Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldsvådor - Elektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af hufvudstaden; 1422 afbrann nästan hela
Linköping, 1445 afbrann tredjedelen af Stockholm;
1447 ödelades större delen af Upsala; 1458
utbröt åter eld i Stockholm och härjade hela
staden, med undantag af slottet, storkyrkan och
gråmunkeklustret; 1473 ödelades Strengnäs; 1480
Wadstena; 1495, åter en stor del af Stockholm;
1521, större delen af Westerås; 1552, åter
Stockholm; 1566 i Juli månad härjade Danska
krigshären uti Westergöthland och blefvo den
sommaren Skara, Lidköping, Falköping, Bogesund (nu
Ulricehamn), Alingsås och flere stora herresäten
afbrända; 1567 blefvo Jönköping, Wadstena,
Linköping och Söderköping afbrända, på det
Danskarne ej skulle kunna taga vinterqvarter der.
1572 härjades hela Upsala och Enköping af
förmodad mordbrand; 1610 afbrann större delen af
Wisby; 1611, Skara; 1645, Åmål; 1697 afbrann
Stockholms slott, då konung Carl XI:s lik med
största möda räddades undan lågorna; 1700,
större delen af Linköping; 1702, hela östra delen af
Upsala; 1714, nästan hela Hernösand, Umeå och
Westerås; 1718, större delen af Skenninge; 1719,
hela Öregrund, Södertelge, Nyköping, Norrköping,
Norrtelge, Skara, Carlstad och större delen af
Stockholm; 1721 afbrunno 213 hus i Götheborg,
samt städerne Söderhamn, Hudiksvall, Umeå och
Piteå; 1723 timade eldsvåda i Catharina
församling i Stockholm, som ödelade större delen af
Södermalm och spridde sig äfven till
Skeppsholmen. Skadan skattades till 1,578,800 d:lr s:mt.
År 1751, d. 8 Juni utbröt vådeld i S:t Clara
församling i Stockholm, då 194 hus och kyrkan
afbrunno. Elden spridde sig sedan till Maria
församling der 64 hus afbrunno; den 10 utbröt
vådeld å Ladugårdslandet och härjade 52 hus. Den
11 stod hufvudstaden i brand på trenne ställen
och elden släcktes först den 12 på eftermiddagen.
År 1759, d. 19 Juni började den s. k. Maria
brand, som härjade kyrkan och 300 hus på
kringliggande gator. År 1792 afbrunno 99 hus och
tomter i Götheborg, skadan derför ansågs uppgå
till 59 tunnor guld; året derpå afbrunno åter 70
hus; 1822 härjades Norrköping af vådeld; samma
år timade i Stockholm den stora
Blasiiholms-branden; 1825, d. 24 Nov. afbrann dramatiska
theatern i hufvudstaden; 1835, d. 29 Juli, afbrann
Riddarholmskyrkan; 1838 härjades hela Wexjö
stad af vådeld, hvarigenom 720 menniskor blefvo
husvilla. År 1842 afbrann mekaniska spinneriet i
Stockholm; 1843 härjades 30 tomter i Örebro af
vådeld, hvarigenom 400 personer blefvo husvilla.
Samma år hemsöktes åter Wexjö af en stark
eldsvåda, hvarigenom 1,400 blefvo husvilla. År 1846
afbrann större delen af Kungsbacka; skadan
värderades till 200,000 R:dr B:ko.
Elektor, eller valman, kallas i allmänhet den,
som, efter gifvet uppdrag, deltager i val till
riksdagsmän eller andra på val grundade förtroenden.
Vid bildandet af national-församlingar anses det
vara utaf mycken vigt, att bestämma antingen
valen böra ske direkte, utan elektorer, eller
indirekt, igenom sådane. Särdeles är denna skillnad
vigtig, om representationen bildas genom s. k.
allmänna eller samfäldta val, och denna vigt ökas i
samma mån rösträtten är obegränsad. Stundom
motsvarar icke elektor i språkbruket det Svenska
namnet valman; emedan detta äfven brukas om
valmännen i första hand, hvilkas befattning
inskränker sig att välja elektorer, de der, sjelfve valde,
sedan välja representanterne. I Sverige skiftar
valsättet efter de tre valda riksståndens olika natur.
För det fjerde ståndet, ridderskapet och adeln,
kommer intet val i fråga. Inom preste- och
borgarestånden kan, i olika delar af landet, olika
valsätt brukas. Blott för bondeståndet finnes en
bestämd regel, och denna stadgar val genom
elektorer. Dessa väljas socknevis i hvarje härad.
Äfven Stockholms borgerskap måste välja sina
riksdagsmän igenom elektorer. För öfrigt kunna
serskildta öfverenskommelser bestämma valsättet inom
hvarje stad, och för presteståndet i hvarje stift.
Stockholms stads elektorer äro femtio till antalet
och indelade i klasser, efter samma grund som
borgerskapets femtio äldste. Likasom elektorerne
äro valde för borgerskapets serskildta klasser, på
samma sätt välja de äfven riksdagsmän.
Grosshandlarnes klass, minuthandlarnes, fabrikanternes
och handtverkarnes klasser hafva hvar och en sina
representanter; men de som väljas ibland
magistraten utses gemensamt utaf alla elektorerne. För de
öfriga städerna har grundlagen lemnat obestämdt,
om valet skall äga rum förmedelst elektorer eller
ej. För bergsbruken omtalas icke elektorer och
för presterskapet heter det, att riksdagsmännen
väljas på sätt, som presterne inom hvarje stift
öfverenskomma. Universiteternas valberättigade
ledamöter uppräknas utan någon fråga om elektorer, och
äfven för vetenskaps-akademiens val saknas denna
bestämning. Svenska riksdagen bildas således dels
igenom direkta, dels indirekta val. Bondeståndet,
som är det talrikaste och har den mest
obegränsade valrätten, begagnar elektorer. — Riksdagen,
en gång bildad, använder sjelf elektorer, när den
sammansätter sina utskott, och äfven vid vissa
andra val till rikets ständers förtroende-befattningar.
Justitie-ombudsmannen och kommittén för
tryckfrihetens vård väljas af serskildt utsedda elektorer.
Deremot besättas åter andra rikets ständers
förtroende-poster genom direkta val i ståndens plena.
Detta valsätt äger rum med fullmägtiges
utväljande i banken och riksgäldskontoret, samt den s. k.
opinions-nämnden öfver högsta domstolens
ledamöter. Om en minderårig konung uppstiger på
thronen, eller konungahuset slocknar ut, äro konunga-,
thronföljare- och förmyndare-valet för omyndig
konung föremålet för en temligen invecklad
behandling, dels med och dels utan elektorer. Men
rikets ständers utskott väljas alltid medelst
elektorer. För bondeståndet är detta praxis, för de
öfriga stånden är det lag. Derföre finnes här vid
riksdagarne en stående korps af elektorer, hvilken
väljes vid riksdagens början, för att sammansätta
utskotten, och sedermera göra dem fullständiga, i
i fall ledigheter inträffa genom riksdagsmäns
bortresa, dödsfall eller andra tillfälligheter. Antalet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
