Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärdomshistorien, härstammade från Fantas gård i Nerpes
socken af Österbotten. Mikael Fant kom först
öfver till Sverige, såsom en flykting undan
Ryssarnes härjningar. Han var då kyrkoherde i Malax’s
pastorat, men fick i stället Alfta i Helsingland,
der han dog år 1746 i 70 års ålder. Hans
äldste son
Fant, Mikael, röjde, såsom ung, ganska
utmärkta predikaregåfvor, men tillika en kroppslig
svaghet, som icke bådade någon lång lifstid.
Begge förutsägelserna gingo i fullbordan. Kallad till
huspredikant hos öfver-ståthållaren baron Fuchs,
och af denne rekommenderad vid hofvet, fick han
predika derstädes, och följden blef hans utnämning
till hofpredikant, en på den tiden ovanlig utmärkelse
för en 29-årig man. Biskopen i Götheborg,
Wallin, som hörde honom med välbehag, sade likväl,
då han märkte hans bröståkomma: ”denne
predikanten har en predikant i sitt bröst, som
predikar allvarsamt för honom, liksom han för oss.”
År 1752 blef han kyrkoherde i Eskilstunas,
Klosters och Fors’ pastorat i Södermanland, och
trädde i äktenskap med sin fordna elevs, borgmästaren
Ströms i Stockholm dotter; men dog redan d. 7
Nov. år 1754, endast 36 år gammal. Hans
lefverne var lika rent och vackert, som hans andliga
föredrag. Han har efterlemnat flera
predikosamlingar. Hans son
Fant, Erik Mikael, var knappt tio månader
gammal vid faderns död; men hans farbror,
sedermera domprosten i Westerås (se nedanföre),
blef honom i faders ställe och drog den
sorgfälligaste vård om hans uppfostran. Primus vid
magisterpromotionen 1776, gick han genast såsom
e. o. bibliothekarie-amanuens i tjenst vid det
universitet, som han under hela sin öfriga lifstid var
ämnad att tillhöra, och der han, vid 27 års ålder,
blef historiarum professor, visserligen en rättvisa
mot honom, men en orättvisa mot hans högt
förtjente medsökande Hallenberg. Sju år senare
erhöll han Alunda och Morkarla till prebende, blef
theol. doktor, ledamot af N. O. och af
vetenskapsakademien, tog afsked som Emeritus 1816 och
dog d. 24 Okt. 1817 i en ålder af 63 år. F.
var en flitig historisk författare, och har utgifvit
en mängd skrifter i sin vetenskap, samt deribland
328 disputationer. Bland de öfriga märker man
isynnerhet: Kort utkast till Gustaf II Adolfs
historia, 2 delar; Föreläsningar öfver allmänna
historien, 8 delar, samt öfver den Svenska, 5 delar;
En fortsättning af Lagerbrings historia, hvilken
likväl ej gick längre än till 1497; redaktionen af
Scriptores Rerum Suecicarum Medii Ævi, m. fl. Man
förebrår hans skrifter torftighet i stil, jemte
bristande kritik och logisk hållning; men deremot
äro de uppfyllda med anekdoter, hvilka ofta göra
dem ganska underhållande.
Fant, Johan Mikael, den föregåendes farbror
och Mikael Fants yngste broder, var född i
Alfta d. 14 Okt. 1735. Då han föddes, hade hans
föräldrar förut 14 lefvande barn, och
derigenom blef hans studiitid åtföljd af mycket armod
och många svårigheter. Han promoverades till
magister år 1758. Utmärkt af sitt vackra yttre,
sitt angenäma umgängessätt och sina poetiska
anlag, hvilka yttrades i de båda samlingarna:
Öfningar af Sällskapet Vitterlek och
Vitterhetsnöjen, i hvilka Elers, Bergklint, m. fl.
deltogo. Då han hade den lyckan att bli
ambassadpredikant hos öfverste-marskalken grefve Horn,
när denne afhemtade kronprinsen Gustafs brud,
samt derefter pastor vid lifdrabant-korpsen och
skeppspredikant hos hertig Carl vid dess
öfnings-expedition till sjös år 1769, borde man väntat, att
F., hvilken ansågs som en af landets ypperste
predikanter, skulle vinna en hastig befordran.
Sådant skedde likväl icke. Den kom dock, ehuru
fördröjd, år 1772, då han på en gång blef theol.
doktor, hvartill han promoverades på sjelfva sin
födelsedag d. 14 Okt., och domprost i Westerås. Detta
och Nordstjernan, hvarmed han pryddes år 1789,
var höjden af hans yttre utmärkelser och s. k. lycka.
Han vann deremot år 1798 en, hvilken väl
kunde anses som en degradation, emedan den var ett
steg nedåt i värdighet, men ett ekonomiskt steg
framåt, då han utbytte domprosteriet mot
Leksands pastorat. Financielt betryck förmådde
honom dertill. Detta betryck hade likväl en vacker
orsak i hans välgörenhet. Sjelf utan barn i sina
begge äktenskap, blef han flere medellöse
ynglingars fader (se: Choræus) och många fattigas tröst
och tillflygt. Han dog här d. 27 Febr. 1813.
Bland hans skrifter nämner man med särdeles
beröm: Salighetens ordning till de enfaldiges tjenst,
egentligen utgifven till hans församlingsbors
begagnande; men äfven använd på många andra
ställen. Han hyste en varm tillgifvenhet för
Gustaf III, och denne konungs tragiska död gjorde
ett djupt och outplånligt intryck på honom.
Farböte (mythol.). En jätte. Han hade till maka
Löfeja, som Eddan kallar Löfö, och blef med
henne fader till Loke, den onde Asen.
Fardag kallas den dag, då ett boställe afträdes
till ny boställs-innehafvare. Den beräknas olika
för olika klasser, och infaller för preste-ståndet
den 1 Maj, så att t. ex. en afliden innehafvares
sterbhus behåller lön och boställe intill
nästkommande 1 Maj, utan afseende på den nådårsförmån,
hvilken sedermera kan beviljas. Vid arrenden af
fastighet på landet räknas den 14 Mars såsom
fardag. Inom militie-staten njuter den
afskedstagande soldaten, eller, om han är död, dess sterbhus,
besittningen af torpet och dervid växande gröda
intill Mickelsmessotiden, i fall afsked eller dödsfall
föranledt ombyte af boställshafvare efter
Vårfrudagen; men sker detta efter Michaelistiden, så är
nästa Midfasta fardag. I städerna är den sista
dagen i Mars månad bestämd till fardag, och likaså
den sista i September. Äfven vid förpantad
jordegendom räknas fardag och likaså vid
utmätningar, så att den, som underkastas utmätning, får,
om han ej äger annat hus och hemvist, sitta qvar
på landet i tre månader och i staden till nästa fardag.
Fardhem, en socken med Linde och Loistad,
hör till 2 kl. konsist., är belägen i Fardhems ting
på Gottland, Wisby stifts södra kontrakt, 4 1/2 mil
S. från Wisby. Kyrkan är byggd af sten år 1049.
I gamla griftrör härstädes har man funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
