Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beckaskog - Becker, Carl Johan, von - Beckfries, Joakim - Beckholmen - Beckjord - Beckman, Erik - Beckman, Johan Wilhelm - Beckrö - Beddinge, Lilla - Bedoire, Jean de - Beeth, Ambern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt 56 s. k. gatehus och torp. Alltsedan
reduktionen 1680 har Beckaskog, som förut ägde
jus patronatus till Ifvö, hört till Kiaby
församling, och betalar nu årligen till pastorn på Ifvö
helgonskyld, 8 tunnor, enligt en gammal dom,
förvarad bland kyrkans handlingar. År 1805 d.
3 Okt. blef en subsidie-traktat med England här
afslutad.
Becker, Carl Johan, von, possessionat, med
lagmans titel, känd genom en samling smärre
poemer, samt åtskilliga af Svenska Akademien
belönta skaldestycken, särdeles ett till Gustaf III:s ära,
hvilket fick dess stora pris. De utmärka sig genom
ett rent språk, men ingen djerf fantasi eller hög
flygt. Född 1775, död på sin egendom Traneberg
i Westergöthland, d. 25 Juni 1831.
Beckfries, Joakim, hofrättsråd, landshöfding
i Kronobergs län och 1769 riksråd, var en ibland
dem, hvilka, i Maj månad 1772, gingo ur
riksrådet, men som Gustaf III, dagen efter
revolutionen åter inkallade dit. Att han åtnjöt
konungens förtroende kan synas deraf, att han använde
honom i flere värf och upphöjde honom i grefligt
stånd, en utmärkelse, hvarmed Gustaf III icke
slösade; emedan under hela hans regeringstid icke
mer än tio grefve-diplom bortgåfvos. Född 1722,
död 1797.
Beckholmen eller Tjärhofvet, en liten holme,
af ungefär 350 alnars längd och 270 alnars bredd,
genom ett smalt sund skiljd från Stockholms
Djurgård, af regeringen öfverlemnad åt Stockholms
stad, till upplag af beck och tjära, hvaraf ungefär
30,000 tunnor der kunna inrymmas. — Här
ihjälstack, uti en duell, hofjunkaren E. v. Saltz
riksrådet grefve Erik Oxenstjernas hofjunkare Johan
Ikorn. v. Saltz blef derföre, enligt Svea hofrätts
dom, år 1650 d. 30 Aug., arkebuserad, oaktadt
hans i Liffland varande slägtingar, i anseende
till den hungersnöd, som då var i Sverige,
erbjödo till frälsning af hans lif 5000 tunnor
spannmål; men som Ikorn var slägt med någre af de
betydligare riksdagsmännen, hvilka torde haft
mera afseende på hämnd än på den tillbudna
spannmålshjelpen, så gjorde presterne Drottning
Christina häraf ett samvetsmål, så att hon fastställde
Hofrättens dom; men sedan det blef bekant, att
Ikorn, på ett mindre redligt sätt, skildt v. Saltz
från dess fästmö, hvilket varit orsaken till
duellen, så oroade det drottningen, och v. Saltz
erhöll nåd på exekutionsdagen. Då Ikorns anhörige
blefvo underrättade härom, påskyndade de v. Saltz’s
afrättning, hvilken ej verkställdes på det utsatta
stället utom tullen, utan på barnhusgården.
Beckjord är en svart, starkt lerhaltig jordart,
med glänsande punkter i brottet, hvilken förekommer
i Skåne, isynnerhet omkring Malmö och är
utmärkt fruktbar.
Beckman, Erik, kontraktsprost och
kyrkoherde i Knutby och Faringe församlingar i Upland,
en skicklig och nitisk kyrkolärare, sjelf
efterdömet för de läror han föredrog, och känd
genom några theologiska skrifter. Född 1701, död
1749.
Beckman, Johan Wilhelm, född i Wexiö
stift år 1792, komminister i Clara församling i
Stockholm sedan 1824, har utgifvit en samling,
dels prosaiska, dels poetiska uppsatser, under titel:
Minnen af lediga Stunder. Har för närvarande
under pressen en Svensk Psalm-historia, hvartill han
erhållit statsanslag.
Beckrö, stenöring, stenbit, forell (Salmo fario),
ett till de mjukfeniga benfiskarne hörande fiskslag
af laxslägtet. Den vistas i floder och bäckar,
isynnerhet med stenig botten och stark ström, från
Skåne ända upp till de nordligaste landskaperna,
likväl aldrig i fjälltrakterna; är 6 till 8 tum
lång, med spetsigt hufvud och liten mun, hvit
under buken, men för öfrigt öfver hela kroppen
besprängd med gula, svartaktiga och purpurröda
fläckar. Den leker i September och fångas så väl
med nät och i mjärdar, som med krok, helst på
rått kräftkött, och då antingen vid regnväder
eller i starkt solsken. Köttet är hvitt och smakligt.
Beddinge, Lilla, annex till Kellstorp, är
beläget i Wemmenhögs kontrakt af Lunds stift, 2 3/4
mil V. från Ystad. Det består af 13 1/2 mtl. och
har 595 invånare. Dess areal utgör 2,106 tunnl.,
af hvilka 4 äro sjöar och kärr. Adr. Ystad.
Bedoire, Jean de, agent i Lissabon, riddare
af Wasa- och Nordstjerne-orden, död d. 30 Dec.
1800, två dagar efter sedan han fyllt 72 år,
härstammade från en Fransysk protestantisk slägt,
hvilken, för att undgå religions förföljelser,
nödgats lemna sitt fädernesland, hade från början
egnat sig åt handeln, men utmärkte sig mycket genom
kunskaper och insigter, att han utsågs till
generalkonsul i Portugal och sedan till agent. Här
förvärfvade han sig i hög grad den namnkunnige
Pombals uppmärksamhet och aktning, samt
bidrog till utvidgande af Sveriges
handelsförbindelser med Portugal. Han adlades — ätten utgick
med honom — utnämndes till
öfverceremonimästare, pryddes med ordnar och fick titel af
landshöfding, utmärkelser, som på den tiden verkligen
betydde något, helst då de tillföllo en person,
hvilken ej, genom sin börd och sina
slägtförhållanden, syntes liksom född dertill.
Beeth, Ambern, en af Carl XII:s krigare
tillfångatagen såsom kornett vid Pultava, återkom
först efter fredsslutet till fäderneslandet, der han
gifte sig med en kyrkokamrerare Fallkmans enka,
med hvilken han fick säteriet Ramsjöholm i
Jönköpings län, som Fallkman tillhandlat sig i
assessor Ehrencronas namn, då han, såsom ofrälse, ej
kunde göra det i sitt eget. Beeth, befordrad
till ryttmästare och sedan till major, var äfven
ofrälse; men erhöll af konung Fredrik
resolution på frälsomannafrihet och löfte om adelskap,
i händelse några sådana komme att utfärdas vid
nästföljande riksdag. Detta skedde icke, och som
Beeth icke hade några barn, testamenterade han
år 1748, säteriet åt sin broder, vice presidenten i
Götha hofrätt Gudmund Adlerbeth, hvilken, såsom
assessor, blifvit, jemte den yngre brodren,
löjtnanten Samuel, år 1720 adlade under namnet
Adlerbeth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
