Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arsenal - Arsenik - Arsenik, hvit - Arsenikkis - Artedi, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gardieska palatset, nära Jakobs kyrka, der de
förvarades ända tills detta hus år 1793 inreddes till
dramatisk teater, då de flyttades till Fredrikshof.
När detta skulle begagnas till kasern åt Svea
Lifgarde, flyttades effekterna och fanorna till
orangerihuset i Kungsträdgården och de öfriga sakerna
till Skeppsholmen, samt någon tid senare dels till
Ulriksdal, dels till Kongl. Husgerådskammaren, der
de ännu hafva sin plats. Fanorna uppsattes år 1817
i Riddarholmskyrkan, vid hvars brand, år 1835,
de lyckligen räddades och hafva, efter kyrkans
reparation, der återfått sitt rum. De öfriga effekterna,
som förvaras på Ulriksdal och i Husgerådskammaren,
äro hufvudsakligen: flera rustningar för häst och karl,
som påstås hafva tillhört Birger Jarl, Magnus
Ladulås, Carl IX, Gustaf Adolf den Store m. fl., den
sistnämndes stormhatt och harnesk af koppar, utgörande
en full mansbörda, Gustaf III:s kläder, som han bar
i slaget vid Svensksund, och de hvilka han bar på sig
då han blef skjuten, Hertig Carls kläder när han
blef sårad i slaget vid Hogland, en slup, som
säges vara byggd af Peter den Store, Gustaf Adolfs,
Carl XII:s och Konung Fredriks kläder, vapen,
hästmunderingar och andra saker, till större delen
skänker af utländske furstar.
Arsenik, en elektronegativ metall, som i rent
tillstånd är ljust blygrå, starkt glänsande,
kristallinisk, af 5,9 egentlig vigt, skör och lätt att
pulverisera, kan ej smältas i öppet kärl, emedan den
förflygtigas innan den smälter, i form af en
ohyggligt, hvitlökslikt luktande, giftig rök, och är i alla
former samt i förening med alla andra kroppar i hög
grad giftig, men ingår uti åtskilliga tekniskt
användbara metall-legeringar, såsom spegelmetall och
blyhagel. Den förekommer aldrig ren i naturen, utan
vanligen i förening med andra metaller, särdeles jern
(se Arsenikkis), eller med svafvel i form af
operment eller realgar; med syre ger den två bestämdt
kända föreningar, neml. arseniksyra, som är den
giftigaste af alla, och arseniksyrlighet, som äfven
kallas hvit arsenik.
Arsenik, hvit, råttgift, merkurium,
arseniksyrlighet, består af ansenikmetall i förening med
syre, förekommer sällan färdigbildad i naturen, men
bildas vid rostning af arsenikhaltiga malmer, särdeles
koboltmalm, och kommer vanligen i handeln från
Sachsen, i form af en tung, glaslik, gulaktig, dock
oftast på ytan, eller tvärtigenom hela sin massa
mjölkhvit, opak massa, som är tröglöst i vatten
och vid högre temperatur förflygtigas i form af
en hvit, föga luktande, rök, som dock är i
högsta grad farlig att inandas. I alla former är
arseniksyrligheten ett förfärligt gift, som dödar med
de rysligaste symptomer och handeln dermed är
derföre underkastad stränga kontroller, likasom
innehafvandet deraf, för andra än behörigen
qvalificerade personer, belagdt med ansenliga böter. Icke
desto mindre inträffa ofta olyckor, så väl i följd
af uppsåtliga, som ofrivilliga förgiftningar dermed,
och då sådana alltid gifva sig tillkänna genom
kallsvett, svindel, häftiga kräkningar, olidliga plågor
i underlifvet, brånad och kramp i halsen, ehuru
döden först efter flera eller färre timmars förlopp
följer, bör vid sådana tillfällen läkarehjelp genast
anskaffas, men under tiden de möjligast
verksamma motgifter ofördröjligen användas, och bland
dessa intager i vatten uppslammadt järnoxidhydrat,
som vid reqvisition alltid skall finnas färdigt på
apotheken, första rummet, samt ingifves
matskedtals, blandadt med simmiga drycker; emedlertid
och till dess detta kan anskaffas användes andra
till hands varande medel och deraf företrädesvis
mjölk, blandad med starkt tvålvatten, fint stött
krita, kalkvatten eller svag asklut, försatt med
smält smör, fett eller olja, för att uppväcka
kräkning till giftets uttömmande; i brist på tillräcklig
mängd mjölk, begagnas någon annan simmig
vätska, t. ex. mjölvälling, blandad med förutnämnda
ämnen, och af så väl det ena som det andra
måste stora qvantiteter gifvas och ofta repeteras till
dess att symptomerna upphöra eller läkare
ankommer. Den hvita arseniken användes till ganska
många tekniska behof, och importen deraf uppgår
årligen till cirka 2000 skålp.
Arsenikkis, misspickel, hvitkis, är en förening
af arsenik med jern, som förekommer på flera
ställen i riket, oftast tillsammans med koboltmalm,
som den till det yttre mycket liknar: den är neml.
silfverhvit, oftast kristallinisk och ger vid
upphettning stark arseniklukt; stundom innehåller den
tillika svafvel och får då namn af Blekkis.
Artedi, Peter, Linnés vän och medtäflare, son
af Kyrkoherden i Nordmaling Arctædius, röjde
tidigt en afgjord håg för naturhistorien, och
egnade sig deråt, ehuru fadren bestämt honom till
theologien. Vid det första sammanträffandet med Linné,
år 1728, uppstod emellan de båda ynglingarne en
aktning, som snart förbyttes till den innerligaste
vänskap, hvilken icke ens döden förmådde ändra
eller minska hos den efterlefvande. De studerade
tillsammans under Linnés sjuåriga vistande i
Upsala, delade gemensamt sina sorger, fröjder och
upptäckter, och då Linné anträdde en resa till
Lappmarken, men Artedi till utlandet, gjorde de
hvarandra inbördes testamente. Artedi reste till
England, der han trodde sig lättast kunna utvidga
sina kunskaper i ichtyologien, i hvilken Linné
villigt erkände hans öfverlägsenhet, och derifrån till
Holland. I Amsterdam råkade han oförmodadt sin
vän Linné, som åt honom öfverlemnade ett
uppdrag af en rik Apothekare i staden Ceba, att
ordna och beskrifva fiskarna i hans stora Zoologiska
Museum. Här hände honom, eller rättare
vetenskapen, den olyckan, att då han en afton skulle
återvända från denne, hos hvilken han spisat,
förvillade han sig om vägen och föll i en af stadens
många kanaler, der man följande morgon fann
hans lik. Linné, som då vistades i Hartecamps
trädgård, fick först två dagar senare den
förskräckliga nyheten, skyndade genast dit, föranstaltade om
en begrafning, värdig den aflidne, och om
betalning af hans skuld, nödvändig för räddningen af
hans manuskripter, hvarvid han ädelmodigt
understöddes af sin mæcenat Georg Clifford, samt
utgaf hans efterlemnade arbete, en beskrifning om
fiskarna. Född d. 22 Febr. 1705, död d. 27 Sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
