningens
ingående sexton år — som senare skulle bli hans maka, Anna Löfgren, dotter till
sedermera kyrkoherden i Görslöv L. J. Löfgren.
Det var säkerligen genom stöd från den blivande svärfaderns sida, som Wranér efter år
1880 mera regelbundet kunde vistas vid universitetet i Lund. Till någon akademisk examen
ledde icke studiearbetet. Däremot fingo Lundaåren säkerligen stor betydelse för hans
litterära utveckling. Det var också här i Lund han först började ägna sig åt det skriftställeri,
som i första liand kom att tillförsäkra honom hans plats i den svenska litteraturens historia,
— 41 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
