Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Westgöthe - Arvika - Arvika - As, Asar - Asa - Asa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog Amiral Norrby i en skarp träffning
Julaftonen 1521. Efter Calmars eröfring blef han Fogde,
d. v. s. Landshöfding, öfver Calmar och Öland.
Under Dackefejden öfverfölls hans gård, år 1542,
af en ströfvande hop upproriske och plundrades.
Han sjelf, då en ålderstigen man, släpades ut ur
huset, afkläddes, bands vid ett träd och ihjälsköts.
Arvika, en köping, belägen i socknen af samma
namn, uti Jösse härad af Wermland, 7 3/4 mil från
Carlstad, vid en vik af Glafsfjorden, Kyrkoviken
kallad, erhöll privilegier d. 14 April 1811;
skulle enligt Kungörelsen af d. 23 Dec. 1812, kallas
Oscars-stad, men hvilket namn, enligt Kongl.
Kommersekollegii Kungörelse af d. 26 Juni 1826,
utbyttes mot Arvika. Köpingen äger för
närvarande 549 innevånare, samt 46 tunnland jord. Läget
är både vackert och ändamålsenligt. Köpingen har,
genom den numera segelbara Byelfven, gemenskap
med Wenern, och emedan inga skrån eller
korporationer här äga rum, har handel och rörelse
ganska hastigt tilltagit. År 1841 voro här 96
bebyggda tomter. Köpingen har för närvarande 11
handlande, 52 handtverkare, samt särskild fattigvård.
Arvika, en socken, med Gunnarskog, Elgå och
Ny, belägen i Jösse kontrakt och härad af
Carlstads stift och Vestra Sysslets fögderi af
Wermlands län, 7 3/4 mil från Carlstad och 175 fot
öfver hafvet, samt hörer till 2 kl. konsist.
Innefattar jemte köpingen 48,091 tunnlands areal, hvaraf
8880 äro sjöar och kärr, och har 32 1/4 mtl.
Folkmängden i sjelfva socknen uppgår till 3050
innevånare. Adr. Carlstad.
As, Asar, ett i Nordiska mythologien ofta
förekommande namn, som tillägges Odens följeslagare.
Efterrättelserna gifva vid handen, att Asarna, då de
med Oden anlände till Sverige, antogo namn efter
de förnämsta Gudarne i deras religion. — Snorre
Sturlesson yttrar sig sålunda om Asarna: ”Floden
Tanaqvisl (Tanais, Donau), som utflyter i Svarta
Hafvet, delar verlden i tre delar; den östra delen
heter Asia, den vestra Europa. Landet i öster
har blifvit kalladt Asahem och hufvudstaden
derstädes Asgard. I denna stad eller borg bodde den
bekanta höfdingen Oden. Det var ett ryktbart
offerställe med tolf tempelföreståndare eller
öfversteprester. Dessa öfversteprester skulle vaka så
väl öfver offren, som öfver lagarne. De kallades
Diar eller Drottar (Gudar och Herrar), och folket
måste visa dem den djupaste vördnad.” — I
Turkland (Turkiet, landet kring Svarta Hafvet), hade
Oden stora besittningar. Vid denna tid utsträckte
Romarne sina vapen öfver hela verlden och
tvungo alla folkslag under deras herravälde. Många
höfdingar och furstar flydde då ur sina länder.
Då nu Oden var en profet, så visste han att hans
efterkommande skulle bebo den nordvestra delen
af verlden. Han satte derföre sina bröder Vili
och Ve att styra landet, hvarefter han tågade ut
med sina tolf Diar, först till Gardarike (Ryssland,
hvarest man ännu finner tydliga spår efter
Asarnas herravälde), och derifrån sydvest till Sachsen.
Oden qvarlemnade sina söner såsom regenter i de
af honom eröfrade länderna, men sjelf for han
med sin här sjöledes mot norr och kom så till en
ö, hvilken ännu i dag heter Odensee (Odens ö).
Nu sände han Gefion, en qvinna eller sköldmö (en
af Asarnas förnämsta Gudinnor), ut att söka ett
nytt land. Hon kom då till Konung Gylfe,
hvilken anvisade henne ett jordstycke, det hon på en
dag skulle kunna med 4 oxar upplöja. Då hon nu
(här tager sagan vid) med en jätte i Jotunland
hade fyra söner, förvandlade hon dessa till oxar
och de drogo så kraftigt plogen, att ett stort
stycke land lossnade från Gylfes rike. Detta
förde de ut i sjön och drogo det intill det land, der
Oden hade tagit in, samt kallade det Seeland
(sjöland). Här bosatte sig nu Gefion och gifte sig
med Odens son Sköld. Men landet sjönk
sedermera och förvandlades till en sjö, Mälaren, i
hvilken äro lika många bugter, som det förr varit
uddar på Seeland. Oden, som hörde talas om det
nordliga landets förträfflighet, tågade dit,
nedsatte sig der, uppförde ett stort och präktigt
tempel, enligt Asarnas sed, samt utsåg en boning åt
en hvar af tempelföreståndarne eller Diarne. Så
t. ex. fick Njord Noatum, Frej Uppsal, Heimdal
Himinborg, Balder Brejdablik, o. s. v.
Asa, annex till Tolg, belägen i Norrvidinge
kontrakt af Wexiö stift, 580 fot öfver hafvet och
3 1/4 mil N. om Wexiö. Innefattar en areal af 31,359
tunnl., hvaraf 4030 äro kärr och sjöar; har 1320
innevånare och består af 39 3/4 mtl. Adr. Wexiö.
Kyrkan är nybyggd år 1808, och hörer till de
vackraste inom stiftet. Altartaflan är af Hörberg.
I socknen är det uråldriga säteriet Asa eller
Asagård beläget, nära sjön Asa. En mängd
grifthögar synes i Asa norra gärde; en större grafhög
finnes på den underlydande Asa bys gärde, Odins
kulle kallad, samt en större bautasten i samma
gärde; äfven träffades här 1669, i en stor
stenkista, brända ben och två knifvar, den ena af jern
och den andra tveäggad, af flintsten; då ock i
samma tillslutna graf en ständig eld blifvit funnen
och sedd. På Kråketorps bys ägor, 1/4 mil från
Asa, finnes ett stort rektangulärt öppet stenrör,
som kallas Odins stall eller Odins krubba.
Asa, ett gammalt fäste, som äfven är kändt
under namnet Edholms slott, eller Grufö slott,
beläget vid Grumsfjärden i Wermland. Det bestod
af flera våningar, samt var försedt med hvalf och
källare, hvarefter lemningar ännu synas. Man har
trott, att det fått sitt namn efter Olof Trätäljas
dotter Åsa. Vid Engelbrekts tid bodde här
grymme fogdar. Engelbrekt lät förstöra det genom
Väpnaren Petter Ulfson, då fästets siste fogde,
som hette Herman Gisebard, var frånvarande.
Eljest går bland allmogen en egen berättelse om
fästets förstöring. Enligt denna berättelse skall en
fru, vid namn Rangela, girig och hård mot
bönderne, samt såsom slottets beherrskarinna äfven
ägarinna af den då derstädes öfver sundet
slagna slottsbron, belagt farten deröfver med en
hög och obillig afgift. Detta förtröt bönderne,
hvarföre, efter aftal dem emellan, en gick upp på
berget Edsbonden, under det en annan ställde sig
på ett berg invid slottet, på andra sidan sundet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
