Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cederhjelm, Carl Gustaf - Cederhjelm, Josias Carl - Cederhjelm, Germund Ludvig - Cederhjelm, Margaretha Magdalena - Cederschiöld - Cederschiöld, Fredrik Johan - Cederschiöld, Pehr Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvar han tog medel härtill. Han har utgifvit
åtskilliga mindre skrifter, såsom: En Kärleksbalk,
en brefvexling på vers med Dalin, o. s. v. De
voro författade dels på Svenska, dels på
Fransyska. Lyckligast var han likväl i sina
epigrammer, hvilka cirkulerade uti afskrifter både inom
Frankrike och Sverige. Han tyckes hafva varit
ansedd såsom en fin statsman, rådfrågades af de
förnämste sådane, och var, inom sitt fängelses
murar, mera än de fleste af dem, hemmastadd i
kabinetternas politik och intriger.
Cederhjelm, Josias Carl, kammarherre,
kammarrättsråd och sedan kommerseråd samt K. af
W. O., född d. 11 April år 1734, död d. 20 Dec.
år 1795, var en på sin tid utmärkt man, både
som embetsman och riksdagstalare, hvilken
isynnerhet vinnlade sig om national-ekonomien, och
har deri utgifvit åtskilliga skrifter, såsom Tankar
om handtverkerier, Tankar om spannmålsbrist och
dyrhet, samt tidningen Sanning och Nöje.
Cederhjelm, Germund Ludvig, son till
presidenten i Åbo hofrätt, friherre Germund Carl
Cederhjelm, var en af desse lycklige, hvilka naturen
och de yttre omständigheterna rikeligen försett
med allt som behöfdes, att föra ett gladt,
oberoende, njutningsrikt lif, och hvilka, utan att ingripa i
händelsernas gång eller verka på verlden omkring
sig, äro nog för sig sjelfva samt finna sig
belåtne genom denna sjelftillräcklighet. Han ingick helt
ung i hofvets tjenst, hvartill både härkomst och
lynne bestämde honom, blef lifdrabant hos Gustaf
III, hvilken plats då var af mera betydenhet än
den sedermera blef, ådrog sig snart hans
uppmärksamhet genom sina angenäma
umgängesgåfvor, och var honom följaktig, hvart han begaf
sig. Dessa gåfvor förskaffade C. alla de
utmärkelser och de samhälls-företräden han under sin
lefnad erhöll, ty i statens tjenst kan han
egentligen sägas hafva gjort nära ingenting. Han
afsändes emellertid, med general Kaulbars, såsom
kavaljer, med en beskickning till Petersburg, år
1774; anställdes sedan såsom kornett vid
lifdragonerna, hvarvid han efterhand befordrades till
major, gick i Fransysk tjenst, uppsteg der till
öfverste, reste genom nästan hela Europa och
äfven till Spanska hären, som belägrade
Gibraltar, men deltog icke i belägringen; följde
Gustaf III till Italien; bivistade 1788 års
fälttåg, men, som det tyckes, utan att
sammanträffa med fienden, och tog afsked, likasom
flera andra af hans stånd, då säkerhetsakten
påtvingades ridd. och adeln; gjorde nya resor till
det södra Europa, fick, efter 1809 års revolution,
anbud af ministerposten i Paris, men undanbad sig
den, liksom han förut gjort med chefskapet för
hertig Fredriks hof och förste
stallmästare-befattningen hos hertiginnan af Södermanland; emottog
dock, af den nye thronföljaren, det ärofulla
uppdraget af guvernör för arfprinsen Oscar, men han
tyckes hafva betraktat äfven denna befattning
mera som en hederstitel, än som ett verkligt embete,
och nedlade den åter den 30 April år 1815.
Under tiden hade han blifvit befordrad till alla de
namnvärdigheter, som i Sverige kunna erhållas, till
öfverste-kammarjunkare, serafimer-riddare, grefve
och excellens, och tillbragte sin återstående
lifstid på sin egendom Säby, eller i Linköping, der
han emottog besök af den kongl. familjens
medlemmar. Han anslog 150 tunnor spannmål årligen
till en pensions-anstalt för adeliga enkor, och
afled d. 8 Febr. år 1841, i en ålder af nära 86 år.
Han tecknar sjelf sin lefnad och sitt lynne i
följande ord: ”Jag uppsänder till försynen de
varmaste tacksägelser för den mer än lyckliga
ställning, i hvilken jag alltid befunnit mig. Nöjen i
unga år, oberoende välmåga i mannaåldern; ehuru
sjuklig i ålderdomen, inga rysligare plågor.”
Cederhjelm, Margaretha Magdalena, född
grefvinna Stenbock, var hedersledamot af
akademien för de fria konsterna. Född 1744, död 1822.
Cederschiöld. Ätten härstammar från
justitieborgmästaren i Gefle, Elias Gavelius, hvars son,
Pehr, född år 1625, död 1697, blef juris
professor i Upsala och sedan assessor i Götha hofrätt
samt general-inspektör öfver alla fiskaler i riket,
d. v. s. ungefär detsamma som justitie-kansler.
Han var en lagfaren man, hvilken utgifvit några
skrifter i sin vetenskap, och dessutom känd för
särdeles rättskaffenhet och verksamhet. I sin
ungdom var han en stark disputator, och lät af sin
ifver en gång, vid en disputation mot professor
Scheffer, hänföra sig till alltför mycken häftighet,
hvaraf en tvist uppkom, under hvilken han
beskyllde sin motståndare att lära ungdomen
konungamord, våldtägt och andra laster, hvarföre han
ålades göra S. afbön inför konsistorium.
Cederschiöld, Fredrik Johan, son till
qvartermästaren vid adelsfanan, Stefan Casper
Cederschiöld, jur. et fil. pract. professor vid Lunds
universitet, från år 1808 till 1836, då han, i
anseende till en försvagad helsa, begärde och erhöll
tjenstledighet, samt blef först kyrkoherde i Hardeberga
och Sandby forsamlingar, sedan i Stäfvie och
Lackalänga. Innehade akademiska rektoratet åren 1811
och 1824, samt var 1836 i tur att för tredje
gången mottaga rektors-värdigheten, men hans helsa
var vacklande och han undanbad sig derföre denna
befattning, samt begärde och erhöll vid denna tid
ständig tjenstledighet från sin professorsplats,
efter att i 37 år hafva varit akademisk lärare och
i 30 år professor. Blef ledamot af
nordstjerneorden 1837. Har utgifvit: Allmän inledning till
apriorisk eller rationel pligtlära, — Menniskors
aprioriska eller rationela pligtlära, — Statsaprioriska
pligtlärans propädevtik, m. m. Född den 25 Mars
år 1774.
Cederschiöld, Pehr Gustaf, den föregåendes
yngre broder, född d. 4 Sept. år 1782, egnade
sig åt medicinen och promoverades år 1808. Han
hade redan förut varit förordnad till läkare
vid södra arméns allmänna sjukhus i Lund, blef
sedermera anat. prosektor och lärare i
pastoralmedicinen derstädes, men nedlade dessa
befattningar och flyttade år 1813 till Stockholm. Här
gjorde han först uppseende genom den utgifna
Journalen för animal magnetism och det praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
