Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bankhälla - Bannér, Hans - Bannlysning - Bara - Bara - Bara - Bara - Baran eller Bjäraan - Barbaresk-staterna - Barbro Stigsdotter - Barchius, Nikolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa följdes åt hem, med utlåtelse: ”I Guds namn
taga vi ringarne med oss, och låtom oss vara ihop,
om något ondt oss hända skulle.” — Hela fyndet
utgjorde 131 lods myntvigt. Det inlöstes af
kronan och förvarades i antiqvitets-arkivet.
Drängen erhöll i ersättning 3,299 och pigan 1,371
daler kopparmynt. Guldet, som ofta stiftat
äktenskap, gjorde det äfven här. Drängen och pigan
lade hand i hand, köpte en del i Nordgård i
Sparfva by af Flista, och blefvo lycklige.
Bannér, Hans, skräddare i Mariefred och född
Tysk, väckte, omkring år 1622, något uppseende
genom sina svärmerier, då han, till följd af sina
syner och drömmar, förkunnade två domedagar och
tvenne uppståndelser, förkastade predikoembetet,
påstod att menniskans kött är den rätta antikrist,
o. s. v.
Bannlysning. Under katholska tiden kunde ej
Sverige, mer än andra länder, undgå att träffas
af den påfliga stolens vrede. Bland de förnämsta
händelser af detta slag, som historien omtalar, är
bannlysningen öfver konung Magnus Smek, öfver
Sten Sture den äldre år 1488 och Sten Sture den
yngre år 1520. Den påfliga magten var likväl
mindre fruktad och aktad här i Norden än på de
flesta andra ställen, så att biskop Henrik i
Schleswig klagar för biskop Gottschalk i Linköping, år
1373, att så väl biskoparne som domherrarne,
oaktadt bannlysningen, förrättat sina vanliga
kyrkoåligganden. Den bannlysning, som afkunnades
öfver konung Magnus, för det han icke återbetalt
det lån af 25,196 mark, som han erhållit af
påfliga räntekammaren, var ej bland de strängare;
ty ofvannämnde biskop Henrik fick tillåtelse att
upphäfva den, i fall summan eller blott någon del
deraf erlades inom en viss tid. Ingenting var likväl
svårare, än att upphäfva kraften af den påfviska
bannlysningen, hvilken satte hela verlden i
förskräckelse. Olaus Petri böd väl till, att utreda läran om
bann, då han, år 1524, i Upsala domkapitel
disputerade med prof. Galle. Men detta hade så liten
verkan, att erkebiskopen Johannes Magni samma
år hotade honom och hans bröder med påfvens
bann, så framt de icke afstodo från sin lära. ”De
borde”, sade han, ”såsom lärde män, förstå, hvad
sådant hade att betyda, som kunnat bringa
kejsare och konungar ifrån deras throner.” De blefvo
ock verkligen förklarade under påfvens
bannlysning. Hvem hade kunnat tänka sig, att desse
tvenne svage bröder, hvilka sjelfve voro bannlyste,
skulle göra ett slut på påfvens bannlysning i
Sverige? År 1527 bragte konung Gustaf I saken så
vida, att rikets ständer allmänt stadgade i
Westerås, det ingen biskop eller prest skulle,
såsom förut skett, för ringa saker bannlysa
fattige män, blott efter deras eget sinne. Och om
en prest och lekman slogo hvarandra, skulle icke
den ena vara mer förfallen till bann, än den
andra. År 1560 befalltes, att uppenbara grofva
syndare skulle bannlysas, sedan de först trenne
gånger blifvit af presten varnade, men ej bättrat
sig; likväl skulle sådant först gifvas biskopen
tillkänna. Den bannlyste fick ej bivista sådana
samqväm, som t. ex. bröllop, barndop och
begrafningar, emedan de voro okristliga.
Bara, (mythol.), en af böljorna eller vågorna,
hvilka vanligen kallades Ägirs döttrar, emedan
Ägir var en sinnebild af hafvet. Bara hade
många systrar: Unn, Runn, Dufva, Bölja, Blodughadda,
Hefring, Himinglæfa och Kolga.
Bara, ett härad, beläget i Malmöhus läns andra
fögderi, består af 321 1/3 mtl. och har 13,991
invånare. Inom häradet äro följande socknar,
jemte annexer, belägna, nemligen: Lyngby, med
Genarp; Skabersjö; Knästorp, med Tottarp;
Kyrkheddinge, med Esarp, hvaraf en del i Torna
härad; Bara, med Mölleberga; Gördslöf; Burlöf;
Uppåkra, med Flackarp; Brågarp, med Nefvitshög;
Hyby, samt Bjereshög, med Lomma. Häradets areal
uppgår till 63,919 tunnland, af hvilka 1,198 äro
sjöar och kärr.
Bara, ett kontrakt, hör till Lunds stift och
ofvannämnde län, samt består af följande socknar,
med annexer: Lyngby med Genarp och Göddelöf;
Svedala; Hyby; Skabersjö och Törringe; Bara och
Mölleberga; Kyrkheddinge och Esarp; Knästorp och
Tottarp; Gördslöfs kyrkoby och Särslöf; Burlöf;
Stora Uppåkra och Flackarp; Bjereshög och Oxie,
med Malma hospital, samt Brågarp och Nefvitshög.
Bara, en socken, jemte Mölleberga, belägen i
ofvannämnde kontrakt och härad, 1 1/4 mil Ö. från
Malmö. Den hör till 2 kl. patronella pastorat,
och patronrättigheten tillkommer alternativt
Serafimerordens-gillet och ägaren af Torup. Socknen
består af 26 1/6 mtl. och har en areal af 3,333
tunnland, hvaraf endast 6 äro sjöar och kärr.
Folkmängden uppgår till 955 personer. Adr. Malmö.
Baran eller Bjäraan, ett redskap, som, under
den ryktbara, vidskepliga tiden från 1673 till 1676,
brukades i Norrland. Detta redskap var en boll
gjord af trasor, enbär, blår, m. m., hvilken
nyttjades till flere förmenta trollkonster, äfven att
dermed löpa och draga till gårds. Den skulle göras
rörlig genom egen blod. Man skar sig derföre i
venstra lillfingret, och vid utsändande af en
sådan sade man: smör och ost, m. m. skall du mig
bringa och — — — i helvetet brinna.
Barbaresk-staterna. Med dessa förstår man
kejsardömet Marocko och de tre sjöröfvarstaterna
på Afrikanska kusten: Algier, Tunis och Tripoli.
Sverige, liksom flera andra Europeiska stater,
betalte till dem i flere år en fastställd tribut, på
det de icke skulle oroa Svenska sjöfarten på
Medelhafvet. Efter Algiers eröfring af Fransmännen,
år 1830, upphörde afgiften till nämnde stat, och
genom en år 1844 afslutad traktat har den till
Marocko äfven blifvit afskaffad.
Barbro Stigsdotter, på mödernet af slägten
Svinehufvud och systerdotter till biskop Otto i
Westerås, gift med Ahrendt Pehrsson på Ornäs i
Dalarne, är i historien ryktbar såsom Gustaf
Wasas räddarinna, då han funnit en fristad hos
hennes man, och denne ville förråda honom åt
fienderna. Se vidare: Pehrsson, Ahrendt.
Barchius, Nikolaus, hofpredikant hos Carl XI:s
enkedrottning, sedermera preses i hofkonsistorium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
