Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalby - Dalby kungsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära liknande en kalk, urgröpt i en stor flissten,
med illa huggna figurer utanpå öfre delen, och vid
öfversta kanten en Latinsk påskrift af följande
innehåll: Iam. res. declarat. quid. quondam. significarat.
in. cruse. productus. Christi. de. vulnere. fluctus.
eller: nu förklaras sjelfva verkligheten, hvad det
fordom skulle betyda, att på korset en flod utgick
ur Christi sår. Hela inskriften hör till
1500-talet. Dessutom har kyrkan bland sina
tillhörigheter en mängd andra märkliga fornsaker. Den så
kallade kraftskyrkan är utan tvifvel en bland
de största märkvärdigheter, som finnas derstädes.
Denna kraftskyrka är anlagd under sjelfva
tornet, hvilket helt och hållet hvilar på dess murar,
hvalf och 4 pelare. Den yttre tredjedelen af
kraftskyrkan täckes af en stor luta, hvars trapptak
sträcker sig något öfver midten af tornet. Midt på
vestra gafveln synes både innan och utvändigt ett
hvalf till en stor igenmurad dorr, vid hvars södra
sida, enligt gammal sägen, en nedgång skall
hafva varit till den mycket omtalade gången mellan
Lund och Dalby, hvilken likväl aldrig lärer hafva
funnits. Hela saken är förmodligen blott en saga.
Troligare är att denna nedgång ledde till något
underjordiskt fängelserum, eller en liten mörk
Diaconia, hvilken nu är igenfylld, eller ock, om en utgång
från kyrkan på detta sätt behöfdes, till något ställe
i den närbelägna skogen, hvarest munkarne kunnat
obemärkte uppgå. Palmsköld anser det som ”ett
förborgadt rum, der munkarne afhört hemliga
skriftermål, enkannerligen af qvinfolk, och sedan dem
absolverat.” I nordvestra hörnet af kraftskyrkan
har man bildadt ett serskildt rum, hvilket någon tid
blifvit begagnadt till begrafningsplats, och
hvarest, jemte flere andra förmultnade döda, ända till
år 1827 visades ett balsameradt lik, hvilket, enligt
kyrkoboken, föregifves vara en häradshöfding
Tigerskölds kropp, nedsatt d. 8 Febr. 1723. Uppå
befallning af biskop W. Faxe i Lund äro nu
mera alla dessa liklemningar hopsamlade och
nedlagde i en graf på kyrkogården. I nordöstra
hörnet af kraftskyrkan finnes en liten källa, med ett
godt och klart vatten. Den har formen af en stor
spann, murad med huggen sten, alldeles rund och
omkring 1 1/2 aln djup. Vattnet har ett stort rykte
för sin helsogifvande kraft, och enfaldige sjuka från
aflägsne orter samlas här hvarje midsommarsdag,
dricka deraf samt ofira i fattigstocken sina gåfvor
och den vid dörren stående kistan, i den fordomsfulla
afsigt att derigenom blifva botade. Kyrkan har
sålunda en årlig inkomst af 8 till 10 R:dr. Till
ytterligare upplysning rörande kraftskyrkan och den
deruti varande brunn, tjenar Diikmans Antiqu. Eccl.
s. 121, der det heter: ”att de andelige
påskdagen gingo omkring kyrkogårdarne och söngo:
Jag såg vatten utgå af templet på högra
sidorna, alleluja! och allt folk, till hvilket vattnet
kom, äro frälste, alleluja!” Sid. 122 berättas: ”att
de påskmorgonen kommo i kyrkan, att liksom
besöka Christi graf, och smörja hans till lik lagda
beläte med välluktande balsam.” Detta allt,
jemte de påfviske religions-ceremonierna, gifva
tillräcklig upplysning om kraftskyrkans bestämmelse
och rätta ursprunget till dess egentliga namn. Man
förmodar, att så väl Dalby mindre, som Lunds
större kraftskyrka varit någon tid ämnade och
äfven begagnade vid firandet af Kristi
begrafnings-ceremoni, långfredagarne, så att gudstjenst och
messa der blifvit hållna, då man årligen här velat
liksom föreställa Frälsarens begrafning. — Uti
öster från kyrkan, några steg från ruinerna af
dess första grundgafvel, visas ännu den år 1080
aflidne Danske konungen Harald Heins graf,
hvaröfver ligger en sten i form af en likkista. Konung
Carl XII har låtit omgifva den med en liten mur.
I Tunelds Geografi, s. 499 säges: att
”konungarne Harald Svensson och Harald Knutsson blifvit
begrafne i Dalby kloster”, och lärer således
Dalby kyrkogård förvara stoftet af tvenne Danmarks
konungar, hvilket äfven styrkes af Rhyzelius och
Messenius, hvaremot Lagerbring bestrider
uppgiften om Haralds Knutssons begrafning i Dalby. —
Socknen består af 18 4/5 mtl. och har 1,218
invånare. Med några undantag är folkets lynne
härstädes nästan lika med invånarnes i modersocknen
(hvarom se: Hellestad), kanske något lifligare och
raskare. Dalbys areala vidd utgör 5,832 tunnl.,
af hvilka endast 6 äro sjöar och kärr. Adr. Lund.
Dalby kungsgård, i ofvannämnde socken, var
fordom kloster och kallades S:t Crucis kloster,
hvilket anlades troligen vid samma tid som sjelfva
kyrkan, eller omkring 1065, af Danske konungen
Sven, och var först ett säte för
Augustiner-munkar. Detta kloster har isynnerhet gjort
Dalby-orten märkvärdig, och lärer det äfven varit
rikligen begåfvadt med räntor och inkomster,
hvilka blifvit ganska mycket förökade genom
enskilda donationer och testamenten. I anseende till
detta välstånd voro ock munkarne härstädes väl
ansedde ibland andra ordensbröder, emedan man
äfven den tiden värderade menniskor efter deras
inkomster och förmögenhet. Sedermera öfvergingo
munkarne härstädes till S:t Dominici orden, eller
flyttade undan och lemnade rum för Dominikaner-
eller Predikare-munkarne, som äfven kallas
Svartbröder, hvilka här lefvat länge. Egendomen
utgjorde fordom 5 1/2 hemman och innebar ännu en
ofantlig jordrymd. Då man tillägger, att alla
hemman i Dalby socken varit och ännu äro
arbetshemman under kungsgården, så inser man, att
munkarne härstädes icke behöft späka sin lekamen
i fasta och knappa omständigheter. Till deras
inkomster hörde äfven årliga räntor af trenne
gårdar i Malmö, hvilket synes af Anders Billdes
bref 1530, och då Billde detta år emottog
klostret, fanns derstädes bland annat: 240 tunnor
hafra, 13 pund 3 sk. malt, 2 1/2 pund korn, 8 t:r
sill, 3 t:r smör, 2 t:r torsk och 1 tunna ost, m. m.
Då man i följd af konung Christian III:s boslut,
omkring 1537, nedbröt en stor del af
klostret och utdref munkarne, lärer man äfven af
öfverdrifvit nit hafva förstört alla handlingar och
minnesmärken, som vittnade om dessa tider.
Huru Danska regeringen begagnat klostrets ägor är
okändt; men sedan Skåne åter blifvit Svenskt, blef
Dalby kongl. stuteri och stallgård, likasom Flyinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
