Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banér, Johan - Banér, Johan Gabriel - Banér, Erik - Banér, Gustaf Pehrsson - Banér, Axel - Banér - Bank - Bankekind - Bankekind - Bankeryd - Bankhälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansökningar, ej ville mottaga honom i sin tjenst.
Han gick derföre i Holsteinsk, och blef af
enkehertiginnan, Carls äldsta syster, anställd som
geheimeråd. År 1717, då konungen lärer hafva
funnit, att hans misstroende varit ogrundadt,
utnämnde han honom till generallöjtnant. Hertigen
af Holstein gjorde honom år 1719 till sin
öfverhofmarskalk. År 1723 tog han afsked ur
Holsteinsk tjenst, återflyttade till fäderneslandet och
tillbragte sin öfriga lefnad på Djursholm,
Banérska familjens stamgods. Född 1659, död 1736.
Banér, Johan Gabriel, den föregåendes
halfkusin, gick vid 20 års ålder i Fransysk tjenst,
sedermera i Österrikisk, derefter i Holländsk, der
han anförde ett regemente, af hvilket tre
fjerdedelar stupade i slaget vid Fleury år 1690.
Konung Wilhelm af England utnämnde honom
till brigadier af infanteriet, och år 1694 till
Johanniter-riddare. År 1697 gick han i hertigens
af Holstein tjenst, såsom generalmajor, sedermera
geheimeråd och generallöjtnant. Venedig erbjöd
honom befälet öfver alla republikens trupper; men
tillgifvenheten för Holsteinska huset förmådde
honom att afslå detta hedrande tillbud. En hetsig
feber slutade alltför tidigt hans lif, d. 19 Dec. 1706,
i Hamburg, i en ålder af endast 44 år. Hans lik
fördes till Sverige och nedsattes i Danderyds kyrka.
Han berömmes som en man af utmärkta
egenskaper och ett älskvärdt lynne.
Af detta namn äro för öfrigt följande bekanta i
Svenska historien:
Banér, Erik, Gustaf Wasas frände, som under
hans fångenskap i Danmark af Christiern begärde
och erhöll tillåtelse att taga honom under sin vård
på Kallö slott, mot ett vite af 6000 daler, om
han lät honom undkomma. Då Gustaf flytt ur hans
hus, följde han efter honom till Lybeck och
återfordrade honom af rådet, hvarvid Gustaf lofvade
att till honom återbetala de böter, han kunde
kännas skyldig att utgifva. — En Erik Banér
nämnes 15 år senare såsom, jemte Rantzow,
anförare för den Danska härfördelning, hvilken skickades
mot den upproriske Jutländske allmogen.
Banér, Gustaf Pehrsson, brorson till den
store fältmarskalken, anföres såsom den, hvilken
genom sitt förhastande invecklat Svenska trupperna
i den för dem förderfliga striden mot Danskarne,
vid Laga ån år 1657.
Banér, Axel, ståthållare öfver Westmanland och
Dalarne, kallades år 1633 till riksmarskalk och
drottning Christinas guvernör. Död 1643. Fryxell
benämner honom ”den älskvärde”, och han var en
bland de utmärkte männen under denna på
utmärkte män så rika tid.
Banér, förmodligen upphofvet till ättens namn,
ungefär liktydigt med fana; men nyttjas endast
för att utmärka ett fälttecken af högre
anseende än en fana, och detsamma som Romarnes
Labarum. Omtalas hos oss från medeltidens
början. I rimkrönikan omnämnes flere slag af banér,
såsom Skyttbanér, Rännabanér, m. fl. Ännu känna
vi Riksbanér och Hufvudbanér. Banérherre kallas
i rimkrönikan den, som ägde att, i likhet med
konungen och härföraren, begagna eget banér.
Riksbaneret fördes fordom med hären i fält. Nu
begagnas det endast vid högtidliga tillfällen, att i
ceremoni bäras framför konungen eller vid kongl.
begrafningar framför liket. Serafimerorden har
också ett banér, som för lika ändamål användes
i processioner.
Bank. En sådan inrättades först under Carl X:s
regering (se: Palmstruch, Hans); men sedan den gått
öfverända, stiftades omedelbart af staten d. 17
Sept. 1668 en bank, den ännu bestående, hvilken
förvaltas af rikets ständer. Den hade först sin
plats i f. d. Oxenstjernska huset, i hörnet af
Storkyrkobrinken, snedt emot Storkyrkan; men
flyttades, år 1680 d. 11 Febr., till det nuvarande
bankohuset, som är bygdt efter Tessins ritning.
Transportsedlars utgifvande börjades år 1726. Bankens
närmare historia kan inhemtas af Schulzenheims
bref om rikets penningeverk och hushållning samt
grefve von Schwerins skrift om banker. Vid år
1844 års slut var bankens ställning följande:
Utelöpande sedelstocken 19,750,285: 9. 11, och med
innestående medel på deposit.-afdeln. 23,446,628:
17. 9. Guld- och silfvertillgången var 3,306,575:
46. 2, hvaraf 437,194 guld, och det hela
motsvarande i sedlar 8,817,535: 43. 1. — På flere
ställen i landsorterna finnas enskilda banker, som
utgifva sedlar. Se: Privatbanker.
Bankekinds härad är beläget i tredje
fögderiet af Östergöthlands län. Dess areala vidd är
110,831 tunnland, hvaraf 13,816 äro kärr och
sjöar. Häradet består af 305 1/2 mtl. och har 11,223
invånare. De inom häradet belägna socknar äro:
Grebo med Wärna; Örtomta; Askeby; Åtvid,
hvaraf en del hörer till Kinds härad; Svinstad;
Wårdsbergs, hvaraf en del hörer till Åkerbo härad;
Landeryd, hvaraf en del hör till Hanekinds härad,
samt Björsäter.
Bankekinds kontrakt hör till Linköpings stift
och ofvannämnde län, och utgöres af ofvanstående
socknar, utom Landeryd och Björsäter.
Bankeryd, annex till Järstorp, beläget i Tveta
kontrakt af Wexiö stift, 3/4 mil N.N.V. från
Jönköping, vid Wettern. Dess areala vidd är 9,003
tunnland, hvaraf 230 äro kärr och sjöar. Annexet
består af 29 mtl. och har öfver 900 invånare.
Adr. Jönköping.
Bankhälla, en by i Wärings socken af
Westergöthland, är bekant för det på dess ägor, år 1738,
träffade märkvärdiga och dyrbara fynd. En
tjenstedräng, A. Pehrsson, hade gått ned till en hage,
att se efter sin husbondes hästar. I detsamma
anlände äfven fyra pigor, för att i sjön taga
kräftor vid bloss; men som detta ej lyckades,
och de blefvo våta, uppgjorde de en liten eld för
att torka sig. Härunder sparkade drängen undan
en liten stenhäll, som låg i lösa sanden, på
hvilken i fordna tider hade legat en stor sten. Och
då han sedan tog ned i sanden, fann han 2:ne
stora guldringar. Pigan Kerstin Bengtsdotter gräfde
djupare ned och fann 9 små ringar. De andra
pigorna blefvo rädda, sprungo sin väg och bådo
Anders och Kerstin kasta ringarne i sjön. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
