Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Catharina Charlotta - Deland - De la Pagerie - Delary eller Ry - De la Valée - De la Valée, Johan - De la Valée, Christoffer - De la Vall - Deléen, Carl - Delfin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De la Gardie, Catharina Charlotta, född
Taube, första fru åt general-löjtnanten Pontus Fredrik
De la Gardie, far till den ofvannämnde Jakob
Gustaf, har gjort sig känd genom medborgerliga
förtjenster, genom införandet af koppympningen och
sitt ädla bemödande att rädda några för trolldom
dömda Dalqvinnor, hvilket äfven lyckades. Adeln
lät, vid 1760 års riksdag, i anledning häraf, slå
en medalj öfver henne. Hon dog d. 21 Mars år 1763.
Deland, är namnet på en i skådeplatsens
historia bekant slägt. Stamfadern inflyttade till
Sverige omkring år 1760. Hans söner voro Pierre
och Louis. Den förre dog år 1818, såsom
konsertmästare, 55 år gammal; den senare, Louis,
var en af Svenska theaterns yppersta komiska
skådespelare, en skicklig dansör och en utmärkt
ballettmästare, hvars kompositioner hade mycken
originalitet och omvexling. Genom en
olyckshändelse skadades hans helsa, hans kropps- och
själskrafter förslöades, och han dog år 1823 redan
utlefvad, ehuru endast 50 år gammal. Hans son
Ludvig, född 1802, är anställd vid kongl.
theatern; Pierres söner äro: Pierre och Fredrik.
Den förre, född år 1805, har i många år
förestått en theater i landsorterna och verksamt
bidragit till byggnaden af Upsala theater; den
senare född år 1812, har, sedan 1843, förestått
theatern å kongl. Djurgården vid Stockholm.
De la Pagerie var Napoleons första gemåls,
kejsarinnan Josefinas, familjnamn. Ett
fruntimmer med detta namn lefver ännu. Det är
grefvinnan Marie Adèle Marcelle Tascher de la Pagerie,
född Clary, enligt statskalendern, hofmästarinna
hos H. M. enkedrottningen.
Delary, eller Ry, ett jernbruk i Sunnerbo
socken af Kronobergs län, tillhör H. Exc. grefve C.
C. Piper. Bruket har 2 härdar och 500 skepp:d
privil. smide, af eget tackjern. Tillverkningen
afyttras mest inom orten. Hammarskatten är 5
skepp:d. Bruksstämpeln D. R.
De la Valée är ett i Svenska arkitekturens
historia utmärkt namn. Simon D., född i
Frankrike, inkom till Sverige, sedan han förut en tid
varit arkitekt hos prinsen af Oranien, blef här
hof-arkitekt år 1639; men mördades år 1643 på
Stortorget i Stockholm, af öfversten E. Oxenstjerna.
Hans son
De la Valée, Johan, fick tillåtelse att vid
Kalfhagen, utanför Stockholm, det nuvarande
Fredrikshof, anlägga ett värdshus, der allehanda
lustspel och andra tidsfördrif skulle få uppföras. Han
idkade emellertid sin faders yrke och har
uppbyggt Catharina kyrka, samt gifvit ritningen till
den nuvarande Ladugårdslandskyrkan, hvilken
likväl blef fullbordad först långt efter hans död.
Riddarhuset är äfven hans verk. Han utnämndes
år 1671 till borgmästare i embets- och
byggnings-kollegium, samt år 1681 till hof- och
stadsarkitekt. Född 1620, död 1696. Hans son
De la Valée, Christoffer, egnade sig äfven
åt arkitekturen, men tillika åt
ingeniör-vetenskapen, gjorde vidlyftiga utlandska resor, blef
derunder ingeniör i Venetiansk tjenst, samt utmärkte
sig vid flera tillfällen under kriget i Grekland,
särdeles vid Napoli di Romanias eröfring.
Återkommen till Sverige blef han år 1689
ingeniör-kapiten i Wismar, adlad, och tjente år 1700 i
Narva, såsom general-qvartermästare-löjtnant.
De la Vall, född Fransman, inkom år 1622 till
Sverige, der han tog tjenst, såsom simpel soldat;
men genom sitt mod och sin tillgifvenhet för sitt
nya fäderneslands sak, tjente han sig upp till
öfverstlöjtnant, adlades och utnämndes till
kommendant på Wadstena slott. Född är 1589, död
1650.
Deléen, Carl, notarie, har utgifvit ordböcker i
Engelska, Tyska och Fransyska språken, jemte ett
allmänt Mythologiskt Lexikon. Såsom den äldste
och en af de mest utmärkte bland
boktryckeri-societetens ledamöter, erhöll han Wasa-orden vid
boktryckerifesten år 1840, och har sedan blifvit
hugnad med en pension af allmänna medel. Född
d. 2 Jan. 1767.
Delfin (Delphinus), ett slägte utgörande en egen
familj af de hvalartade djuren Cetacea; har
kägelformiga tänder i begge käkarne, hvilka hos de
egentliga delfinerna bilda ett smalt utdraget näbb.
De äro de rofgirigaste af alla djur i hela ordningen
och lefva endast af animalisk föda, samt indelas
uti egentliga delfiner, marsvin och delfin-arter.
De förekomma allmänt i de flesta haf, likväl
sparsamt vid våra kuster och endast ett par arter uti
Östersjön. De allmännast förekommande äro:
Vanliga Delfinen, Springaren (D. Delphis), af 8—10 fots
längd med lång, platt och spetsig nos, på ryggen
samt under buken hvit, utmärkt genom sina höga
språng öfver hafsytan, hvaraf namnet härrör.
Finnes i stora skaror vid Norriges kuster, samt i
Kattegat och Sundet; men går ej in i Östersjön.
Han fångas vanligen på krok, med sill till bete,
och användes till trankokning; emedan man
erhåller ända till 10 kannor tran af en fisk.
Späckhuggare-delfinen, Svärdfisk (D. Orca), af 20—24
fots längd, med kort trubbig nos, ryggen svart,
försedd med en utomordentligt hög, spetsig och
svärdlik fena, buken hvit, öfver hvardera ögat
en hvit halfmån-formig fläck. Förekommer
isynnerhet i Nordsjön och Kattegatt och går någon
gång äfven in i Östersjön. Är en af hvalfiskens
farligaste fiender och angriper honom oförskräckt
samt sliter stora späckstycken från dess sidor.
Deraf har djuret sitt först anförde namn. Då flere af
dem äro tillsamman döda de äfven den största hval.
Föröfrigt angripa de alla större hafsdjur, särdeles
skälar, äfvensom sina egna samslägtingar marsvinen.
Marsvinet, Tumlaren (D. Phocena), af 4—6 fots
längd, på ryggen svartblå, sidorna grå, stundom
med mörkare ränder, under buken hvit, finnes så väl
i Östersjön som Kattegatt och Nordsjön, och
förekommer oftast flere tillsammans följande tätt
efter hvarandra i en rad, hvarvid de emellanåt
böja sig upp öfver hafsytan för att andas,
hvilket sker mycket hastigt, så att man blott ser den
hvälfda ryggen höja och sänka sig nästan som ett
rullande hjul. Detta har gifvit anledning till namnet
tumlare, äfvensom man ej utan skäl misstänker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
