Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benzelius, Erik - Benzelius, Jakob - Benzelius, Henrik - Benzelius, Carl Jesper - Benzelstjerna - Benzelstjerna, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor, biskop i Götheborg, derifrån flyttad till
Linköping, samt, efter den yngre Steuchii död,
utnämnd till erkebiskop år 1742, hvilket embete
han likväl aldrig hann tillträda. Han befann sig
nemligen då på riksdagen i Stockholm, reste sjuk
derifrån hem till Linköping och afled derstädes
följande året d. 23 Sept. 1743, i en ålder af 68 år.
Hans enda egentliga förrättning som erkebiskop
var drottning Ulrika Eleonoras jordfästning. Bland
hans förtjenster må nämnas, att han var en af
vetenskapssocietetens i Upsala stiftare år 1720.
Led. af V. A.
Benzelius, Jakob, den förres yngre broder,
en grundlig theolog, en redbar och allvarsam, men
derjemte saktmodig, statsman. Anmärkningsvärdt
nog hade han, oaktadt både sina förtjenster och
sina slägtförhållanden, en tid att kämpa mot en
trög lycka, så att han efter sin utländska resa,
sökte flera pastorater innan han kunde erhålla
något. Sedermera fick han deremot så mycket
mindre skäl till en dylik klagan. Han blef nemligen
theol. professor i Lund, biskop i Götheborg, och,
efter sin äldre broders död, år 1744 hans
efterträdare på Upsala erkebiskopsstol, hvilken han
dock innehade endast i tre år, emedan han afled
d. 19 Juni 1747, i en ålder af 64 år. Hans
lärobok i theologien begagnades i mer än 100 år i
skolorna, samt är ännu i bruk på några ställen.
Af hans öfriga skrifter anmärker man isynnerhet
en mängd likpredikningar.
Benzelius, Henrik, skiljde sig både till lynne
och öden föga från sina bröder och föregångare.
Han gjorde långvariga utrikes resor. Han
vistades nemligen i sex år utomlands, hvarunder han
uppvaktade Carl XII i Demotika och reste till
Konstantinopel, besökte Syrien, Balbeks ruiner,
Palestina och Egypten. Efter hemkomsten till
fäderneslandet blef han professor i Österländska och
Grekiska språken vid Upsala universitet, sedan theol.
professor, biskop i Lund 1740 och erkebiskop 1747.
Född 1689, död d. 20 Maj 1758. Hans
efterlemnade skrifter bestå mest i akademiska
dissertationer och andeliga tal vid åtskilliga tillfällen.
Märkvärdigt är, att ehuru Benzeliska slägten gifvit
Sverige fyra erkebiskopar, dessa tillsamman likväl
icke innehade embetet mer än 24 år, således
föga mer än hälften af den tid, som Laurentius
Petri ensam beklädde det, och blott två år längre än
Lennæus, hvilken intog erkebiskopsstolen vid en
högre ålder än någon af de tre yngre Benzelierne
uppnådde, eller vid nära 74 år.
Benzelius, Carl Jesper, son till den äldste
af de tre bröderne och sonson till den förste
erkebiskopen Erik Benzelius, en man af ett fromt
och stilla lynne, utan ärelystnad och utan
egentliga gåfvor för ett med administrationsbestyr och
vidsträckt förmanskap förknippadt andeligt embete.
Hans namn och förhållanden gjorde likväl, att han
år 1776, valdes och utnämndes till biskop i
Strengnäs, samt, då Lunds biskopsstol, följande året,
blef ledig, sattes främst på förslaget dertill.
Gustaf III, som likväl hade en annan kandidat till
detta embete, sade honom, att han ville behålla
honom i Strengnäs, såsom sin egen biskop, d. v. s.
såsom biskop för Gripsholm, der hofvet på den
tiden ofta vistades, och ehuru Benzelius gerna
skulle hafva qvarstannat i Lund, der han då var theol.
professor, ägde han likväl icke mod att förklara
sin önskan, utan tackade för konungens nåd.
Detta antogs såsom ett bevis, att han frånsagt sig
rummet på förslaget, och Celsius, hvilken ej erhållit
förslag, insattes nu dit. Såsom en liten tröst gaf
konungen åt Benzelius, då han höll predikan vid
riksdagens öppnande 1778, Serafimer-ordenstecknet,
att bäras i en guldkedja, till minne af den
första ordenspredikan, hvilken Benzelius hållit år
1748. — Han var född 1714 och dog d. 2 Jan.
1793. Hans hustru, med hvilken han lefvat i ett
44-årigt, lyckligt äktenskap, öfverlefde honom
endast 12 dagar, och begrofs på samma gång som han.
Benzelstjerna. Denna slägt, utgången från
Benzeliernas stamfader, har väl icke gifvit
fäderneslandet några stora namn, men likväl några värda
att minnas. Sådana äro: 1:o Gustaf, den
gamle Erik Benzelii son, aktuarie i riksarkivet, kongl.
bibliothekarie och censor librorum, född 1687,
död 1746. 2:o Lars, äldre broder till den
föregående, bergmästare, bergsråd och titulerad
landshöfding, L. af V. A., R. N. O. och skattmästare
vid Serafimer-orden. Född 1680, död 1755. Ägde
mer än vanliga kunskaper i bergsvetenskapen. Hans
son 3:o Lars, professor uti Grekiska
litteraturen i Upsala, och, från 1759, biskop i Westerås,
K. N. O., gaf, på Gustaf III:s fråga, det bekanta,
undvikande svaret: ”jo, Ers Maj:t, jag tackar
underdånigast, jag är ganska anständigt lönad.”
Någon närmare uppgift kunde konungen icke erhålla.
Han var gift med en dotterdotter till sin morfar,
biskop Svedberg. Då de begge makarne firade
sitt guldbröllop 1798, gjorde de, till minne
deraf, en donation af 600 riksdaler, hvars intresse
skulle tillfalla fyra fattiga prestenkor.
Ordensbiskop. Född 1719, död d. 18 Febr. 1800.
4:o Matthias, son af erkebiskopen Jakob
Benzelius, stats-sekreterare, öfver-postdirektör, K. N.
O., ledamot af V. A., samt af vitterhets-akademien,
en skicklig och nitisk embetsman och en
omsorgsfull samlare af böcker. Kan anses som det
Engeströmska bibliothekets stiftare. Född 1713,
död d. 11 Mars 1791.
Benzelstjerna, Lars, är egentligen
namnkunnig blott derför, att han under sitt vistande i
Köpenhamn 1789, umgicks med planen att
uppbränna Ryska flottan vid nämnde hufvudstad, samt
hade till och med gifvit general Toll del af
förslaget. Anläggningen blef upptäckt, och Svenska
ministern vid Danska hofvet, friherre Gust.
d’Albedyhll (se denna artikel), blottställde sig
derigenom, att han ville skydda sin landsman för
Ryssarnes raseri. För att befria A. från alla
olägenheter, öfverlemnade sig Benzelstjerna i Danska
regeringens händer. Han dömdes till lifstids
fängelse på en fästning i Norrige, hvarifrån han dock
sedan lösgafs. B. var född d. 25 April 1759,
anställd vid amiralitetet, tog afsked 1798 och dog på
Kalfö gård i Öfver-Enhörna socken, d. 24 Dec. 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
