Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daler - Dalfors - Dalhem, Gottland - Dalhem, Kalmar län - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
k. m. för 2 sk. 8 r:st. Rgs. 100,000 daler s. m.
utgör 1 tunna guld, eller 16,666 R:dr 32 sk. —
Något mynt med påtecknadt dalers värde slogs
icke förr än de stora kopparplåtarna, hvilkas
preglande börjades under konung Gustaf II Adolfs
regering. Genom kontraktet, af d. 10 Jan. 1625,
med koppar-kompagniet bestämdes då att för hvarje
skeppund koppar som förmyntades, skulle 150
daler lemnas till kongl. räntekammaren; dock skulle
kompagniet få afdraga hammarslag och
myntarelön, så att rätta priset af myntkopparen blef 126
daler reda penningar för skeppundet. År 1649
skulle 187 1/2 daler myntas af skeppundet och år
1661 ända till 225 daler, allt som behofven och
omständigheterna gåfvo anledning att med en
dylik finansoperation hjelpa sig igenom.
Dalersvärdet var äfven utsatt på det Carolin-mynt (af
silfver), som under konung Carl XII började myntas
år 1718, och gällde 1 dal. s. m. lika med 2
Caroliner. — Mynttecknen började förut utgifvas på
1 daler silfvermynt och slogos ären 1715—1718
samt ombytte ofta preglar. Under nämnde konungs
tid invexlades de efter det åsatta värdet; men en
del utsläpptes sedermera enligt kongl. plakatet af
d. 29 Maj 1717 åter i allmänna rörelsen såsom
skiljemynt, dock till nedsatt värde af 3 öre k. m.
eller 1 öre s. m. Efter konungens död nedsattes
värdet för somliga till 2 öre, för andra till 1 öre
s. m. och efter d. 1 Febr. 1724 gällde de blott
1 öre k. m. — Med 1770 insattes åter
dalersvärdet på mynten och 1 R:dr Sp. räknades lika med
3 daler s. m. (Se vidare: Riksdaler.)
Dalfors, ett jernbruk i Ohre socken af Dalarne,
2 1/2 mil från kyrkan, i en vacker dal vid Böle-ån,
är privilegieradt åren 1727 och 1734, samt först
anlagdt af framlidne general-majoren och
landshöfdingen baron A. S. Gripenhjelm, med
intressenter. Bruket har sedermera blifvit utvidgadt och
har nu 5 härdar och 2,400 skepp:d priv. smide af
eget tackjern, och skeppar på Stockholm och
Söderhamn. Frälsesmidet är 15 skepp:d och bruket
har en oinskränkt rättighet, att förädla stångjern
till spik och annan manufaktur, emot afräkning på
hammarskatten, som är 23 skepp:d 17 lisp.
Bruksarbetarne äro nu mera infödingar; men härstamma
från invandrade fremlingar och skilja sig ännu i
klädedrägt och seder från de ursprungliga
Dalkarlarne. Bruksstämpeln är: D. F. med tvenne
korslagda pilar emellan och en krona öfver
bokstäfverna. Bislämpeln: D—n. Ägare äro E. H.
Didron och medintressenter.
Dalhem, en socken med Ganthem och Halla,
belägen på Gottland i Wisby stift och norra
fögderiet af länet, 2 mil S.O. från Wisby, och hör till
1 kl. konsist. Kyrkan, byggd af sten år 1046,
är ganska vacker, i Göthisk stil, har portaler af
slipad marmor. På fönsterglasen finnas målningar.
I det så kallade helgonarummet har man anmärkt
några reliker. I kyrkan äro äfven tvenne
grafstenar med munk-inskrift. Socknens areal utgör
5,068 tunnland, af hvilka 1,240 äro kärr och
sjöar. Den består af 21 1/4 mtl. och har omkring
500 invånare.
Dalhem, en socken, hörande till 3 kl. konsist.,
belägen i norra Tjusts kontrakt och härad af
Linköpings stift och Kalmar län, 4 1/4 mil N.V. från
Westervik, 1 3/4 mil från hafvet. Kyrkan, byggd
af sten, är af okänd ålder; har målningar i
hvalfvet. Inom socknen märkes: Tyllinge, 4
oförmedlade mtl. säteri, välbygdt, har lädergarfveri jemte
en mjölqvarn med 3 par stenar; Emtö, Dalhem och
Larum. I socknen finnas 5 tullsågqvarnar.
Larums koppargrufvor äro nedlagde. Socknen
består af 26 1/8 mtl. och har 1,528 invånare. Dess
areal utgör 31,035 tunnl., af hvilka 4,570 äro
sjöar och kärr. Adr. Linköping.
Dalin, Olof von, föddes år 1708 uti Winberga
församling af Halland, der fadern var kyrkoherde.
Redan vid 12 års ålder yttrade sig hans anlag
för verskonsten, och gossens försök i den vägen
spriddes och lästes med nöje i hans hemort. Vid
18 år kom han, i sin stjuffader prosten Bökmans
sällskap, till Stockholm och erhöll plats, såsom
lärare, i kammar-rådet Rålambs hus, ingick 1731
i riks-arkivet, hvarifrån han flyttades till
kanslikollegii-expedition, men bibehöll sin
informatorsplats. Äfven här gjorde han sig känd som en
lycklig rimmare, genom de små satirer han skref,
men ännu icke lät trycka. Ingen anade likväl i
den blygsamme barnläraren författaren till den
mångsidige, qvicke, af frimodigt tadel öfver tidens
dårskaper uppfyllda, tidskriften Argus, hvilken
utgafs åren 1733—34 och gjorde epok i den
Svenska litteraturens och isynnerhet offentlighetens
historia. Den väckte, på sin tid, ett sådant
uppseende, att ständerna till och med åt förf.
föreslogo en nationalbelöning, och den behandlade så
många serskildta ämnen, att man ansåg omöjligt
att den kunde vara en endas verk, utan man
förmodade, att titeln innehöll begynnelsebokstäfverna
till fem serskildta redaktörers namn, neml.
lagman Abrahamssons, kansli-rådet Rosenadiers,
landshöfdingen Gyllenborgs, historiegrafen Wildes och
kansli-rådet Stjernmans. Dalins vän, sedermera
stats-sekreteraren Carleson, var ensam invigd i
hemligheten, och den ende, som vid tidniagens
början biträdde med några uppsatser. Då baron
Rålamb sedermera erhöll förtroende härom,
föreställde han Dalin för kongl. familjen, hvarvid
Dalin undfick af konungen en gulddosa och af
drottningen 3,000 d:lr k:mt. När han derefter
blef offentligen känd, befordrades han till
bibliothekarie i Stockholm. Tidningens upphörande
väckte en allmän saknad, men var kanske en
nödvändighet, om icke författaren skulle uttömma sin
förmåga på det, i längden, för den verklige
litteratören lika tröttande som otacksamma
tidningsskrifveriet. Kort derefter företog Dalin jemte sin
elev, friherre Hans Rålamb, en utländsk resa,
hvartill han erhöll understöd af flera, bland andra
af Claes Grill. År 1749 blef Dalin utnämnd till
lärare för kronprinsen, hvilken befattning han
innehade till år 1756, då en politisk intrig skiljde
honom derifrån, och han ställdes inför kanslirätt,
anklagad att hafva med alltför fri penna vidrört
heliga ämnen. Sedan stormen laggt sig och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
