Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bläck - Bläckfisk - Blädinge - Bläsand - Bläsgås - Bläster - Blötdjur - Bo, Nerike - Bo, Östergöthland - Bobba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriften med snöhvit färg på det mindre hvita
papperet, om detta fuktas med vatten.
Bläckfisk (Sepia officinalis), ett till djurrikets 9:de
klass, hufvudfotingar, hörande blötdjur, 1 1/2 fot långt,
hvitt med röda prickar, med 8 mindre och 2
längre fångarmar och inuti kroppens ryggsida ett
kalkskal eller ryggsköld. Det lefver i alla
verldens haf, till och med, ehuru sparsamt, vid
Skånska kusten, hvarest dess ryggsköldar uppkastas på
stränderna bland sanden. Dessa sköldar, som äro
aflånga, på midten bredast och tjockast, af 4 till
6 tums längd, till färgen hvita, på ena sidan
beklädda med ett tunnt benartadt skal, på den andra
porösa, lätta att söndersmula, något skarpa,
komma i handel under namn af hvalfiskfjäll och
begagnas isynnerhet till slipning af elfenben, horn
och mjukare metaller. Djuret har sitt namn af
en svart vätska, hvilken det hyser uti en blåsa och
som det utsprutar då det förföljes, hvarigenom
vattnet uppgrumlas och förföljaren hindras att se
det. Man trodde fordom, att denna vätska
användes af Kineserne till beredning af deras tusch; men
detta är ogrundadt.
Blädinge, annex under Wieslanda, beläget i
Albo kontrakt af Wexjö stift, 2 1/4 mil V. från Wexjö;
består af 28 mtl. med 1,000 invånare och har en
areal af 14,001 tunnland, af hvilka 2,280 äro sjöar
och kärr. Man uppger, att socknen skall hafva sitt
namn efter hjeltinnan Blenda. Många
minnesmärken efter hennes krigståg anvisas härstädes. Adr.
Wexjö.
Bläsand, brunnacke, vriand (Anas penelope), en
till simfoglarnes 2:dra familj hörande fogel, af 20
tums längd, med blå, i spetsen svart näbb,
blyfärgade ben, rostgulaktigt hvit panna, brunaktigt
röd hals och hufvud, skuldror och sidor vattrade
med svart och hvitt, bröstet vågigt grårödt,
hannens vingspegel grön, med svart ram, honan
svartaktig utan ram. Förekommer i ofantlig mängd,
sommartiden, parvis på sjöar och lugnvatten i Norrland
och Lappland, hvarefter den om hösten
nedkommer till de sydligaste orterna, der den dels
qvarstannar öfver vintern, dels till större delen
flyttar till Schweitz och Italien. Den har ett skarpt
hvisslande läte, som oftast höres under flygten,
hvilken är ganska snabb, liksom dess rörelser i
vattnet. Äggen äro gulaktigt hvita, och läggas i
Lappland på någon holme eller sjöstrand bland
gräset. Födoämnena utgöras af späda
vattenväxter, frön, gräs, insekter och maskar. Köttet är
godt, och fogeln, som är mycket skygg, skjutes
dels på krypskytte, när den ligger nära stranden
eller gått upp derpå, dels på drag, då den om
aftonen begifver sig från hafvet inåt landet.
Bläsgås (Anas albifrons), hör till simfoglarnas
2:dra familj, är till längden 27 till 28 tum, med
hvit panna och näbbsidor med svarta kanter;
hufvudet och största delen af halsen gråbruna,
bröstet, sidorna och magen spräckligt brunt och
hvitgrå, med svarta fläckar och tvärband, under
gumpen hvit, benen gula. Den tillbringar sommaren i
de nordligaste delarne af riket; men träffas under
sin flyttning dit och derifrån, i Mars och April
samt September och Oktober, i mindre flockar,
mest vid hafskusten i de södra landskaperna.
Äggen skola vara gulaktigt hvita och läggas 4 till
6 vid fjärdvattnen. Födämnena bestå af
vattenväxter, frön och korn. Köttet är välsmakligt.
Bläster kallas den svagare eller starkare
luftström, som vid åtskilliga metallurgiska operationer
inledes uti ugnen, för att behörigen bibehålla
temperatur och förbränning och hvilken åstadkommes
med åtskilliga inrättningar, såsom bälgar,
blåsmaschiner o. dyl. Af blästerns reglering beror till
en stor del arbetets behöriga gång, och kunskapen
derom utgör således en vigtig omständighet uti
masmästeriet och hammarsmeds-konsten. På
sednare tider har man börjat, att vid masugnar,
använda så kallad varmbläster, d. v. s. en luftström,
hvilken, innan den inledes i pipan, blifvit till en
viss grad upphettad, emedan dymedelst en
mycket högre temperatur erhålles, med mindre åtgång
af bränsle samt en betydligt större tillverkning
åstadkommes; men det sålunda erhållna tackjernet
innehåller en mycket större mängd silicium än
annars, och många tvifvelsmål hafva uppstått om
dess nytta till frambringande af godt och väl
verkadt stångjern.
Blötdjur, utgöra djurrikets tredje underafdelning.
Deras kropp består blott af en köttväfnad,
stundom utan andra synbara organer än för
matsmältningen och fortplantningen, ofta dock med tydligt
hufvud, känseltrådar, trefvare och fångarmar eller
med en platt skifva kallad fot, och betäckte med,
eller inneslulen uti en egen lös hud, kallad mantel,
hvilken stundom, på den ena eller andra sidan, afsöndrar
en kalkhaltig vätska, den der stelnar till ett mer
eller mindre hårdt skal, omgifvande kroppen ytterst
eller inom manteln, och som i förra fallet, då
det bildar ett sammanhängande stycke, kallas
snäckskal, men deremot, då det består af två delar
förenad med en ledgång, kallas mussleskal. De äro
dels skildkönade, dels hermafroditer; men sällan
så fullkomligt, att de ej behöfva parning, och
lefva för det mesta i hafvet; endast få slag i sött
vatten eller på landet. Blötdjuren indelas uti fyra
klasser, neml.: hufvudfotingar, bukfotingar,
musselförare och manteldjur. De hos oss inhemska
blötdjur äro upptagne under sina serskilta namn.
Bo, säteri i Svennevad socken af Nerike, kallas i
gamla handlingar Boholm. Stället har ypperliga
trädgårdar och orangerier, samt en större
boksamling. Egendomen är fideikommiss.
Bo, fordom Kijlehof, beläget i Vester-Hargs
socken af Östergöthland. En stor och vacker park,
samt 3 trädgårdar göra stället till ett af de
skönaste i orten. Den utgöres af 3 3/4 mtl. af olika
natur. Ägare hafva varit ätterna Ribbing,
Lagerfält, Lejonhjelm m. fl.
Bobba, skrobba, (Blaps mortisaga), hör till
insekternas första ordning, skalbaggar, är 3/4 tum
lång, hård, gråsvart, saknar flygvingar och har
hopväxta täckvingar samt spetsig stjert, lefver i
fukliga rum och tros af allmogen förebåda döden,
då den anträffas uti sjukrum, hvaraf dess tillnamn,
dödvädrande, härrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
