Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brömsebro, mötet vid - Brömsebro, freden i - Brömsehus, Brimshus eller Grimshus - Brömsestenar - Brönnestad - Brösarp - Bröttjestadlund - Buccarditer - Buccineter - Buch, Leopold von - Buddenbrock, Henrik Gotthard von - Buddenbrock, Henrik Magnus von - Budkafle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf saknade tjenliga båtar att sätta öfver till
holmen. Konungen gaf sitt bifall, och sedan flere
Danska herrar anländt till Svenska lägret såsom
gislan, lät konungen sätta sig i land, hvarvid må
anmärkas, att då marsken Lars Siggesson skulle
stiga på bryggan för att upphjelpa konungen, vek
den undan och marsken störtade i sjön, hvarifrån
han dock lyckligtvis upphemtades. — Konungarne
möttes på stranden, åtföljdes till Christians tält
och hade der en timmas samtal, hvarefter de
uppstego och drucko hvarandra till. Derpå följde
afskedstagandet, hvarefter konung Christian begaf
sig till Avaskär, men konung Gustaf tillbaka till
lägret samt följande dagen till Kalmar.
Brömsebro, freden i. Den afslöts, efter sex
månaders underhandlingar, d. 13 Aug. 1645.
Underhandlarena voro, å Svenska sidan: Axel
Oxenstjerna och Johan Skytte, å den Danska:
rikshofmästaren Corfitz Ulfeld och rikskansleren Kristian
Sehested; medlare: Holländska sändebuden och
framför allt Fransyske ministern La Thuillerie, hvars
klokhet, verksamhet och måtta man isynnerhet
hade att tacka för den lyckliga utgången. Begge
parterna voro nemligen så hätska och förbittrade,
att man ansåg vådligt för sakens framgång, om
de hade sammanträffat personligen, hvarföre
underhandlingarna bedrefvos skriftligen, och, då
äfven detta hotade med en upplösning, slutligen
genom ombud. Sverige erhöll deri tullfrihet i
Öresund, Jemtland, Herjedalen, Gottland och Ösel
samt Halland på 30 år, och skulle troligen
erhållit ännu mera, utom Christinas vankelmod och
oförståndiga inblandning i ärenderna.
Brömsehus, Brimshus eller Grimshus, uti
Söderåkra socken af Södra Möre härad i Kalmar
län, vid Brömsåns utlopp i hafvet, har varit ett
gränsfäste mot Danmark, och hvaraf lemningar
ännu synas. Engelbrekt ernade belägra det år 1436;
men då han framkom var det redan intaget af hans
befälhafvare, det tappre riksrådet Nils Stensson.
Några af Svenskarne hade, under en mörk natt,
vadat öfver grafven och smygt sig in i
portstugan utanför slottet, helt bittida om morgonen, så
snart tornväktaren blåst reveljen och efter
vanligheten uppläste slottsporten. De rusade derpå
hastigt ur portstugan, anföllo vakten och
bemästrade sig porten i samma stund vaktombytet skedde.
Öfver den nedsläppta vindbryggan skyndade nu de
utanföre väntande Svenskarne, bortjagade eller
nedgjorde Danska besättningen, inträngde med våld i
slottet och tillfångatogo kommendanten Grim.
Brömsestenar. Se: Brimsisten.
Brönnestad, en socken, med Matteryd, hör till
2 kl. reg. och är belägen i vestra Göinge
kontrakt och härad, Lunds stift och Christianstads
län, 3 1/2 mil V.N.V. från Christianstad. Socknen
består af 23 3/4 mtl. och har 865 invånare; af dess
areal 10,044 tunnl. äro 1,060 sjöar och kärr. Adr.
Christianstad.
Brösarp, annex till Raflunda socken, beläget i
Albo och Järestads förenade kontrakt af Lunds
stift, 2 1/2 mil N.V. från Cimbritshamn; 3/4 mil från
hafvet; består af 16 mtl. med 1,030 invånare och
har en areal af 9,859 tunnl., hvaraf endast 4 äro
kärr och sjöar. Adr. Cimbritshamn.
Bröttjestadlund, en gammal offerlund belägen
i Bredaryds socken af Wexjö stift. Lunden, som
består af björkar, hålles af allmogen i sådan helgd,
att ingen vågar derifrån hemta ved eller ris, af
fruklan att råka ut för ondt.
Buccarditer, carditer, kallas stenvandlingar af
flera slag tvåskaliga musslor, eller blott af deras
skal, som dels lefvat i hafvet, dels i sött vatten,
af de förra isynnerhet slägterne crassatella,
cardium, cythera och cypricardis; af de sednare
cyclus, cyrena och cyprina. De likna till formen ett
ox- eller menniskohjerta, och förekomma i flere
af våra flötskalkberg.
Buccineter, äro stenvandlingar af åtskilliga
tornsnäckor af slägterne buccinum, conus m. fl., som
vanligen äro hafsinvånare och förekomma i
kalkformationer på våra vestra kuster. Af de ännu
lefvande djuren förekommer en art, neml.
Buccinum undulatum, allmänt vid Nordsjökusten och hos
oss omkring Marstrand under namn af
valdhornssnäckor, se detta ord.
Buch, Leopold von, en af vår tids störste
geognoster, född i Preussen år 1777, är hos oss
bekant genom sin Resa i Skandinavien, särdeles i
Norrige och Lappmarken. Arbetet utkom i Berlin
1810, och är öfversatt på Svenska.
Buddenbrock, Henrik Gotthard von,
öfverste för ett värfvadt regemente, underskref år
1710 kapitulationen i Riga och gick sedan i Rysk
tjenst. Carl XII var likväl ädelmodig nog, att icke
låta sonen
Buddenbrock, Henrik Magnus von,
umgälla fadrens förräderi. Denne, född i Liffland år
1686, var, vid Pultava slag, kapten vid gardet,
följde konungen till Turkiet och befordrades af
honom, så att han år 1717 utnämndes till öfverste
för Westerbottens regemente, hvarifrån han
flyttades först till Helsinge och sedan till Nerike och
Wermlands, blef naturaliserad Svensk adelsman,
friherre, generallöjtnant och en af hattpartiets
verksammaste medlemmar. Efter Finska krigets
olyckliga slut (1742), ville de rådande, som tillställt
det, välta skulden från sig på befälhafvarena.
Lewenhaupt och Buddenbrock häktades, anklagades för
förräderi, hvartill de visserligen voro oskyldiga,
samt för långsamhet och oskicklighet, hvilka fel
man ej kan frånkänna dem. Ständernas kommission
dömde dem till döden, genom utslag af d. 21 Maj
1743, och Buddenbrock halshöggs d. 16 Juli på
Observatorii-backen, hvarvid någre af de fångne
Dalkarlarne ställdes inom spetsgården, för att
låta dem se, att ”äfven höga herrar straffades.”
Budkafle. Fordom brukades, då underrättelse
inlopp om fiendens ankomst eller något tåg skulle
företagas, att genom budkaflar eller så kallade
härrör, kalla folket tillsamman. Då fienden
infallit i landet, utskickades budkaflen af hvilken som
helst, som först derom blifvit underrättad.
Härtill brukades en käpp, som sveddes i den ena
ändan, och ombands i den andra med en tråd eller
snöre, ehuru några mena, att på samma kafle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
