Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, August - Ehrensvärd, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der han öfvervar slaget vid Sorr. År 1761 blef
han, som emellertid befordrades till
general-löjtnant, befälhafvare öfver Svenska hären i Pomern;
men fick vid Passewalk ett sår i bröstet, hvaraf
han var sjuk nära ett år, och hvilket, utom
andra omständigheter, hindrade honom från att för
sig eller för sin här, förvärfva någon särdeles
ära. Han var för öfrigt en af dem, som naturen
mera ämnat att förbereda, än att genom egen
handläggning utföra kriget. Det var för honom
ej en handling; men en vetenskap. Inom denna
senares krets är han deremot ett af de största
snillen Sverige ägt, och står i bredd med de
ypperste män på denna bana. Från honom utgick
planen att bygga en flotta, användbar i de
Svenska farvattnen, der stora, djupgående skepp ej
kunna begagnas, och hvilkas mindre nytta hans
djupa blick redan förutsåg. Han fann tillika, att
Sveriges farligaste fiende var dess i krafter
ständigt tillväxande östre granne, samt att det var
mot denne, som det hufvudsakligen borde vara
betänkt att värja sig. I sammanhang med den
nya flotta han bildade, ville han derföre bereda
henne en station, hvarifrån hon, sjelf skyddad,
skulle kunna utgå när som helst, för att oroa och
anfalla fienden, och han föreslog derföre, att, på
klipporna utanför Helsingfors, i Finland, bygga en
stark fästning. Begge planerna gillades af
regeringen och ständerna, och af begge anförtroddes
honom utförandet. Sveaborg uppväxte under hans
ögon till ett annat Gibraltar. Det har blifvit den
fiendes byte, mot hvilken det var bestämdt att
tjena Sverige till en borg; hans flotta har af
senare händer undergått en fullkomlig omskapelse;
men den stora tanken, som låg till grund för
begge dessa jätteverk, förblir derför lika genialisk,
lika beundransvärd. Den 4 Okt. 1764 afled
dåvarande fältmarskalken och kommendören grefve
Ehrensvärd, på öfverste-bostället Saaris i Finland.
Han är begrafven på Sveaborg, der hans
minnesvård har denna enkla inskrift: ”Här hvilar
Ehrensvärd bland sina arbeten och sin flotta.” — Man
har anmärkt om honom, att han var ordfattig,
men tankrik; att han hade anlag för nästan all
vetenskap och konst; att han, t. ex. under sitt
vistande i Paris, oförmodadt försvann ur sina
bekantas krets, så att man trodde honom hafva rest
hem, då man slutligen återfann honom hos en
utmärkt gravör, der han gifvit sig i lära och hvars
konst han inhemtat. Han föraktade rikedom,
isynnerhet om den skulle förvärfvas genom orätta
medel, och dog således fattig, ehuru han under
sin tjenstetid disponerat öfver miljoner. Han
lefde endast för sina åsigter. Han var poet och
artist till själen, skref vers, målade väl i olja, och
skulle troligen blifvit utmärkt i ettdera yrket, om
han ej råkat gå den militära banan och
embets-göromålen der upptagit hans tid. Honom liknade
i detta som i många andra fall, hans son
Ehrensvärd, Carl August, tredje och sista
länken i den kedja af lysande namn, som
börjades med farfadern och slöts med sonsonen. Han
var född d. 5 Maj 1745. Naturen och lyckan
hade på honom slösat sina gåfvor. En så rikt
utrustad själ skulle, hvar som helst, på hvilken
bana han valt, hunnit till anseende och utmärkelse;
men sonen af August Ehrensvärd borde ännu
hastigare kunna utbilda sina ovanliga anlag och
sonen till fältmarskalken Ehrensvärd måste,
skyndsammare än andra, stiga till lyckans höjder. Vi
se honom sålunda redan vid 30 år öfverste och
riddare. Han hade, såsom 16-årig yngling, aflagt
sin första lärospån på stridens fält, och sedan,
under utländska resor, ökat sina kunskaper och
fulländat sin uppfostran. År 1780 företog han en
resa till Italien, som blef märkvärdig genom den
beskrifning han författade deröfver, och hvari han
röjde de estetiska åsigter, han sedermera närmare
utvecklade i sin ryktbara skrift: De fria
konsternas filosofi. I ett kort, tankdigert språk
framställer han här de mest originella åsigter öfver
konstbildning i allmänhet, och serskildt öfver dess
karakteristiska drag hos de äldre och nyare folken,
hvarvid han sätter den förra oändligt öfver de
senare och södern öfver norden. Vid Finska krigets
utbrott erhöll han befälet öfver skärgårdsflottan,
och det blef sålunda hans lyckliga bestämmelse,
att praktiskt få bevisa nyttan af sin faders verk.
Detta gjorde han äfven, ehuru lyckan icke var
honom gynsam; ty i träffningen vid Svensksund, d.
24 Aug. 1769, blef hans flotta slagen och han
förlorade dervid flera skepp. Denna utgång
tillskrifves likväl mindre honom än konungen, som
vägrade att följa Ehrensvärds förslag, att befästa
ett sund, derifrån han öfverflyglades af fienden.
Hans muntliga rapport hos konungen, om slagets
utgång, var helt kort: ”Ers Maj:t har icke mer
någon skärgårdsflotta”, hvilken Gustaf III
besvarade med Svärds-ordens stora kors, hvarmed han
prydde honom, liksom han varit segervinnare.
Misstroende lyckan nedlade E. icke desto mindre sitt
befäl och flyttade på landet. Efter konungens död
drogs han af den nya regeringen, som trodde
honom kunna räknas bland de missnöjde, åter in i
tjenst; men det dröjde ej länge förr än han
tröttnade dervid och tog afsked år 1795. På resan
till Norrköpings riksdag sjuknade han oförmodadt
i Örebro, och afled derstädes d. 21 Maj 1800,
endast 55 år gammal. — Ehrensvärd var ej blott
theoretisk konstnär, utan äfven praktisk. Utmärkt
tecknare skulle han kunnat gå långt som artist,
om han mera egnat sig åt konsten, likasom han
kunnat blifva utmärkt militär eller författare, om
han allvarligt och uteslutande omfattat ettdera af
dessa yrken. Hans ovanliga sinnesliflighet, hans
oemotståndliga begär att intränga inom allt
vetandes område, hindrade honom likväl derifrån.
Man har af honom ett helt band med teckningar
öfver Svenska historien, många djuptänkta,
många åter mera originella, än sanna och träffande.
Ehrensvärd var till lynnet en af de största och
ädlaste menniskor: högtänkt, frisinnad, välvillig,
känslig för allt skönt och sannt, utan fläck,
nästan utan någon brist, men som aldrig tänkte på
att utmärka sig, att göra lycka eller väcka
uppseende, och de egenheter i både sitt sätt att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
