Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domberget eller Domneberg - Dombok - Dombrott - Domför - Domherre - Dominica misericordiæ eller Misericordia domini - Dominica Quasimodogeniti - Dominikaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wettern den obegränsade synkretsen och omgifver i
nordost den med sin kyrka, sitt fordna
gymnasiihus, sina byar, lundar och åkerfält, lik en
färglagd karta, prunkande Wisingsö. Längre bort, på
omkring 7 mils afstånd, höjer sig, i samma
väderstreck, det höga Omberget med sin kullriga hjessa,
och derifrån löper Östergöthlands och Smålands
med dalar, åkrar och skog omvexlande
bergsträckning, långs öster om Wettern till Husqvarna
vattenfall, hvilket lyser silfverhvitt i dagen; äfvensom
hela landsträckan, prydd med Brahehus ruiner,
Grenna stad, Westanå och Husqvarna, jemte en
mängd andra herrgårdar och hemman samt Wista
kulle och Skärstadsjön, bjuda åskådaren den mest
skiftande och behagliga anblick. Sydöstra, södra
och sydvestra taflan af landskapet innefattar, utom
aflägse bergshöjder, kyrktorn m. m., dels den
vackra Bankeryds-dalen, der Attarps, Månseryds och
flere säterier samt sockenkyrkan visa sig ibland
de täckaste omgifningar af löfskog, granlundar och
sädesfält, dels det höga Taberg och mångfaldiga
andra boningsställen. Slutligen ser man i vester
och nordvest Habo och Gustaf Adolfs kyrkor samt
hela nejden, lik en Engelsk park, skiftande med
blomsterrika dälder, höga grönskande kullar, en
mängd vackra landställen och en stor, i
romantiska krökningar slingrande å, allt på nära håll.
På Domberget, som fordom ofta besöktes
sommartiden af resande, och särdeles af konstnärer, hvilka
der njutit och aftecknat dess ovanliga, herrliga
omgifningar, uppfördes 1820, af dåvarande
ägaren, en två våningar hög, reveterad
karaktersbyggning, försedd med en rymlig altan på taket,
derifrån man med en blick öfverser alla
ofvannämnda täcka omgifningar. Denna byggnad,
hvilken ses flere mil vidt omkring, utgör nu, med sin
hvita byggnad, en ledning för sjöfarande på
Wettern.
Dombok kallas samlingen af de protokoll öfver
ransakningar och utslag, som föras vid
domstolarne och insändas ifrån underdomstolarne till
hofrätten. Deruti innehållas äfven alla syner i
jordatvister, samt räkning öfver de af domstolen
ålagde böter.
Dombrott säges äga rum, då någon ånyo drager
inför rätta en förut afdömd sak, sedan utslaget
redan vunnit laga kraft. Samma namn erhåller allt
tadel öfver laga kraftvunnen dom, ehvad det sker
inför rätten eller annorstädes. Straffet för
dombrott består i böter till olika belopp, allt efter
den domstols värdighet, hvars dom qväljes. Det
är lätt att inse, det hufvudbegreppet af dombrott
ligger deruti, att domen är laga kraftvunnen samt
att straffbestämmelserna emot dombrott alldeles
icke förhindra klagomål hos öfverdomstol öfver
under-rätts utslag. Dombrott kallas äfven
stundom Domqval.
Domför kallas en domstol, så vida den är
fulltalig och i allmänhet besitter de egenskaper,
hvarförutan den ej får utöfva sitt kall. Ingen
domstol är domför utom sin af lagen bestämda krets,
vare sig att denna är inskränkt till vissa slag af
rättegångsmål, eller till en viss instans, eller ett
visst geografiskt område; men äfven inom sin
lagliga krets kan domstolen upphöra att vara
domför, t. ex. om i en häradsrätt ej sju af nämnden
eller i en rådstufvu-rätt tre ledamöter finnas
tillstädes, o. s. v.
Domherre (Pyrrhula vulgaris), en fogel, hörande
till sparffoglarnes 2:a underafdelning, gångfoglar,
af 6 1/2 tums längd, med svart hufvud, hvit
öfvergump, bröstet på hannen starkt rödt, på honan
rödaktigt askgrått, stundom omvexlande till
färgen, nemligen hvit med röd och rödbrun
anstrykning, samt svart med ett långsgående streck på
vingarne och stjerten, undre täckfjädrarna hvita.
Han lefver om sommaren uti barrskogar i rikets
norra landskap, under hösten och vintern i skogar
och trädgårdar i de mellersta och sydligare
orterna. Föga skygg och blir fången lätt tamd,
samt lär sig snart att spela åtskilliga melodier,
ehuru dess naturliga sång är föga melodisk; men
dess lockton är en ren flöjtton: ”hui! hui!”
Honan lägger 3—6 blåaktigt hvita, violett och
brunfläckiga ägg, uti ett näste af fina risqvistar,
fodradt med mossa, i träd eller buskar uti skogen,
och äggen rufvas vexelvis af båda könen i
femton dygn. Köttet är välsmakligt och hannen
värderas för sin sång och sitt vackra utseende,
hvarföre den fångas, vanligen med limspön.
Dominica misericordiæ eller Misericordia
domini, under medeltiden namnet på andra
söndagen efter påsk. På denna dag skall, år 1407,
den stora olyckan hafva träffat Stockholm, att den
till större delen blef uppbränd och 400 menniskor
omkommo. Några uppge detta antal till 1,600.
De togo sin tillflykt till de i hamnen liggande
fartygen, hvilka blefvo öfverlastade och sjönko
med dem.
Dominica Quasimodogeniti, eller första
söndagen efter påsk. På denna söndag år 1697,
inträffade i Upsala kl. 4 på morgonen, då det
ringdes till ottesången, samma dag man skulle från
predikstolen tillkännagifva Carl XI:s frånfälle, ett
så förfärligt åskväder, att dörrar och fönster på
många hus sprungo upp och många gamla hus
ramlade. Om detta åskedunder talade Jesper
Svedberg samma dag i sin högmessopredikan,
”uttydandes thet såsom en underlig intimation om en
stor konungs död.” Olof Rudbeck, d. ä., skref
derom ett bref till Carl XII: ”I thenna dag rett
mot Solenes upgång skedde här ett sådant
Dunderslag, thet aldrig i mannaminne, jag tror,
aldrig nånsin är händt, att ej allenast fönstren
darrade, utan husen och sjelfva jorden bäfvade och
thet med ett hastigt slagregn.”
Dominikaner, en ännu i Spanien, Portugal,
Sicilien, m. fl. länder, utbredd munkorden. De
hafva sitt namn af sin stiftare, Dominicus de
Guzman, hvilken grundlade denna orden i Toulouse år
1215, och kanoniserades år 1235 af påfven
Gregorius IX. Predikandet af katholska läran, jemte
kättares omvändelse och utrotande var denna
munkordens hufvudsakliga syfte. De kallades
derför predikomunkar, och äfven svartmunkar, för
sin svarta drägts skull, samt Mariæbröder, eller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
