Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Drabant
- Draga fläsk
- Draga kafle
- Draga timmerstock
- Dragerör eller Drakerör
- Draggen
- Dragoner
- Dragsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland frivillige af kavalleriet, och vilkor för
antagandet blef, att de skulle vara infödde Svenskar,
af oförvitlig frejd samt ogifte. Efter konungens
död upplöstes truppen. Sedermera hafva Svenske
konungarne alltid haft drabanter, med löjtnants
rang; men hvilka på långt när icke åtnjutit det
krigiska anseende som Carl XII:s. I början af
Carl XIV Johans regering afskaffades denna korps,
och manskapet blef i stället officerare vid det
nyinrättade lifbevärings-regementet, hvars soldater
utgöras af Stockholms stads och läns beväring.
Vid högtidliga tillfällen tjenstgöra nämnde
regementes officerare ännu såsom lifdrabanter, för
dagen iklädde en serskild drägt, med hjelm och
harnesk. — En annan korps: Stånd-drabanterne,
klädde ungefär som Gustaf Adolf den Stores soldater,
och väpnade med bardisaner, tjenstgjorde såsom
vakt i hofvets yttre salar och öppnade
processionerna på ceremonidagar. Manskapet hade
underofficers rang. De afskaffades vid samma tillfälle
som lifdrabanterne.
Draga fläsk, är en lek som förekommeri
Östergöthland och Upland. De lekande lägga hastigt,
och utan tillfälle till beräkning, sina flata händer
öfver hvarandras; men så, att ej en persons
begge händer komma att ligga tillsammans. Sedan
börja de att draga fläsk, det vill säga, att den
nedersta handen alltid flyttas öfverst, och dermed
fortfares, tills den öfversta ligger underst, eller
ock, till dess man finner för godt att sluta
dragningen. Den, hvars hand då befinnes öfverst, är
konung eller drottning, och tilltalas sålunda af en
hvar: ”Jag helsar min herre för en konung! (Jag
helsar min fru för en drottning!)” Denne frågar:
”Hvad kan ni mig till godo göra?” Den andre
svarar:
”Vet intet hvad möjligt vara må!
Icke för lång väg gå,
Ej mina skor slita,
Icke min matsäck bita!”
Konungen (drottningen) ålägger honom (henne)
något af de vanliga sätten att lösa panter, eller hvad
han (hon) för öfrigt kan uppfinna.
Draga kafle, en allmänt, både i Svenska och
Finska landsorter, begagnad lek. Tvenne karlar
sätta sig på marken, med fötterna emot
hvarandra. De hålla hvardera i en trädkafle, och täfla
att lyfta den ene den andra från marken.
Draga timmerstock är benämningen på en
pantlösen i sällskapslekar, och känd i Södermanland,
Östergöthland, Småland, Norrland och Finland. Den
pantskyldige drager med pannan sakta utför en
dörrspegel, så att ett dallrande buller uppstår,
ungefär som då man släpar timmer. Detta förnyas
så många gånger, som det antal stockar är,
hvilket man blifvit dömd att draga. — Om dessa tre
folklekar, se: Arwidssons Svenska Fornsånger,
Del. III.
Dragerör eller Drakerör kallades ett väldigt
stenrör på Folkareds utmark i Sibarles socken i
Halland. Emedan man känner att fornlemningar
med detta namn och af denna beskaffenhet,
företrädesvis tros gömma skatter, är det mindre
underligt, att detta rör blifvit förstördt. Sedan
flere hundrade lass derifrån blefvo bortförde, fanns
detsamma innehålla en hällkista, hvari stod en
urna af ler, samt i öfrigt endast aska, ben och kol.
Äfven finnes ett berg benämndt Drakerör i Hallaryds
socken af Kronobergs län, hvaruti finnas
besynnerliga urholkningar, hvilka af invånarne på ön
sägas vara märken efter en drake, som bodde i
berget; men blef utmanad af en student. Draken kröp
då genom en sten, släpade sig längs åt berget,
höjde sig småningom, for derifrån till Hanö, och
slutligen till Stenshufvud i Skåne. Sjöborg
uppger den gissningen, att åskan här slagit ner och
bildat ihåligheterna.
Draggen. Med detta namn finnas tvenne sjöar i
Dalarne, hvaraf den ena ligger i Orsa, och den
andra i Lima socken.
Dragoner. Namnet dragon har man härledt af
det Latinska ordet draco, drake, samt uppger, att
ett sådant vidunder plägat i äldre tider vara
tecknadt på dessa regementers standarer. Andra
härleda namnet af ett gammalt Tyskt ord tragen,
bära. Dragoner uppsattes i Sverige på Gustaf
Adolfs tid, dels genom värfning, dels genom
utskrifning. I allmänhet voro dessa dragoner icke
indelade, utan utgjorde ett slags lätta trupper,
förlagda på gränsorna, och underhöllos med bidrag
af allmogen. Äfven Finska dragoner uppsattes,
och i Jemtland funnos krigsfolk af denna art. I
slutet af 1600-talet fanns lif-dragon-regementet i
Skåne. Konung Carl XII hade under sina krig s. k.
stånds-dragoner, hvilka uppsattes af
ståndspersonens i Upland, Westergöthland och Skåne. Dessa
regementen hafva tid efter annan undergått
åtskilliga förändringar. Numera finnes ett Skånskt
dragon-regemente, samt kongl. lif-regementets
dragon-korps, förlagd i Upland.
Dragsmark, annex till Bokenäs, är beläget i
Elfsyssels norra kontrakt af Götheborgs län, 2 3/4
mil V.S.V. från Uddevalla, vid hafvet. Folksagan
uppgifver, att socknen fått sitt namn, hvilket
fordom skrefs Draxmörk, efter en drake, som ännu
tros vakta en silfverskål uti Skålberget, ett af de
berg, hvilka instänga den romantiska
Dragsmarksdalen. Denna dal, undangömd emellan bergen, men
utmärkt af den skönaste natur, är en minnets
helgedom, till hvilken hvarje bildad och känslofull
Bohuslänning, åtminstone en gång i sitt lif, gerna
vallfärdar. Omsväfvade af historiens och diktens
genier, ligga der de anspråkslösa lemningarna af
den berömda Marie-kyrkan, med sitt
Augustiner-kloster och sina erinringar om nordens skönaste
tärna, den ädla men olyckliga Valborg. De få
hedniska fornlemningar, som träffas i Dragsmark,
bestå af några hällkisterör på öarne, och ett par
halfförstörda grafkullar på Kättorps vallar, samt
spår efter dylika vid Oxvik. Ett berg på Hultås
ägor, Borrås kalladt, hvilket namn fäster
uppmärksamheten, befolkas af sagan med en jätte, som
tros beta sina hjordar på den nedanför liggande
ängen, hvilket uppgifves såsom orsak hvarföre det
der växande höt är så magert. Det är en
märkvärdighet, att uti den Bohuslänska folksagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0342.html
