Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåkulla - Blåkullen - Blåmes - Blåsa ut ljuset - Blåsfot - Blåsippa - Blås Kajsa - Blåskägg - Blåsrör - Blåsten - Blåstål - Blåstång - Blå tornet - Blåvifvor - Bläck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blåkulla nästan i hvarje landskap. Namnet begynner
mer och mer bli liktydigt med helvete.
Blåkullen, en bekant landkänning på Brattön i
Hakefjord, Solberga socken af Bohus län. En mängd
traditioner äro derom gängse.
Blåmes (Parus coeruleus), en till fjerde familjen
hörande gångfogel, af 4 1/2 tums längd, med azurblå
hjessa, en mörkblå ring kring halsen, gult bröst,
med svartblå bensöm, samt hvita kinder och
panna. Den är icke sällsynt i de södra och
mellersta landskaperna, och tillbringar sommaren i
skogen, vintern deremot i trädgårdar. Dess lockton
är ”hyt-hyt kererekéké.” Äggen äro hvita, med
rödbruna prickar, och läggas 8 à 10 uti hål i träden
uti skogar, på en bädd af mossa, fjädrar och hår.
Födoämnena bestå om sommaren af insekter,
larver och puppor, om vintern af insektägg och
puppor, genom hvilkas förstörande den gör stor nytta.
Blåsa ut ljuset. Julleken med detta namn,
ännu känd inom åtskilliga orter, utföres alltid af
karlar, och fordrar både vighet och skicklighet. Den
lekes på många olika sätt, vanligast så, att man
under fullt språng blåser ut ett i en dörr eller på
ett bord uppstäldt ljus. Härvid blottställer man
sig, att antända sitt hår eller bränna sig i ansigtet.
Blåsfot, vanlig (Thrips physapus), en insekt, som
hörer till skinnbaggarnes ordning, svart med
hvitgrå vingar och af 1/2 tums längd, samt träffas
allmänt om sommaren i blomman af lejontand,
kamillblomster, käringtand, prestkragar, m. fl. Den
angriper äfven sädesslagen och förorsakar de
hvita fläckarne på axen, hvilka utvisa slökorn.
Blåsippa, blåvé, blåluk, killingsblommor
(Anemone hepatica), en mångårig växt, som förekommer
allmänt i de flesta, dock ej alla rikets landskap,
och är, med sina täcka, blå blommor, en af vårens
första bådskap. Genom odling blifver blomman
dubbel, samt af varierande färg, röd eller hvit, och
ganska prydlig. Det är en temligen allmän
fördom, att om man förtär de tre första blåsippor,
man kan erhålla, så blir man under årets lopp
fredad för sjukdomar; ty värr! lärer dock ej vara
mycket att bygga derpå, och den föreskrifna
qvantiteten bör åtminstone ej öfverskridas, ty
möjligen skulle olägenheter kunna inträffa, i följd af
växtens halt af anemonin. Se: Backsippa.
Blås Kajsa, ett allmänt kändt och brukligt
utrop, hvarigenom seglare, stadde på sjön under
lugnväder, tro sig kunna åstadkomma friskare blåst
och god vind. En osäker gissning härleder
talesättet från den fornnordiska gudomligheten Kari,
vindarnes gud, hvars namn blifvit förvrängdt till
Kari eller Kajsa.
Blåskägg. Sagan om Riddar Blåskägg, ehuru icke
ursprungligen Svensk, har länge utgjort en omtyckt
folkläsning. Någon gång hör man den förtäljas till
en del på vers. Ett uttryck ur densamma har
öfvergått till allmänt ordspråk, hvilket ännu
upprepas, på åtskilliga ställen, i versform:
”Drömmen är som strömmen,
”Min redliga vän.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
