Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktor - Dolle, Henning van der - Dolomit - Domaldr - Domar - Domaredansen - Domare-eken - Domare-reglor - Domberget eller Domneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en medicinsk disputation påbjuden, hvilken dock
endast behöfver försvaras af den som söker
promotion; men kan vara författad antingen af honom
sjelf eller af den professor, som presiderar.
Kandidat-examen i dessa fakulteter måste äfven
föregås af en disputation; men den kan röra någon
annan vetenskap. Utom dessa prof fordras äfven
en offentlig föreläsning af hvarje licentiat före
promotionen. — Den fjerde fakultetens doktorer,
de filosofiska, bära i Sverige titeln af magistrar.
Se om dem artikeln Magister, och för öfrigt
artiklarne Examen, Promotion, m. fl.
Dolle, Henning van der, var Hättebrödernes
banérmästare, samt omtalas såsom deras anförare
vid det skändliga mordet på Svenskarne i
Stockholm år 1389. Se vidare: Hättebröderne.
Dolomit, flötsdolomit eller kornig dolomit, ett
till slägtet carbonater hörande mineral,
hufvudsakligen bestående af kolsyrad kalk och talkjord,
derbt, men uti kristalliniskt korniga delar,
hvitgult eller gråaktigt, genomskinande eller
ogenomskinligt perlemoglänsande. Förekommer hos oss
ganska sparsamt, likväl finnes uti Herjeådalen,
i grannskapet af Ljusnedals jernbruk, ett lager
deraf, som der brytes och förarbetas under namn
af Ljusnedals marmor. Den är sällan enfärgad,
gulhvit, vanligen grå och svartbrokrig, till och med
alldeles svart af inblandad hörnsten.
Domaldr, Sveriges konung under andra
århundradet, son till Wisbur, fick tillnamnet Jotadolgi,
eller Finnarnes dråpare, af de omenskligheter han
föröfvade under sina fälttåg i Finland. Dessa
vedergälldes på honom sjelf, då hans eget folk, för
att försona gudarne under en svår missväxt,
offrade konungen och beströko deras bilder med hans
blod. Hans son,
Domar, förde en lång och fredlig regering. Se
vidare: Drotta.
Domaredansen är en inom Upland,
Södermanland, Öster- och Westergöthland, Småland,
Halland och på Öland bekant pantlek med sång. De
lekande bilda en ring och en person går inom
ringen, med ett brinnande ljus i handen, med hvilket
han lyser de i ringen stående i ansigtet, och
söker, med åtskilliga upptåg, att få dem till att
skratta. Den som skrattar, erlägger pant. — Af
sången och orden dertill finnas i Arwidssons
Svenska Fornsånger 2:ne olika uppteckningar,
nemligen: 1) ”Så vilja vi begynna en domaredans,
Och domaren är nu sjelf hemma! Och alla de, som
i domaredansen gå, Deras hjerta skall le och
brinna. Alla säga de hå, hå, hå, Alla säga de så,
så, så, Alla dricka de mjöd och vin, Och alla
sofva de hos kärestan sin! Och hafver du sofvit
hos kär’stan din, Så skall du åt ljuset le!” — 2)
”Skolom vi begynna en domaredans, en
domaredans, Och domaren sjelf går inne! Alla de som
&c. - - - så, så, så! Har du druckit öl och vin,
Och har du sofvit hos kärestan din, Så skall du
åt ljuset le, le, le!”
Domare-eken. Detta gamla och märkvärdiga
träd finnes vid det så kallade Brofjellet i Bro
socken och Bohus län. Den berättas hafva fått sitt
namn deraf, att forntidens domare i orten, i skygd
af dess lummiga krona, fortsatt sina göromål, då
oväder hindrade dem att sitta på den närbelägna
tingshögen. Sannolikt är trädet icke så gammalt
som sagan; men det kan vara uppvuxit från
rötterna af det, på hvilket sägnen syftar. För
omkring 30 år sedan var eken utsynad till fällning;
men frälstes af ägaren till Vese, hvilken tillbytte
sig densamma emot några andra träd, hvarföre
domare-eken nu lärer tillhöra nämnde säteri.
Domare-reglor kallas en märkvärdig gammal
skrift, hvilken brukar åtfölja upplagorna af vår
nu gällande lag. Den är dock vida äldre än denna
lag, samt antages vara författad af Olaus Petri. Det
finnes intet uti innehållet, som gör denna sägen
mindre trolig. Stilen liknar Olai, lika ren och
kärnfull som i hans krönika. Ett ställe finnes till
och med, som förråder en nära slägtskap emellan
begge dessa verk, neml. den trettiondeförsta
domar-regeln, hvilken återkommer i något
förändrade ordalag i krönikan, sid. 256; Scriptores Rerum
Suecia; Tom. I. Sect. 2. Domare-reglornas anda
är sådan man väntar af en prest; men af en
protestantisk prest. Domaren kallas ”en Gudz
Befallningsman”; men folket som han dömmer, är också
Guds och domare-embetet insatt ”för menige mans
bästa och icke för domarens egit bästa. Lagen
är icke gifvin för saköre skuld, utan för rätt skuld,
then menige man till nytto och gagn, och icke
till olagligh beskattningh, skada och fördärff.”
”Domaren skall achta i alla lag, hvad hans
upsåth var som laghen gjorde, annars warder hon
missbrukat och wendes till ett annat sinne än hans
mening war som laghen giorde. Domare skal tala
sachtmodeliga med them som komma för Rättan”
och när han sitter för rätten, skall han icke
”wara på någen partan wredh”, och icke ”för hastigh
til at döma, ty en hastigh dom är sällan godh
och rätter.” ”Så skal man hålla thet för en
almenneligh Regel i all Rättegång, at ther som så
blinde Saker äro, ther man icke kan uthleta hvad
rätt är, tå skal man giffua honom lös som
beklagat är, ther han än woro brutzligh. Förty thet
är fast bettre att giffua en brutzligh lös, än
pijna och plåga honom som obrutzligh är.” Så ”skall
man icke altijd döma om gerningar, såsom the
gjorde och skedde äro, uthan man måste tillsee,
i hvad acht och mening the äre giorde.” Det
förtjenar anmärkas, att ett stadgande, som
upptogs i lagen hundrade år efter domare-reglornas
författande, finnes såsom grundsats uti dem.
Detta gäller edgärdsmän, att deras ed blott skulle
innehålla, att de trodde den eden deras part aflagt
vara sann, ej att den ovilkorligen var det. I
denna åsigt var således domare-reglornas
författare ett århundrade framför sin tid.
Domberget eller Domneberg, ett hemman i
Habo socken af Westergöthland, beläget omkring
1/8 mil N.V. från Domså, på en rundtomkring
afskuren isolerad höjd, vid pass 1/4 mil V. om sjön
Wettern och 300 alnar öfver dess yta. Från
denna bergskulle har man den herrligaste utsigt 3, 4
till 8 mil bortåt i alla väderstreck. I norr slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
