- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
317

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digerdöden - Digerflisa - Digner - Dijkman, Per - Dill - Dillner, Johan - Dillnäs - Dillö - Dimberg, Sven - Dimbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

påstås att 2/3 af Sveriges folkmängd blifvit
bortryckta af denna farsot. I Wisby, som hade 12,000
invånare, dogo 8,000. I Wermlands bergslag
skola blott en yngling och 2 flickor blifvit vid lif.
Om sjukdomens symptomer vet man föga. Så
mycket är dock bekant, att den var hastigt
dödande, stundom nästan ögonblickligt, vanligen
inom några få, högst fem à sex dagar. Var
sjunde dygnet tillryggalaggt och den sjuke vid lif,
så var hopp om tillfrisknande. Symptomerna
voro ej oföränderligt desamma. På vissa ställen var
sjukdomen förenad med näsblod, såsom dödens
förebud; på andra frambröto pestbölder i
axelhålorna, hvilka spridde sig till hela kroppen; stundom
visade sig mörka fläckar på huden, och här i
Sverige heter det, att de som dogo ”svartnade
och vordo såsom krut till att påse.” Ehuru
sväfvande dessa uppgifter ock äro, synes det likväl,
att sjukdomen framträdde under flere gestalter.
Den var dels apoplektisk, med hastiga dödsfall,
hjernslag, lidande i lungorna och blodspottning;
dels var den rötfeber, dels pest, och det tyckes,
att den brukade först utbryta såsom lungslag och
derefter öfvergå till pest, för att slutligen
upphöra på det sätt, att pestbölderna började
suppurera. Sålunda kan man, åtminstone på vissa
ställen, bestämma farsotens trenne stadier. Bland
förnäma personer i Sverige vet man ej att några flera
dött deraf än hertigarne af Halland, Håkan och
Knut, halfbröder till Magnus II Smek. —
Digerdöden står i tiden midt emellan den Justinianska
pesten i 6:te och den veneriska smittans pandemiska
framträdande i 15:de århundradet. Såsom en
ersättning för den stora förlust menniskoslägtet
lidit, skall det, efter digerdödens slut, hafva
ovanligt talrikt förökat sig, så att tvillingar och
trillingar då icke varit sällsynta. Man påstår att
dessa barn till det mesta icke fått mera än 20
till 22 tänder.

Digerflisa. Så kallas af allmogen en grafsten
å Persnäs kyrkogård på Öland. Den är
fyrkantig, slätslipad, 3 1/2 alnar lång samt 2 1/2 alnar
bred. Allmogen i socknen omtalar, att efter
digerdöden på Öland endast så många blifvit öfriga,
som kunnat rymmas på denna sten.

Digner. Se: Dygve.

Dijkman, Per, känd såsom författare till
åtskilliga historiska skrifter: Om de fordne Svears
och Göthers Penninge-Räkning; Svenske
Kyrkjo-Handlingar; Om Sveriges 12 Carla Konungar; Historiska
anmärkningar öfver en del Runstenar.
Dessutom
en hop manuskripter, dels fortsättningar af de
tryckta, dels i samma syftning. Om hans
lefnadsomständigheter, hvilka, likt de fleste författares,
förmodligen icke varit särdeles märkvärdiga och
invecklade, vet man blott, att han år 1697 blef
assessor i Götha hofrätt, dit han flyttades från
landssekreterare-tjensten i Upsala, den han en tid
bestridt, samt att han dog i Stockholm år 1718.

Dill (Anethum graveolens), en årlig växt, som
förekommer vild på sädesåkrar i Egypten och
södra Europa; men hos oss odlas för att begagnas
dels som kökskrydda, dels till medicinskt bruk.

Dillner, Johan, prost och kyrkoherde i
Funbo, född år 1785, utgaf, vid några och 20 års
ålder, en öfversättning af Oelenschlägers Axel och
Walborg
, och höll ett tal till minne af Carl XII,
vid den på hans dödsdag firade sorgefesten i
Riddarholmskyrkan år 1818. Har uppfunnit ett
instrument, kalladt psalmodikon, med hvars tillhjelp
man lätt kan uttaga enkla melodier och
särdeles de till Svenska kyrkans psalmer, hvilka D.
utgifvit noterade med siffror. Vid 1844—1845
årens riksdag beslöto ständerna ett understöd af
allmänna medel åt arbetet.

Dillnäs, annex till Gåsinge, är beläget i Daga
kontrakt af Strengnäs stift, 2 1/4 mil S. från
Mariefred. Socknen har 375 invånare och består af
11 1/2 mtl. Dess areal utgör 7,915 tunnl., hvaraf
1,760 äro kärr och sjöar. Adr. Malmköping.

Dillö, en liten ö S.V. från Torsö, i Wettern.

Dimberg, Sven, på sin tid en utmärkt jurist,
son till kyrkoherden i Synnersberg, Anders
Dimbodius. Han kallade sig först Dimberg; men då han
upphöjdes i adligt stånd, förändrade han namnet
till Dimborg. Blef år 1688 professor i
mathematiken vid universitetet i Åbo, sedan i Dorpt,
derefter assessor i hofrätten i Riga, lagman först i
Dalbo läns lagsaga och slutligen i Ångermanland,
hvarifrån han tog afsked 1730 och dog följande
året. Har utgifvit flera disputationer, om
barometrar, om fenomenet af fönster som slå sig,
Proxeneta Danistico-Logisticus, m. m.

Dimbo, en socken med Ottrava, hör till 3 kl.
konsist., och är belägen i Wartofta kontrakt och
härad af Skara stift och Skaraborgs län, 1 3/4 mil
Ö. från Falköping. Dimbo och Ottrava gamla och
förfallna kyrkor blefvo år 1814 sammanbyggda
till en stor, rymlig och vacker kyrka. Dimbo
gamla kyrka var den enda af cirkelrund form,
som funnits qvar från forntiden. Enligt en inskrift,
uppsatt öfver kyrkodörren år 1679, af riksdrotset,
grefve Per Brahe d. y., var den byggd af sten,
på bekostnad af biskop Bengt (Bonde) den gode,
hvilken dog år 1190, och säges hafva varit så
rik, att hans qvarlåtenskap i ”silfver, djurshorn,
pelsverk och kläder knappast kunde dragas af 20
hästar, fastän i godt slädföre.” — Ottrava gamla
kyrka var byggd af huggen sandsten och började
nedtagas om hösten 1812, då stenen fördes till
Dimbo. I denna socken märkes: Dimbo, 2 mtl.
säteri, i jordboken kalladt kungsgård, har tillhört
Wisingsborgs grefskap, hvilket skänktes åt
riksdrotset grefve Pehr Brahe d. ä. år 1561. Det tillhörde
sedan sonen Erik Brahe, gift med prinsessan
Elisabeth af Braunschweig-Lüneburg, död 1614.
Riksdrotset Pehr Brahe d. y., död 1680, lät här på
Dimbo uppbygga ett rundt torn, 30 alnar högt
och 48 alnar i omkrets, med 3:ne våningar. Å
östra sidan var inmurad en häll af röd tälgsten,
med inskrift: Petrus Brahe, Comes in Wisingsborg,
Anno 1675.
Grefven skall hafva låtit uppföra detta
torn, för att derifrån äga utsigt till de under
grefskapet hörande nästgränsande församlingar och till
Brahehus, beläget på andra sidan Wettern.
Tornet begagnades till spannmålsmagasin, nedtogs 1812

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free