Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnberg, Niklas - Björnbär - Björndansen, folkdans - Björndansen, lek - Björneborg - Björnekulla - Björner, Erik Julius - Björnfjäril - Björnflisa - Björnlunda - Björnmossa - Björnost - Björnram - Björnram, Hans Larsson - Björnram, Lars Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de på hans tid största handelshusen och
skeppsrederierna i Götheborg. Han är i synnerhet
bekant genom det s. k. Björnbergska kriget. Det
hade nemligen lyckats B., att på arrende få ensam
öfvertaga kronobrännerierna, hvilket, måhända i
förening med hans stolta och högdragna väsende,
uppretade både hans medbröder och folket. Ett
formligt uppror ägde rum i November 1800,
hvarvid Björnbergs hus blef förstördt,
brännvinsmagasinet plundradt, det i staden liggande Stedingkska
regementet afväpnadt och flera oordningar
begångna. En militärstyrka af ett kavalleri- och ett
infanteri-regemente förlades i staden, hvilken, till
straff, en längre tid måste underhålla densamma.
Björnbär, brambär, käringhallon (Rubus
fruticosus), en liten buskväxt, hvilken förekommer
temligen allmänt i skogstrakter, särdeles i
kustorterna, samt af fyra serskilda artförändringar. Då den
har något stöd uppväxer den till 4 à 5 alnars
höjd; i annat fall hänger den gerna nedåt
marken. Bären äro djupt purpurfärgade eller nästan
svarta; men af angenäm lukt och smak, samt
begagnas till syltning.
Björndansen. Denna högst egna, Lappska
folkdans företages omedelbart efter den festmåltid,
som äger rum, då en björn blifvit fångad. Orden,
hvilka åtfölja melodien, innefatta ett loftal öfver
den, som ringat björnen, och i festligheten
deltaga så väl män som qvinnor.
Björndansen. Denna lek tillgår sålunda, att
fyra eller flere karlar lägga sig framstupa på
golfvet, med hufvudet vändt inåt, mot samma
medelpunkt, och kroppen såsom radier i en cirkel.
Golfvet vidröres endast med flata handen och
tåspetsarne. Sålunda hoppa de på händer och
fötter, efter takten till en melodi (se: Arvidssons
Svenska Fornsånger, III), under oafbruten kretsrörelse,
hvarvid de vexelvis, draga händer och fötter
tillhopa, och sträcka dem åter utåt. I förra
händelsen vändas händer och fötter inåt mot hvarandra,
i den senare utåt ifrån hvarandra. Dessa rörelser
äro så snabba, att de ske två gånger inom
hvarje takt. — Dansen erfordrar mycken vighet och
styrka.
Björneborg, ett jernbruk i Wisnums socken af
Wermland. Har fyra härdar, 24 skepp:d
hammarskatt, 2,400 skepp:d privilegieradt smide med eget
och köpt tackjern, hvilket smide utskeppas på
Götheborg. Vid bruket finnes stålugn och serskild
räckhammare. Ägare: O. Nordenfeldts arfvingar.
Smidesstämpeln: O. P. S. med krona, samt
bistämpel: en ringad pil.
Björnekulla, en socken, jemte Broby, hörer till
3 kl. reg. och är belägen i södra Åsbo kontrakt
och härad, Lunds stift och Christianstads län, 1 3/4
mil S.S.O. från Engelholm och 2 1/4 mil N.O. från
Helsingborg. Socknen, består af 14 1/4 mtl., och
har 640 invånare. Dess areal utgör 4,305
tunnland jord. Adr. Åby.
Björner, Erik Julius, assessor i
antiqvitets-kollegium och sekreterare derstädes, en lärd och
flitig fornforskare, utgifvare af en mängd skrifter
öfver sin vetenskap, hvaribland isynnerhet
Nordiska kämpadater, Inledning till de yfverborne Göthers
gamla häfder, m. fl.; men som man förebrår en
hårdläst stil och alltför mycket begär efter
hypotheser, för att bestyrka den Nordiska historiens
höga ålder och dess invånares ära och bedrifter,
ett begär, som han delade med mängden af sin
samtids antiqvarier. Född 1690, död 1750.
Björnfjäril (Bombyx rubi), en insekt, hörande
till 4:e ordn. fjärilar, af 3/4 till 1 tums längd och
nära 2 1/2 tums bredd emellan vingspetsarne, till
färgen rödbrun eller gråbrun med ljusa antenner
och två ljusa paralella streck öfver vingarne. Är
i utbildadt tillstånd sällsynt; men larven,
björnmasken, förekommer deremot mycket allmänt på
buskar och bland gräs, och är en ibland de
insektlarver, hvilka årligen i mer eller mindre grad
skada gräsväxten.
Björnflisa kallas en skadad runsten på Drostorps
ägor, i Sandby socken af Öland.
Björnlunda, en socken, belägen i Daga
kontrakt och härad, Strengnäs stift och Södermanlands
län, 2 3/4 mil från Mariefred, 4 1/4 mil från
Nyköping. Socknen hörer till 2 kl. konsist., består af
50 1/2 mtl. och har 1,580 invånare. Dess areala
vidd är 23,768 tunnland, hvaraf 4,200 äro sjöar
och kärr. Adr. Södertelje.
Björnmossa, sopmossa, skurmossa, sparfhafra,
guckuråg, kråkkorn, kråkhvete, pukhafra
(Polytrichum commune), en löfmossa, som förekommer
af tvenne förändringar, af hvilka den ena (P.
aurantium), växer i kärr; den vanliga deremot i mindre
sterila skogstrakter öfver hela riket, och är den
största af våra mossarter. Den begagnas till
åtskilliga mindre husbehof, såsom vid skurning i
stället för trasor, samt till inpackning af glas
och dylikt.
Björnost, en Wermländsk rätt, som består af
stekt kalfblod, i hvilken mjöl är inrörd. Den
kallas i Westergöthland blodpannkaka.
Björnram. Den lithurgiske erkebiskopen Andreas
Laurentii var af denna slägt. (Se vidare:
Laurentii, Andreas.) Af detta namn äro dessutom flera
personer bekanta hos oss:
Björnram, Hans Larsson, amiral under Erik
XIV:s tid, då han utförde åtskilliga expeditioner
mot Danskarne, samt uppbragte flera af deras och
Lybeckarnes skepp; utnämndes år 1568 till
ståthållare öfver hela Finland, samt
öfverste-befallningsman öfver Wiborgs slott, hvarmed sedan
förenades Nyslott, Borgå och Raseborg. Härunder
skickades han till Revel, att fordra ersättning för
de gods, som härmästaren Gotthard Kettler
afhändt Svenskarne, hvarvid han öfvertalade Revels
invånare, att underkasta sig Svenska kronan. Död
1571.
Björnram, Lars Olofsson, var en ibland dem,
som först deltogo i Gustaf Wasas uppresning,
utnämndes af honom, d. 23 April 1521, till
höfvitsmän för 7,000 man, och slog Danskarne vid
Westerås. Vid Stockholms belägring blef han illa
skadad i hufvudet af en sten; förordnades samma
år till fogde öfver Norrland, och adlades af Erik
XIV år 1561.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
