Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bonde, Thord
- Bonde, Thor
- Bonde, Carl
- Bonde, Gustaf
- Bonde, Christer
- Bonde, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrmännens öfverlägsna styrka, under Kolbjörn Gasts
befäl, tillbakadref Danskarne, som under konung
Christian, infallit i Westergöthland, och intog den
i Småland af dem anlagda skansen Danaborg.
Derefter skyndade han att undsätta det af honom inom
Norrska gränsen uppbyggda fästet Carlsborg; men
blef, sedan han lyckats häri, om natten
försåtligen mördad af en sin Danske tjenare, Jösse
Bosson, hvilken han gifvit en beställning i sin här
och skänkt sitt förtroende. Förrädaren hade haft
den försigtigheten, att först undangömma de
öfrige tjenarenas vapen, hvarefter han smög sig in i
den sofvande marskens rum, klöf hans hufvud med
en yxa, och flydde till sine landsmän. Man vet ej
om mordet var anstiftadt af konung Christian eller
af Thords afundsmän och fiender bland hans egne.
Det begicks om våren år 1456. Thord Bonde var
då i sin bästa ålder och hade kort förut gift sig.
Rimkrönikan berättar förloppet vid hans mord
litet annorlunda:
”Jösse Boosson tha tu hade pröfvat thet kast,
Än var nogot som tik brast,
Ondt monde tu i titt hjerta mena,
Tha tu inne stängde the edla svena:
Sva gaar tu till Marsken in,
Ok bär i titt hjerta djefla sinn,
Marsken lät sjelf dör op för tik,
Hvij gjorde tu then edle herre tockit svijk?
Tu klöf hans hufvud i axlan nider,
Ther gaffz all Sverikes macht vider.
Somlige af folket opspringa i thy,
Ok gafvo till ett ynkelikit gny.
Strax Marskens tjenare alla
Monde tha snart tillhopa falla,
Ty Danske Män kunde ey langt fran vara,
Til them mande Jösse Boosson fara”, m. m.
Bonde, Thor, son af Ulf Bonde, krigshöfding
under Carl IX och guvernör i Revel, föddes på
fadrens gods Sölkestad år 1619. Han
tjenstgjorde, från 1639, vid Westgötha kavalleri, både mot
Danskarne och i Tyskland ända till Westfaliska
freden, deltog sedan i Carl Gustafs krig mot
Danmark, blef 1660 landshöfding i Skaraborgs län
och 1668 riksråd. Under kriget mellan Sverige
och Danmark, vid början af Carl XI:s regering,
hade han uppdrag att ombesörja försvarsverket i
Wermland; men hvilket hans försvagade helsa ej
tillät honom att länge förestå, hvarföre han, år
1677, lemnade denna post och blef assessor i Svea
hofrätt. Riksråds-embetet var nemligen på den
tiden ett förtroende-uppdrag, men betraktades ej
såsom högsta steget på embetsmanna-banan. Han
afled år 1683, med anseende af en särdeles
redlig, förståndig och menniskoälskande man. Tillika
med honom begrofvos tvenne hans söner, Ulf, 27
år och Clas, 1 år och 4 månader gammal.
Bonde, Carl, riksråd, blef den förste
presidenten i bergs-kollegium, vid detta embetsverks nya
organisation år 1637. År 1651 friherre, och fick
till friherrskap åtskilliga gårdar i Laihela socken
i Österbotten. Född år 1581, död d. 25 Okt. 1652.
Bonde, Gustaf, son af riksrådet, friherre Carl
Bonde, född d. 1 Sept. 1620, blef vid 25
årsålder kammarråd, tre år senare landshöfding i
Södermanland och år 1653 riksråd och
riks-kammarråd. År 1659 fick han inspektionen öfver
bankoväsendet, blef följande året kammar-president och
efter Carl Gustafs död en bland förmyndarne för
dess minderårige son. Riksskattmästaren Fleming
var utnämnd härtill i konungens testamente, men
emedan han fruktades såsom anhängare af
reduktionen, togs hans svaga helsa till förevändning,
att i hans ställe utnämna Bonde. Härmed hade väl
adeln skäl att vara beläten, emedan Bonde icke
ville befordra någon reduktion; men den mest
inflytelserike mannen i regeringen, De la Gardie,
hade det så mycket mindre, emedan B. här
uppträdde som hans motståndare, och yrkade strängt
på sparsamhet, hvari han, tvert emot förmodan,
understöddes af Clas Rålamb, hvilken man intagit
i rådet, i tanke att kunna begagna honom som en
motvigt emot Bonde. Denne sistnämnde lyckades
likväl, att, der han fick verka fritt, bringa
ordning och skick i en del af finanserna, ehuru han
ej kunde förebygga Palmstruchs bankrutt och
upplösningen af hans bank, emedan denne gynnades af
rikskansleren. För att återställa en försvagad
helsa, skulle han företaga en resa till de varma
baden i Tyskland, men afled i Hamburg d. 25 Maj
1667, endast 46 år gammal.
Bonde, Christer, den föregåendes yngre
broder, född år 1621, blef, 20 år gammal, assessor
i bergs-kollegium, 1645 landshöfding i Nora
bergslags län, och, då detta förenades med Nerike,
landshöfding derstädes. Vid 1652 års riksdag blef han
landtmarskalk, och, följande året, tillika med sin
äldre broder, inkallad i rådet. År 1655
utnämndes han till kommerseråd, och kort derpå till
president. En beskickning till England, att
underhandla om ett förbund med Cromwell, utförde han
med mycken värdighet, klokhet och framgång.
Sysselsatt härmed kallades han, jemte flere
riksråd, af konungen, till Seeland, hvarest Svenska
hären då stod, men angreps i Helsingör af en hetsig
feber, hvilken der slutade hans lif, d. 9 Maj 1659.
Bonde, Carl, en son af riks-skattmästaren
Gustaf Bonde, blef, vid 22 års ålder, kansliråd, tre
år senare envoyé i Frankrike, efter Danska krigets
slut ledamot af reduktions-kommissionen, och
sedan skickad till Estland, att derstädes verkställa
reduktionen, hvilket han gjorde med sådan
rättvisa och måtta, att han af Estländska adeln
erhöll det loford, att han icke öfverskridit sin
instruktion, och icke med vett och vilja skadat
någon. Såsom belöning utnämndes han år 1687 till
landshöfding i Tavastehus och Nylands län, och år
1695 till kongl. råd och president i Dorpats
hofrätt, samt upphöjdes i grefligt stånd, hvarigenom
han stiftade den grefliga ätten Bonde af Björnö.
Två år senare flyttades han till president i
kommerse-kollegium och skickades till England, att
återlemna insigterna af strumpebands-orden, dem
Carl XI burit, hvarjemte han skulle afsluta ett
anfalls- och försvars-förbund med England, hvilket
äfven lyckades. Han dog d. 16 Dec. år 1699, i
en ålder af 51 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0158.html
