Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enstödhin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
430
Knatttdhln.
Envaldason.
gen varit antingen den dyrkade fetiscben, eller
dess fotstöd, åt hvilket man, i brist på tid att
bygga ett fullständigt tempelkummel, gifvit till skygd
dessa trenne lutande stenar. Vid Spångstads by,
icke långt från landsvägen, står en tio alnar hög
sten upprest, hvilken liknar en skyddspelare. I det
sä kallade Näfverkärrct på Amböke skog finner
man stenar lagda såsom en ugn, hvarom sägnen
förmäler, att den under krigstider varit begagnad
till biödbakning af det in i skugen flyktade folket
ifrån trakten häromkring. Dessutom märkas här:
Avlösa och Attaips säterier. Socknen består af 50 \
mtl. och har 1,719 invånare. Af dess areal, 33,719
tunnland, ligga 3,495 i Halmstads härad, och 2,865
äro sjöar och kärr. Adr. Halmstad.
Knstttdliin* dagar kallas, i Westmanlands-lagens
26 flock kyrkb., halfheliga eller lätte-helgdagar.
Dijkman, i sina Svenska Kyrkohandlingar, anser
att de blifvit kallade så, emedan "de hade intet
stödb, eller äre och prydnahjelp af föregående
dagar, och voro således enstaka eller enstödhins
dagar." Af Östgötherne benämndes dessa dagar
Ykit-dag, kristb. 20 flocken. Lätte- och halfheliga
dagar hette de af det skäl, att sedan folket
förrättat sin "tidegärd", fingo de saklöst gå till sina
lätte-sysslor, hvilket inhemtas af mångfaldiga
lag-stadganden, kontrakter, föreningar och
öfverenskommelser, ingångna och utfärdade på dessa dagar.
Deremot var tungt, groft samt blockarbcte vid
åsätt straff förbjudet.
Kntergastar kallas det manskap å ett
örlogsfartyg, som, vid fördelningarne ombord, bestämmes
att verkställa enlringar.
Kntita, kärrmes (Parus palustris), cn till
sparf-foglarnes 2:dra underafdelning, gångfoglar,
hörande fogel af 4 j tums längd, med svart hufva,
hvilken går ned till ryggen, hvitgråa kinder och
svartaktig haka, ryggen och vingtäckarne grå; honan
mindre svart pä strupen, och ungarne blott med
en svart fläck på hakan; omvexlar tillfälligtvis
helt och hållet hvit. Finnes öfverallt i riket
ända upp inom polcirkeln, likväl mindre allmänt i
de nordligaste landskaperna. Vistas otn sommaren
och hösten i glesa skogsmarker, om vintern i
trädgårdar och löfskogar, samt då i stora skaror,
de der om våren skilja sig, dä hvarje par söker ett
passande ställe för sin fortplantning, hvarvid
honan lägger 10—12 hvita med brunröda prickar
beströdda ägg, af 5^ linjes längd och 4 .J linjes
tjocklek, i ett bo af mossa och gräs, fodrat med
renhår och fjäder, i gamla ihåliga träd.
Födoämnena bestå af insekter, larver och puppor samt
äfven af växtfrön och bär, särdeles rönnbär.
Fogeln är ytterst rask och liflig, dess lockton
liknar: "Dia, dia, betzi-äh-äh!" och genom sin jagt
efter insekter och larver gör han nytta så väl i
skogar som trädgårdar.
Kntomolither kallas stenvandlade insekter, som
förekomma uti alla yngre formationer, men likväl
i allmänhet sparsamt. IIos oss finnes dock ett slag
deraf, kalladt Entomolithus paradoxus, ganska
ymnigt uti Öster- och Westergötland, i Skåne och
på Öland uti kalksten, örsten och alunschiffer,
af olika form och storlek, och består af flera na
utdöda arter af Trilobiter, hvaraf lefvande arter
blifvit upptäckta i Söderhafvet vid Falklandsöarne.
De äro till formen eliptiska eller äggrunda,
vanligen ej större än ärter eller bönor; men
förekomma äfven af en hands storlek.
■entomologi benämnes den del af naturalhistorien,
som handlar om insekterna. Den tillhör, såsom
all naturvetenskap, förnämligast nyare tider och
har i Sverige ej saknat utmärkta idkare. Den
störste vetenskapsman Sverige ägt, Linné, omfattade
bela den organiska naturforskningen, och har
äfven bearbetat entomologien. Hans lärjungar
Has-selqvist, Forskål, Thunberg, m. fl. reste i
fremmande länder, äfven de mest aflägsna, för
naturvetenskapliga ändamål. Forskål dog i Arabien,
Ilasselqvist i Mindre Asien, Thunberg besökte Kina
och Japan, återkom lyckligt och uppnådde en hög
ålder, såsom innehafvare af Linnés lärostol vid
Upsala universitet. Af honom finnas åtskilliga
entomologiska skrifter. Linnés samtida var den utmärkte
entomologen friherre Carl De Geer till Leufsta,
hvilken meddelade åtskilliga uppsatser i lärda sällskapers
handlingar, dels Franska, dels Svenska
vetenskapsakademiens samt vetenskaps-societetens i Upsala.
Närmare vår tid lefde v. Paykull, äfven känd
såsom öfversättare af de Grekiska skalderna.
Gyl-lcnbaals och Scbönherrs arbeten äro, bekanta; den
förre utgaf Synonymia Inseclorum och den senare
Insecta Svecia. Professor Zetterstedt i Lund har
äfven bearbetat entomologien. I allmänhet bar
naturalhistorien blomstrat vid Carolinska
universitetet under ledning af Fries, Nilsson och Agardh,
och entomologien har dervid ej varit glömd. En
yngre författare i denna väg är Dahlbom, hvilken
behandlat åtskilliga grenar af denna vetenskap.
Kntra kallas det, dä en del af besättningen på ett
fartyg anfallsvis springer öfver på etl annat
fiendt-ligt fartyg, medan detta fasthålles vid det förra
med enterdraggar, m. m.
Knvaldüson, Carl, notarius pnblicus i
Stockholm, blef på ålderdomen blind, tillbragte sin sista
tød i knappa omständigheter, och lärer hafva dött
omkring år 1807, man vet icke i hvad ålder.
Detta är allt hvad man känner om hans
lefnadsförhållanden, hvilket måste förefalla så mycket
besynnerligare, som han var en ganska produktiv
litteratör, och det i cn gren, hvilken mest af alla
gör sig bemärkt af allmänheten: den dramatiska
vitterheten. Utom en öfversättning af Rousseaus
Musikaliska Lexikon, en s. k. ny Acerra Philnlngica
och en Vinterldsning har han, från år 1780 till och
med 1800, riktat Svenska skådeplatsen med en
mängd arbeten, af hvilka flera ännu bibehålla sig
derstädes — i Biografiskt Lexikon uppräknas icke
mindre än 76 — till största delen lyriska. Utom
några divertissementer, föranledda af lilldragelser
inom statslifvet, torde ganska få af dessa vara
verkliga originaler, ifall ens något är det, utan
antingen öfversättningar eller imitationer, de
sistnämnda likväl oftast utförda med en lycklig hand,
och så skickligt lokaliserade, att mail lätteligen
skulle kunna taga dem för Svenska produkter. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
