Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekeblad, Clas d. y. - Ekeby (Boxholm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygelse, ville ej uppoffra den, men uppoffrade i
stället sitt embete. Han nedlade det, för att på sin
egendom, dit han drog sig undan, njuta någon tids
lugn och få egna sig åt studier, hvilka hos honom
omfattade, icke blott vanliga kunskapsgrenar, utan
äfven medicin och anatomi. De förändrade
åsigterna vid 1769 års riksdag kallade honom
tillbaka i rådet, och han hörsammade kallelsen,
emedan han älskade sitt fädernesland, och trodde, att
han här kunde vara det till nytta, ehuru han icke
gillade det rådande systemet. Det var honom ej
beskärdt att se dess slut, ty d. 9 Okt. 1771 fick
han, på sjelfva embetsrummet, ett sjukdomsanfall,
hvilket inom några timmar slutade hans lif.
Ekeby, en socken, med Rinna, belägen i Göstrings
kontrakt och härad af Linköpings stift och
Östergöthlands län, 1 3/4 mil S. från Skenninge, hör till
2 kl. patr. Kyrkans mellersta del anses vara
uppbyggd i början af 13:de århundradet. Choret med
derunder befintliga grift fulländades år 1648 på
riksrådet frih. Pehr Lindormson Ribbings
bekostnad. Tornet byggdes 1754. — En förgylld, väl
arbetad Mariebild och en skadad dopfunt af
sandsten äro de enda vid kyrkan befintliga
fornlemningar. Inom socknen märkes: Boxholms jernbruk (se
detta ord), förut kalladt Gropen, då det bestod af
Gabriels, Beata och Ruda hammare. Det erhöll sina
första privilegier d. 18 Juli 1753. Der finnes
äfven en mjölqvarn, ett sågverk, ett tegelbruk och
en kalkugn. Boxholms säteri (se detta ord), år
1594 först bebygdt till sätesgård af ståthållaren i
Wadstena, Arved Gustafsson Stenbock. Göthviks,
eller Götevi, Gjöttevik, fordom Giötavij, frälse-säteri
om 2 mtl., hvars förste kände ägare var Peder
Knutsson Lillje, ”höfvidsman för Uplandsfanan”, i
slutet af 1500-talet. Carlsberg, var förut en
förfallen bondgård och hörde under Boxholms bruk;
men uppbyggdes med ett prydligt stenhus af
brukspatron G. Burén. Arrebo, nu bondhemman under
nämnde bruk, var under 17:de århundradet
sätesgård med underlydande gods, tillhörde
Gyllenborgska familjen; men öfvergick genom byte till
kronan och är nu skatteköpt. Boställena Bleckenstad,
Ekeby, Diseberg, Ryckelsby och Särstads storgård,
samt Fietmunsta eller Fjetmunna by. År 1542 hade
Dackens höfvidsmän Måns Hane och Thord Riddare
uppmanat allmogen i Östergöthland, att förena sig
med dem. Konung Gustaf I:s befälhafvare, Nils
Boye, Jakob Bagge och Botvid Larsson anföllo de
upproriske vid nämnde by, nära Holveden; men
allmogen blef varnad och intog skogen, så att
blott fem fångades och afrättades. Emellan byn
och Ekeby kyrka finnes nära vägen flere kullar
och, på några af dem, nedfallna stenar. Dessa
kullar benämnas Jutebackarne, och derunder skola
Danskar ligga begrafne, hvilka här blifvit slagne af
Svenskarne, under det Danska mordbrands- och
plundrings-tåget i konung Erik XIV:s tid. Vid
Juteliden, å landsvägen nära Hesters
gästgifvaregård, skall på samma tid stått ett fältslag; kulor
m. m. hafva der i trakten blifvit funna äfven i
senaste dagar. På Ryckelsby sydöstra gärde, en
knapp 1/4 mil från Ekeby kyrka, har varit Gisings
(nu Göstrings) härads uråldriga tingstad, utmärkt
genom åtskilliga stensättningar, hvilka blefvo
förstörda för några decennier sedan. På Ryckelsby
gärde finnas bautastenar och på Dala ägor en
runsten. Der vägarne till Boxholms jernbruk och
tegelbruk skilja sig, anträffas i skogen en större
trekantig stensättning, kallad Jättegrafven. Öfver
sundet emellan Sommen och Andersbosjön gå några
murlika reflar, hvilka höja sig nära vattenytan,
och skola, enligt sägnen, vara början till en
fördämning, genom hvilken man velat leda Sommens
utlopp i en annan rigtning; men sannolikare utgöra
de af naturen bildade stenreflar. Nära hemmanet
Eklabo, vid en vik af Sommen, är en hög oval
sandkulle, kallad Slottsbacken, enligt berättelse,
använd till ”lekplan”, då stället ägdes af Christer
Lillje. En annan sägen förmäler, att i Eklabo bott
en Somme, hvilken residerat på Slottsbacken,
hvarest dock icke finnes ringaste tecken efter byggnaden.
Sven Somme omtalas af skogstraktens invånare vid
Sommens norra stränder, såsom en ”mägtig och
trolsk man”, utan att sägnerna förmäla, när han
lefvat, eller hvar han bott. Under den trekantiga
stensättningen vid Boxholms tegelbruk säges en
jätte ligga begrafven, samt hufvudets, de
utsträckta armarnes och fötternas läge vara utmärkta med
stensättningen. Efter mörkningen undviker den
ensamme vandraren helst denna plats, der stundom
spökeri (på ortens språk: ”lappri”) tros förefalla.
Under en stor videbuske, uti Igelbäcken på Ekeby
östra gärde, tros ligga Ekeby kyrkas första
storklocka, som en jätte beröfvat kyrkan; men ej fått
med sig längre. Uti ”södra kulle” å Ljungby
gärde skola förvaras skatter, antydda genom ljus,
hvilka stundom visa sig nattetid. Skatterna hafva flere
gånger blifvit eftersökte, men förgäfves; emedan
något af de för deras återfinnande oundgängliga
vilkoren blifvit uraktlåtet. Vid flere berg, såsom
Rödsberget, nära Fjetmunna, ett berg af ovanlig
formation nära Fiskevik, m. fl., samt å
Österskogen vid Boxholm, förefalla, enligt folktron,
underbara syner och ljud, vandraren blir förvildad och
gäckad, m. m., allt efter solnedgången. Uti
åtskilliga sjöar och skogsgölar, samt äfven vid
bebodda ställen, tros vara mer eller mindre mägtigt
”rådande”, med hvilket man undviker, att på
något sätt stöta sig. Rået i Qvarngölen, nära
härads-allmänningen, anses allmänt hafva förorsakat
kammarherren, baron G. A. Ribbings död, år 1762,
derföre att han trotsade dess varning och gjorde
början till gölens aftappning. Lemningar efter
denna började vattenledning, till en del sprängd
genom berg, kallas ”Ribbingska fåfängan.” —
Försök har för längre tid sedan, utan framgång,
blifvit gjordt, att förmå menigheten till allmänt
begagnande af endast enkel grå drägt. Östgöthens
oumbärliga långa skinnpels synes äfven här; men
börjar i pastoratets södra del utträngas af
Småländska jackan. Plägseder, klädedrägt,
matordning, m. m. äro icke egentligen afvikande från
den omgifvande ortens; men det bör anmärkas, att
i denna trakt bildas öfvergången från Östgötha
slättbygdens prakt till Småländska tarfligheten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
