Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandstorp - Brandt, Georg - Brandt, Henrik Johan von - Brandt, Johan Nils - Brandvakt - Branting, Lars Gabriel - Branäs - Branäsö eller Djurön - Brask - Brask, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lade den till Daretorps församling, der han
utöfvade Jus patronatus. Brandstorps areal utgör
11,710 tunnland, hvaraf 560 äro sjöar och kärr,
och har 636 invånare. Dess hemmantal upptages
under modersocknen. Adr. Sköfde.
Brandt, Georg, en af sin tids störste kemister,
värdie vid kongl. myntet, bergsråd, ledamot af
vetenskaps-sällskapet och af vetenskaps-akademien
vid dess första stiftelse, hade studerat medicinen
under Boerhave, men utan att göra den till sitt
yrke, och blef af detta skäl kallad till konung
Fredriks sjuksäng, under dess sista lefnadsår. Den
minnes-slöe konungen, hvilken sällan erinrade sig
personers namn, utan kallade dem efter deras
egenskaper eller utmärkande drag, plägade benämna
Brandt: ”den ärlige mannen.” Har utgifvit
åtskilliga skrifter, såsom: Grundlig anledning till
mathesin och algebram, Om metallernas värde sinsemellan,
Om Myntväsendet och Svenska silverpenningars
värde emot hvarandra, o. s. v. Född år 1694, död
år 1768.
Brandt, Henrik Johan von, en af Carl XII:s
kämpar, blef år 1676 qvartermästare vid öfverste
Cronstjernas regemente, och var, vid början af
Carls krig, år 1700, öfverstelöjtnant vid Öselska
dragonkorpsen, hvilken han sjelf upprättat. År 1702
blef han öfver-kommendant i Marienburg, och på
ett ströftåg fången af Ryssarne. Härifrån
befriade han sig sjelf och kom undan till Dorpt, men
hade den olyckan, att, vid ett utfall, ånyo råka i
fångenskap. Han undgick dock krigslagarnas
stränghet, men måste nu qvarstanna i Ryssland till den
allmänna befrielsen för de Svenske fångarne, år
1722. Nu fick han afsked med dubbel pension.
Lärer hafva dödt kort derefter, i hög ålder. Han
och hans bror adlades år 1691, men ätten utgick
med honom.
Brandt, Johan Nils, en utmärkt praktisk
läkare, som på ett berömvärdt sätt använde sin
samlade förmögenhet. Född i Ystad 1760, erhöll på
kongl. befallning år 1790 medic. doktors-diplom,
upphörde vid ungefär 50 års ålder med praktiken,
stiftade i Stockholm år 1806 en fattigskola för
handtverksgesäller och lärlingar, följande året en för
fattiga flickor, och bidrog af egna medel till
inrättandet af en förbättringsskola i
Storkyrko-församlingen. Ständerna afläto år 1809 till honom en
tacksägelse-adress, och regeringen utnämnde honom år
1811 till general-direktör öfver Stockholms
barmhertighets-stiftelser. Död d. 23 Juli 1822.
Brandvakt. Sådan inrättades först i Stockholm
år 1729 och fortfor ända till år 1835, då den
förenades med den fordna stadsvakten, hvilken kort
förut blifvit förvandlad till Stockholms stads
militär-korps.
Branting, Lars Gabriel, född d. 16 Juli
1799, visade redan som barn utmärkta anlag för
studier, musik och skön konst i allmänhet, anlag,
hvilka tidigt bestämde honom för lärdomsbanan. En
svagare kroppsbyggnad förmådde likväl fadren, att,
enligt Lings råd, låta ynglingen begagna
gymnastiken i Stockholm. Han väckte snart den
snillrike mannens uppmärksamhet, genom sitt ovanliga
kunskapsbegär, sin genialitet i uppfattning och
sina sällsporda anlag för naturforskning, som skulle
göra honom till hans värdige efterträdare. Han
kan sägas vara uppfostrad, uppväxt med
gymnastiken och vid gymnastiken, ty begge utbildades
gemensamt under Lings handledning. Branting
biträdde honom under hans lifstid redan från sitt
15:de år, och studerade derunder sjelf de
strängare vetenskaperna, särdeles medicinen och
äfven konsterna, isynnerhet musiken, både dess
praktiska och theoretiska del, och efter stiftarens
bortgång var han sjelfskrifven att emottaga
chefskapet för det gymnastiska central-institutet och för
hela den gymnastiska bildningen i riket. Han
har erhållit professors titel och åtnjutit den ännu
större tillfredsställelsen, att se gymnastiken
omfattas med uppmärksamhet, äfven af det öfriga
Europa. (Se vidare: Gymnastiken.)
Branäs. Se: Bråborg.
Branäsö eller Djurön i Östergöthland, har
förut varit djurgård till Bråborg (se artikeln derom).
Uti drottning Gunillas tid, och långt efteråt, var
djurgården så stor, att 12 hjortar, utom 230
rådjur, här underhöllos för hofvet; men vid
Ryssarnes landstigning år 1719, blefvo djuren fällde och
platsen förhärjad. Ännu finnes likväl, i den
temligen stora, men okonstlade trädgården pä ön, den
ek, uti hvilken ett hjorthorn i konung Carl IX:s
tid blifvit fästadt att hänga kläder på, när man
jagade derstädes. Eken är omkring 10 fot i
omkrets vid roten, och hornet synes genom ett hål,
som är betäckt med ett litet jerngaller, hvilket
snart blir öfverväxt.
Brask, egentligen sidobrask, betecknade under
medeltiden de små redskap af saxar, prylar,
nåldosor, knifvar, m. m., hvilka qvinnorna alltid buro
på sig, såsom ännu bruket är i Dalarne.
Brask, Hans, den ryktbare biskopen i
Linköping, en väldig kämpe för sin trosläras och sitt
stånds väl, var född år 1464 i den stad, der han
sedermera höll ett nära konungsligt hof och der
hans fader varit borgmästare. Kanonikus och
domprost derstädes år 1505, ådagalade han
egenskaper, som förvärfvade honom allmän aktning, så
att han, efter Hemming Gadds afsättning, valdes
till hans efterträdare, och bekräftades deruti af
påfven. Likväl måste han, med en penningesumma,
hålla en kardinal Jakob skadeslös, hvilken förut af
samma påfve blifvit utnämnd till embetet. Han
installerades d. 4 Aug. 1513, och tog, såsom
Rhyzelius uttrycker sig, embetet ”emot med
karlahänder, såsom då väl behöfdes; ty han var en rask,
klok, myndig och redan förmögen man.” Hans
förvaltning utmärktes af många nyttiga anstalter;
kyrkans och biskopsbordets gods ökades af honom
genom köp och byten; han försåg domkyrkan med
koppartak och ett nytt orgelverk; inrättade i
Linköping det första Svenska pappersbruk och anlade
ett boktryckeri i Söderköping, hvilket konung
Gustaf sedan förbjöd, troligen emedan han fruktade,
att det skulle missbrukas till spridande af
papistiska meningar. B. hade en skarp blick både för
enskildta och allmänna ärender. Han insåg vigten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
