Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delfin - Delldén, Carl Olof - Delsbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denna rörelse af en större mängd efter
hvarandra simmande marsvin, gifvit anledning till
berättelser om den mycket omtvistade hafsormen.
Han fångas vanligen i nät och späcket användes
till trankokning.
Delldén, Carl Olof, professor, vid Upsala
universitet, i statsrätt, folkrätt samt kyrko- och
krigs-lagfarenheten, är född i Ångermanland år 1800.
Prof. Delldén började sin akademiska lärarebana
såsom docens i den praktiska filosofien år 1822;
men öfvergick sedan till den juridiska fakulteten,
inom hvilken han år 1827 utnämndes till adjunkt
i Svenska och Romerska rätten. Samma år erhöll
han den juridiska doktorsgraden och har någon
tid äfven tjenstgjort i praktisk väg, såsom
tillförordnad landssekreterare i Upsala län. Prof.
Delldén är författare till åtskilliga juridiska
skrifter, dels disputationer, dels serskildt utgifna arbeten.
Delsbo, en socken, belägen i Helsinglands norra
kontrakt och fögderi af Upsala stift och
Wester-Norrlands län, 4 1/4 mil V.N.V. från Hudiksvall, bör
till 1 kl. konsist. Intill femtonhundratalet
kallades kyrkan och socknen Suderbo, troligen af
södra Dellen, vid hvilken de ligga. I socknen
finnas omkring 60 större och mindre sjöar,
hvaribland Dellen är den största, samt 13 åar och
floder, som alla hafva sitt utlopp i sistnämnda sjö.
— Lenæus anför i sin beskrifning öfver Delsbo
socken, att ”af strömgångens uppskärande om
vårarna på Afvasjön, hafva Delsbomän en
observation, om följande sommarens sädesväxt och dess
ymnighet här i socknen. De säga sig af
förfäderna hafva hört, och jemväl af erfarenhet märkt,
att när den ur Stömneå i Afvasjön infallande
strömmen skär om våren upp sig så, att han håller sig
mer än vanligen in till Afvalandet och den norra
stranden, skall det bebåda dem, som här i
socknen bo norr om Afvasjön, en rik och ymnig
årsväxt, men deremot en knappare, för dem som bo
söder om. Faller åter denna strömgång någon
vår, mer än vanligt, inåt edlandet och södra
sidan, skall det blifva bättre årsväxt den sommaren
hos dem i Bobygden, men klenare och sämre hos
dem, som bo på norra sidan om nämnde sjö.
Skär strömmen upp isen midt öfver sjön, skall
folket göra sig hopp om en lika god årsvext
öfver hela socknen. Derstädes finnas icke
mindre än 31 ansenligare berg, af hvilka
Blackåsberget, Gässåsen, Wålåsberget, Svartåsen,
Edsåsen, Gryttjesberget, Ulfberget och Klättehålet
äro särdeles märkvärdiga för deras stora mörka
grottor, hålor och underjordiska gångar, der
fordom jättar förmenas haft sina hemvist, men nu
äro tillhåll för hvarjehanda rofdjur. På Jernklint,
Långboberget, och äfven på Wålåsberget, hafva
fordom vårdkasar varit uppsatta och underhållna,
den tiden Jemtland och Herjeådalen lydde under
Danmark. Klättehålet är äfven namnkunnigt, icke
just för sin höjd, ty den är oansenlig, utan för
sin beryktade underjordiska håla, i hvilken
berättas vara en gång emellan Norrhvena by och
Gulgård, samt en gång ned till Lampån. Uti Delsbo
socken finnas 69 byar, som äro delade i 12
rotar. År 1721 då Ryssarne plundrade Norrbottens
stränder, var all Delsbo och de närliggande
socknarnes allmoge uppbådad, och uppställd vid
Hudiksvall den 18 Maj, för att hindra fiendens
vidare inbrott i landet. En gammal tradition har
man här, att Delsbo socken skall hafva en klocka,
om 18 skepp:ds vigt, liggande nedsjunken uti
Bergviken, hvilken klocka skall vara ditkommen af den
orsaken, att hon ”för sitt makalösa ljud blifvit
skattad allt för god att betjena bönder”, och skulle
derföre på vinterföret släpas härifrån till
Stockholm; men sjönk under forslingen. Den 26 Febr.
1740 ödelades prestgården och kyrkan af
vådelden; men började åter uppbyggas följande året.
I socknens sigill är en hammare och tång, hvilka
skola hafva afseende derpå, att dessa verktyg för
koppar- och myrjernssmidet, ansågos för
invånarnes yppersta födkrok. En half mil från kyrkan,
vester i socknen, finnes en grop, som kallas
Klättehålet. Ingången dertill är först mycket trång,
sedan blir den något vidare, och man inkommer
i en liten kammare, med bänkar på sidorna. Kort
före Polska kriget, år 1655, skall en kapiten
Dauith Seaton varit derinne med 2 eller 3
soldater, med hvilka han gått så långt, att han
kommit till ett jerngaller, hvilket liknade en dörr till
hvad som förmenades vara der innanför. Men
fastän Seaton beskrifves såsom dristig och öfverdådig,
har han likväl ej vågat gå längre med sina
ledsagare. Nu är ingången till denna grop igenfylld.”
— Bröllop hålles vanligen i den gård der de
nygifta skola bo. Slägt och anförvandter bjudas, med
vilkor att de skola hafva kost med sig för så
många personer, som ifrån deras hus och gård
vilja infinna sig på bröllopet. Brudgummen
bjuder en, högst två ogifta drängar med på
bröllopet, och det utan kost. Om någon af dessa ej
kan inställa sig, äger han rättighet att sätta en
annan i sitt ställe, hvartill de hågade med 3 d:lr
k:mt måste köpa sig rättighet af de bjudne.
Denna handel kallas: sälja och köpa vånen. All
medförd kost lemnas åt de s. k. matstillgummorna,
hvilka framsätta kosten gemensamt för alla.
Brudgummen hade, i äldre tider, på vigseldagen
inställt sig uti kyrkan med prestkrage och
prestkappa; men denna sed aflades 1760. Det första
barnet, hvarmed det unga paret välsignas, kallas:
”brudebarn.” — Det var i Delsbo socken der
erkebiskop Olaus Svibelius, under en visitation,
anställde kateches-förhör med nngdomen, och
tillfrågade en gosse hvarom andra taflan handlar?
Hvarpå gossen svarade: Om kärleken till vår nästa.
Då S. derefter ville att han skulle förklara detta
närmare, sade gossen: ”Att allt hvad jag vill min
nästa skall göra mig, bör jag ock göra åt
honom.” Härunder märkte S. att en annan gosse,
som blott hade en tunn jacka på sig, stod och
frös, då deremot den andra hade två rockar. S.
frågade honom om denna gosse vore hans nästa,
och när den tillfrågade jakade, sade S. att han borde
gifva honom en af sina rockar, till bevis att han
älskade honom. Gossen gjorde så; men då S.
skulle begifva sig ur kyrkan, framkom han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
