Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bårdskärare, furer och trumetare. Sjelfva fanan
eller baneret var gjord af sidentyg, som kallades
Cartek. — I våra dagar är namnet fana bibehållet
endast för sjelfva baneret, hvilket betraktas
såsom en medelpunkt för truppen, en symbol af dess
enhet, hvarföre äfven att svärja krigs-eden kallas
att svärja fanan. Efter den nyaste förordningen
äga regementerne att på fanan måla namnen på
de ställen, hvarest de i krig särdeles utmärkt sig
emot rikets fiender, såsom Narwa, Gadebusch, o.
s. v. Stundom har ock händt att Kongl. Maj:t
tillagt något regemente ett hedersstandar, för dess
välförhållande vid något tillfälle. Ett sådant
erhöll Wendes artilleri för sin tapperhet vid
Gross-Beeren, Dennevitz och Leipzig; likaså
kronprinsens husar-regemente för Tyska fälttåget och
träffningen vid Bornhöft 1813. — Men fanor och
standarer brukas icke blott inom militären. Under
katholska tiden hade kyrkorna sina fanor af religiös
betydelse; de buros i processioner, då reliker och
krucifixet fördes omkring kyrkorna och
åkerfälten. De voro förfärdigade af tyg och målade
med helgonbilder och dylika föremål. Äfvenså har
ännu i dag Sveriges rike sitt riksbaner, hvilket vid
högtidliga tillfällen, såsom kröningar, föres i
procession. Serafimer-orden har sitt banér, och
enskildta samfund äga stundom fanor af egen
uppfinning. Så t. ex. hafva de studerande nationerna
vid universiteterna anlagt bruket af fanor, utaf
siden, med provinsernes vapen antingen måladt
eller broderadt. En del af dessa fanor äro
förärade åt ungdomen af fruntimmer i dess hembygd.
Dessa fanor äro utmärkta för arbetets smak och
skönhet, samt erbjuda, på en gång samlade, en
särdeles vacker anblick.
Fans bibel. Uti kongl. bibliothekets i
Stockholm dyrbara handskrift-samling förvaras en
kodex, hvilken, i anseende till sin storlek, fått namn
af Jätteboken (Gigas librorum); men annars är
allmänneligen känd under namn af Fans bibel. Den
är skrifven på pergament, 1 1/2 Svenska alnar och
1 tum i längd, på dubbla spalter, och sirad med
ofantliga, utkrusade initialer och andra prydnader
efter medeltidens smak. Permarne bestå af
halfannan tum tjocka, med pergament utan och
innan öfverdragna ekskifvor, hvilka i de fyra
hörnen äro beslagna med massiva messingsplåtar. Detta
band är likväl yngre än år 1697, då
handskriften vid slottets brand utkastades genom ett
fönster, hvarvid permarne sönderbrötos. Det gamla
bandet ägde, utom de nämnda messingsbeslagen,
äfven tvenne grofva merlor af jern, med en
jernkedja, genom hvilken boken fastlästes. Den ena
af dessa merlor finnes ännu qvar, hvaraf man
äfven ser att handskriften i fordna dagar varit en
s. k. Codex Catenatus. — Rörande handskriftens
ålder kan man ej bestämma någonting med
visshet. Den synes härleda sig från olika tider, och
de blad, hvilka äro skrifna med s. k.
uncial-bokstäfver, torde näppeligen vara yngre än 9:de
eller 10:de århundradet. Äfven pergamentets
utseende styrker denna förmodan. Handskriftens
öfriga delar äro vida yngre, och härleda sig
förmodligen ifrån begynnelsen af 13:de århundradet. Det
är bekant, att handskriften redan år 1295 befanns
i sitt närvarande skick, och redan då, för sin
storleks skull, betraktades såsom ett af verldens sju
underverk (”de septem mirabilibus mundi”). Om
handskriftens öden känner man af en å främre perman
befintlig, nu mera nästan utplånad anteckning, att
densamma ursprungligen tillhört
Benediktiner-munkarne i Podlasitz; men i anseende till detta klosters
fattigdom blifvit pantsatt hos munkarne i
abbotsdömet Sedlitz (abatia Sedlicensis). En lång tid
derefter, sedan Benediktiner-orden nästan förlorat
hoppet att återvinna denna kostbarhet, lyckades det
erkebiskopen Gregorius i Prag, att förmå abboten
Bawarus och Benediktiner-munkarne i klostret
Brawnow eller Brewnow år 1295, att åter inlösa boken
ifrån Sedlitz, sedan klosterbröderne i Podlasitz
formligen bifallit denna åtgärd. Anledningen till
inlösen var ingen annan, än att abboten i Brewnow
önskade bibehålla handskriften inom
Benediktiner-orden. Sedermera förvarades boken i klostret
Brewnow intill år 1594, då den, på abboten Martini
befallning, fördes till Prag, hvarest den år 1648
blef tagen af Svenskarne vid stadens eröfring.
Handskriften innehåller en stor del af medeltidens,
i klostrens boksamlingar mera vanligt
förekommande theologiska, skolastiska och historiska
litteratur. Sålunda finnes der icke allenast Gamla
och Nya Testamentet, utan ock biskop Isidori XX
böcker de diversis materiis, Josephi Antiquitates
Judaicæ, Johannicii Johannis (en lärjunge af
Galenus) arbete, de Phisica ratione, Cosmas Pragensis
Chronica Boëmorum (går intill år 1125), m. fl.
Särdeles märkligt är ett stycke, kalladt Experimentum
de Furto et Febribus, hvilket dels utmärker sig
genom sin höga ålder, dels äfven genom sitt
innehåll, emedan det utgör en samling af gamla, på
dålig medeltids-latin författade besvärjelser emot
spökelse, trolldom, sjukdomar, o. s. v.
Sistnämnda blad prydas äfven med en å brun botten
målad bild af djefvulen ”så förvirradt ryslig som den
i en munkfantasi kunnat tillskapas.” Denna teckning
kan äfven anses såsom en personifiering af
menskliga sjukdomar och lidanden. Emellertid har
målningen och en dermed förknippad sägen, åt
närvarande handskrift förskaffat benämningen af Fans
bibel. Det förtäljes nemligen att en munk, som
för något brott blifvit dömd till döden, räddade
sitt lif derigenom, att han, med djefvulens
biträde, färdigskrifvit boken på en natt. Kanske ligger
i sägnen äfven en dunkel antydning, att
uppsatsen skulle innehålla ting, hvilka icke vore för
hvar man tillåtliga att känna, eller med andra
ord, att den skulle vara en s. k. Svartkonst-bok.
I sådan egenskap har den allt ifrån dess
öfverförande till Sverige varit af det lägre folket
betraktad med en viss fruktan, och blir äfven för den
bildade alltid märkvärdig, såsom ett af de få
hittills bibehållna minnesmärkena af medeltidens i
klostren öfvade vidskepelse. Handskriften finnes
närmare, ehuru ej alltid tillförlitligt, beskrifven af
L. Hammarsköld i tidskriften Lyceum, häft. III,
Stockholm 1811, 8:o, sid. 157—166.
Fant. Denna presterliga slägt, af hvilken flera
ättlingar äro bekanta i den Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
