Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, Carl August - Ehrentuna eller Erntuna - Eigil - Eigil Enhänd - Eilif - Einar Tambarskielfver - Einheriar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i stil, man kan tillvita honom, voro följder
af hans blixtrande tankekraft, hans förakt för all
småaktighet, icke af begäret att synas originell.
Ehrentuna eller Erntuna, socken, belägen i
Norunda kontrakt och härad af Upsala stift och län,
1 1/4 mil N. från Upsala, hör till 3 kl. konsist. En
mängd runstenar finnas härstädes, såsom vid
Finkeby, i vapenhuset, vapenhusdörren, vid stora
Wreta, Köllie, Kyresta, Valhammar, på kyrkogården
och vid Nederbacka. Af socknens areala innehåll,
6,550 tunnl., äro 120 sjöar och kärr, och 926
räknas till Rasbo härad. Den består af 43 mtl.
och har 660 invånare. Adr. Upsala, Wallskog.
Eigil, Anes tionde son, blef hans efterträdare på
Upsala thron, der han är den andre konungen i
femte århundradet. Han fick namnet Tunnadolgi
eller Tunnes dråpare, af följande anledning: hans
fader hade till gunstling en träl vid namn Tunne,
hvilken Eigil, efter sitt anträde till regeringen,
återförviste till sin plats bland de öfrige trälarne.
Uppbragt häröfver, drog Tunne sig från hofvet
med de skatter han undansnillat, och värfvade med
dem ett stort anhang bland sina likar, med
hvilka han föröfvade allt slags öfvervåld och trotsade
sjelfva konungens magt. Denne tågade emot
honom; men blef öfverraskad och tvungen att draga
sig tillbaka. Lika olycklig var han i åtta derpå
följande träffningar, till dess han fick undsättning
af konung Frode Fräkne på Seland, mot
erläggande af subsidier eller s. k. Lidskatt. Då slog
han Tunne, hvilken stupade i striden, och Eigil
kom i fredlig besittning af sitt rike. På en jagt
blef han angripen af en lössliten offertjur, och
dödad af denne, innan hans hofmän hunno till hans
hjelp.
Eigil Enhänd, konung i Småland, troligen i
åttonde århundradet. Sagan berättar om honom,
att han, på ett vikingståg, nedgjorde Ryske
landtvärnsmannen Rognwald, hvarföre dennes konung,
Hertryg, skickade Norske prinsen Asmund att
hämnas. De begge kämparne öfverenskommo, att,
med ett envig, afgöra saken, och sedan de stridt
hela dagen, utan att någondera vunnit någon
egentlig fördel öfver den andre, åto de förtroligt
tillsammans om aftonen. Följande dagen förnyades
striden; men utan följd, till dess Asmund kastade
bort svärdet och fattade Eigil om lifvet,
hvarigenom han lyckades slå sin enhändte motståndare
under sig till marken. Då han nu steg upp för
att fatta svärdet och gifva honom sin bane; men
fann Eigil liggande stilla och afbidande döden,
rördes han så af detta hjeltemod, att han tillbjöd
honom vänskap och fostbrödralag. De foro sedan
tillsammans till konung Hertryg och förmäldes med
hans begge döttrar. Efter svärfaderns död ärfde
Eigil Ryssland eller Holmgården, och afstod sitt
fädernerike åt sin svåger Asmund.
Eilif. Med detta namn förekomma i historien
tvenne personer: en Thorkil Sprakelägs son,
tjente i Danske konungen Svens här, och var en bland
hans befälhafvare i England. Efter konungens död
stod han med sitt krigsfolk vid London, der
Engelsmännen gjorde ett försök att öfverrumpla
honom. Hans soldater, kände under namnet Tingmän,
voro skyldige att hvarje natt infinna sig
obeväpnade i kyrkan, då tecken gafs med klockorna.
Nyårsnatten infördes en mängd vagnar lastade med
varor, i anseende till den förestående marknaden;
under varorna hade man gömt beväpnade män.
Anläggningen angafs; men Eilif trodde ej derpå,
utan infann sig som vanligt i kyrkan. Här fann
han i hast hela kyrkogården omgifven af fiender.
Största delen af de värnlöse tingmännen blefvo
nedlagde; men Eilif sprang upp på muren, banade
sig väg genom de sammanskockade Engelsmännen
och skyndade ned till stranden. Han kom med tre
fartyg undan till Danmark; men då han hos
hofvet ej fann något villigt öra för sina
hämdförslag, reste han till Konstantinopel, blef der
höfding för Wäringarne och stupade såsom sådan. —
En annan, Eilif den Göthiske, samtidig med
den föregående, var, under Olof Skötkonungs
regering, höfding öfver norra delen af Bohus-län.
Norske konungen Olof Haraldsson, som ville
lägga denna ort under sitt välde, och dertill fann
en del af allmogen icke obenägen, men fruktade
Eilifs motstånd och vaksamhet, uppfann en nedrig
list, att göra sig af med honom. Han förledde
honom nemligen till att utlysa ett ting, der de
Norske sändebuden skulle möta Bohuslänska
allmogen, för att öfverlägga om åtgärder till
bibehållandet af fred mellan båda rikena. Björn
Stallare, Olofs sändebud, framställde här åtskilliga
punkter, och då Eilif uppsteg för att svara
härpå, högg Thor Långe, en Norsk höfding, honom
i halsen med sitt svärd, så att hufvudet rullade
på marken. Hans få kämpar måste nu i hast
skynda från tinget och det åsyftade ändamålet
vanns verkligen; ty norra delen af Bohuslän föll
under Olofs välde.
Einar Tambarskielfver, Norske konungen Olof
Tryggvasons kämpe och den störste bågskytt i
hans här, bekant genom sitt svar, när hans
bågsena blef afskjuten i sjöslaget vid Swolder-ön,
och konungen frågade hvad det var som brast:
”Norriges rike ur din hand, konung!” Han blef
fången; men åter frigifven af segraren. Man har
af honom ett annat svar till Norske konungen
Harald Sigurdsson, att han ej längre ville föra krig
utomlands och fika efter andras tillhörighet, utan
heldre följa konung Magnus död, än en annan
konung lefvande, en åsigt, hvari alla de öfrige
Norrmännen instämde, och hvarigenom Harald tvangs
att afstå från sina ärelystna planer mot Danmark.
Einheriar (mythol.). Så hette, efter döden, de
kämpar, hvilka stridt tappert och stupat ärofullt
på slagfältet. Valkyriorna gingo omkring bland
de slagne och utvalde dem, hvilka skulle tillfalla
Oden, eller Freja; ty hälften af de fallna
strids-männen skulle tillhöra denna gudinna. Med en kyss
invigde då den sköna Valkyrian den dödligt
sårade och inbjöd honom till Wallhalls glädje. —
Dessa väldiga kämpar samlades i himmelen och
borde en gång, då Ragnarök (verldens slut) inföll,
bistå Asarne i striden mot Muspels söner.
Skandinavernas krigiska lynne förnekade sig icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
