Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz, Gustaf Filip - Creutznach - Crimen læsæ majestatis - Cronander, Samuel - Cronhawen, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Sverige och de Nordamerikanska
fristaterna, hemkallades, för att emottaga
kansli-presidents-embetet och inträda i rådet. Han utnämndes
derjemte till kansler för Upsala akademi. Alla de
yttre utmärkelser regeringen kunde förläna, hade
redan tillfallit honom, således äfven
serafimerorden och excellensvärdigheten. — Han led af en
svag helsa och bortrycktes af döden d. 30 Okt.
1785.
Creutznach eröfras. Denna fästning, hvilken
ansågs som en förmur till Maintz, stormades och
eröfrades af Svenskarne under Gustaf II Adolfs eget
befäl, d. 22 Febr. 1632. Konungen var sjelf
dervid i fara, då han vågat sig för nära verken för
att rekognoscera, och en af hans svit blef
skjuten. Han begaf sig nu till en höjd, klättrade der
uppföre högre än någon annan, återkom oskadad
och sade: ”Nu vet jag huru fästningen ser ut
invändigt och hoppas i morgon kl. 5 sitta som
borgherre derinne.” Vid stormningen blef Torstenson
träffad af en sten i hufvudet, och föll afsvimmad
af hästen. Striden var blodig och långvarig; men
efter dess slut föröfvades ingen plundring och den
tappra besättningen fick aftåga med militärisk heder.
Crimen læsæ majestatis är den Latinska
benämningen på hvad i Svenska språket kallas
majestätsbrott, eller förbrytelser emot statens
öfverhufvud. Dessa brott intaga en egen klass i
brottmåls-lagstiftningen. En annan art utgöra de
förbrytelser, hvilka få namn af förräderi och
begås egentligen emot staten och samhällsordningen.
Brottsliga förbindelser med rikets fiender äro
förräderi; att öfverfalla konungen med personliga
förolämpningar, med smädelser i tal och skrift,
är ett majestätsbrott, utan att vara förräderi.
Under den sista benämningen inbegripas likväl i
Sveriges lag gröfre personliga våldsamheter emot
konungen, såsom konungamord, o. d.; de utgöra
på en gång en förbrytelse emot konungen och
emot staten, i dess första medborgares person.
Under despotiska styrelser hafva
straffbestämningarne emot majestätsbrott gått ända till
omensklig grymhet. Romerska kejsarnes tyranni
utöfvades till en stor del under åberopande af lagen
emot majestätsbrott, och äfven Sveriges historia
förvarar i detta fall blodiga minnen. Konug Erik
XIV:s högsta nämnd var en verklig blodsdomstol,
och Sveriges kraftfullaste regenter hafva i
allmänhet visat en stor ömtålighet om sitt personliga
majestät. Äfven då brottsligheten varit afgjord,
har lagen varit för hård och tillämpningen
oblidkeligen sträng. Den namnkunnige Messenius och
hans blott af lättsinnighet felande son, afrättades
för en smädeskrift emot drottning Christina.
Prestmannen Boëthius ifrån Mora i Dalarne, afsattes,
under konung Carl XII:s tid, för utlåtelser som
ansågos förgripliga. Mildrade seder hafva mildrat
lagen och ännn mera tillämpningen. Den
grundsatsen är dock bibehållen i vår statsrätt, att
konungens person är helig, och således icke blott
hans egna ”gerningar ifrån allt åtal fredade”, utan
öfven förgripelser emot hans person betraktade
såsom en egen klass af brott. Dödsstraff är det
allmänna stadgandet, likväl med vissa
inskränkningar. Konungamord straffas såsom andra mord;
men dödsstraffet är utsträckt äfven till alla
mindre våldsgerningar emot konungens person, och
detta gäller äfven sådana förbrytelser emot hans
gemål och barn. Deremot nämner lagen icke
andra ledamöter af konungahuset. Med dödsstraffet
förenas i detta fall förlusten af all den brottsliges
egendom, hvilken hemfaller till staten. — En
annan klass af majestätsbrott är så kalladt lasteligt
tal och smädelser i tryckta skrifter. Härvid äger
dödsstraffet icke alltid rum; ty domstolen kan,
efter omständigheterna, dömma till döden eller till
fängelse å fästning från två till tio år. Vid
riksdagen 1834—35 upphörde dödsstraffet att vara
det enda, som lagen kände för majestätsbrott.
Dessutom får ingen rättegång för lasteligt tal
anställas förr, än den böga personlighet, hvilken
frågan ytterst angår, förklarat att sådant bör ske.
Denna föregående anmälan hos konungen
stadgades af Gustaf III år 1777, genom ett kungabref,
och har, genom konungens och ständernas beslut
vid 1844—45 årens riksdag, ytterligare vunnit
kraft af lag. Hvad som gäller om lasteligt tal
emot konungen, gäller äfven i afseende på
drottningen och thronföljaren, men icke andra
kongliga personer. Är förbrytelsen begången genom
tryckta skrifter har tryckfrihetslagen bestämdt en
tydlig skillnad emellan lasteligt yttrande om
konungen, drottningen och thronföljaren, samt
smädliga uttryck emot andra kungliga eller furstliga
personer. Domstol i majestätsbrott är hofrätten,
och så vida brottet är begånget genom smädelser
i tryckt skrift, gäller tryckfrihets-förordningens
stadgande om rättegångssättet.
Cronander, Samuel, död som domprost i
Wexjö år 1801, i en ålder af 82 år, sedan han
varit på förslag till flerfaldiga professioner och
biskopsstolar, men blifvit förbigången, ofta af
mindre förtjente, erhållit doktorsgraden i tre
fakulteter, den theologiska, juridiska och filosofiska,
och kunnat likaväl befordras till domare- som
prestembeten. Är en af de många som i
ungdomen nödgats kämpa med den yttersta fattigdom,
så att han genom öppnandet af grindar åt resande
måste förskaffa sig medel till inköp af
skolböcker; men lät likväl häraf icke afskräcka sig från att
vandra lärdomens törnsådda bana. Om honom
berättas följande vackra drag af vänskap och
oegennytta. Då han, jemte Widegren, stod på förslag
till borgmästaresysslan i Malmö, reste de dit
tillsamman, bodde tillsamman och då de hemkommo
om aftnarna, efter ett hafva besökt sine gynnare,
omtalade de troget hvad de uträttat och
ingendera röjde den ringaste afund eller skadebegär
mot den andra. C. blef ej den lycklige; men
derföre icke misslynt.
Cronhawen, Paul, en af Sveriges mest
utmärkte sjömän, i början af förra århundradet,
född år 1687 i Carlskrona, der hans fader, Jakob
Unbehawen, var vinskänk. Gick helt ung i tjenst
som matros, kom år 1704 på ett Franskt
kaparfartyg och följande året på ett Engelskt, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
