- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
479

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fattlgdoinced.

Faxe.

m

sörjer allt’, som rörer bestämmandet och
utdelandet af understöden.

Fattigdoms-ed kallas den edgång, då någon
besvärjer sin fattigdom, eller omöjligbeten > att
kunna prestera vissa prestanda och förekommer
i 30 kap. G §. Rättegångs-balken, när någon ej
äger 500 dalers egendom; men detta fäll kan
tillämpas endast af justitierevisionen, och bör
följaktligen ej sträcka sig längre än efter
lagstiftarens bestämmelse.

Fattig enka, en nti flera landsorter och äfven
uti Finland allmän folklek med dans. Ett antal
fruntimmer uppställa sig i en rad; den som
föreställer enkan går främst. Alla dansa omkring
golfvet under sång: "Jag fattig enka går och vandrar,
Slänga döttrar och ingen måg, Jag som andra."
Enkan stannar framför en af karlarne, och
sjunger, efter samma melodi, som till den förra
sången: "Och viljen J min dotter ha? Så stig då
fram och gif henne ja, Ni som andra." En annan
uppteckning lyder: "Fattig enka på golfvet går,
Med många döttrar och ingen måg, Uti huset. Ocb
viljen J min dotter ba, Så stigen upp och gifven
godt svar, Med all ära!" Karlen väljer en bland
fruntimren, och paret följer efter raden.
Derefter fortsätter enkan, jemte hennes föreställda
döttrar, sin vandring och sång, och paren fortfara att
sluta sig till raden, till dess ingen ogift dotter
vidare återstår. Leken slutas vanligen med en
om-dansning i ring. (Se: Arvidssons Svenska
Forn-sånger, Del. III.)

Fattigliär. År 1689 började en sådan under
gudstjensten kringbäras i Stockholms kyrkor, att
insamla allmosor för de fattiga. Det var den andra
båfven, emedan den första var anslagen för
serskild|a ändamål: de af kyrkornas betjening, hvilka
hade densamma såsom en löneinkomst sig anvisad,
eller välgörande inrättningar, som fått en sådan
förmån sig beviljad.

Fattig mnn kokar tunn vliiling: han har
litet att taga af.

Fattig mana mat är suart Kteui ringa
förråd är snart förtärdt.

Fattig man star på strand! ett skämt, då
barnet begär något, eller man begär något af
barnet. Handen räckes fram, och man upprepar:
"Fattig man står på strand, räcker ut sin toma hand!
Den som ger, skall fä rida på en guldbäst upp i
himmelriket. Den som icke ger, skall få rida på
en svart so, ända upp i skorsten!"

Fattigvård har i Sverige, såsom i allmänhet i
hela Europa, blifvit ett föremål för beständigt
växande bekymmer och de mångsidigaste omsorger.
De fattiges antal ökas och det är fara vardt, att
detta sker i större förhållande än rikets folkmängd.
År 1844 utgjorde de fattigas antal 90,194
personer eller ett fattighjon på 33 invånare i landet.
Största antalet förekom i Skåne, hvilket är det
folkrikaste landskapet; det minsta i det glest
befolkade Jemtland. Fattigvården behandlas såsom en
kom-munal-angelägenhet och besörjes dels genom
kontanta bidrag, dels genom räntegifvande kassor,
genom fattighus, der ålderstigna, sjukliga fattig-

hjon och barn underhållas, dels ock genom
arbetshus, der den fattige försäkras om arbetsförtjenst.
En del af de böter, hvilka ådömas vid
domstolarne, tillfaller ock de fattige, äfvensom |- proc. af
inventarii-suinman vid bouppteckningar. Vid
1844-45 årens riksdag anslogo ständerna 30,000 R:dr
B:ko till fattigvården.

Faurås, ett härad i Hallands län, håller omkring
7 qvadratmil och innefattar 15 socknar, nemligen:
Fagered, Ullared, Källsjö, Gällarcd, Gunnarp,
Okom-me, Köinge, Svarterå, Winberg, Stafsinge,
Ljungby, Alfshög, Sibbarp, Dagsås, saint Morup,
hvilka tillsammans utgöra 415 mtl. med 11,878
invånare, och en areal af 139,666 tunnland, af
hvilka 10,665 äro sjöar och kärr. I)en delen af
landet, som gränsar intill Elfsborgs län, är i
allmänhet bergig och skogbevuxen. Mot hafvet jemnar
sig landet till en betydlig slättmark af
någorlunda bördighet. Denna del lider likväl stor brist
på skog. Gällared, Gunnarp, Ljungby, Alfsbög,
Winberg, Stafsinge och Morup tillhöra Halmstads
fögderi, de 8 andra fögderiet Warberg. I
förening med häraderne Himble och Årstad utgör
detta härad en domsaga.

Faxaholui, Faxeholm eller Faxelius, ett
belastadt slott i Helsingland, icke långt ifrån den
i senare tider anlagda staden Söderhamn.
Slottet har varit väl förvaradt med murar och
förskansningar, hvilket icke endast dess lemningar
utvisa, utan ock omtalas af historien; ty
drottning Margaretha hade fått under sig hela
Sverige med alla dess slott och borgar innan hennes
folk kunde vinna Faxabolm, hvilket, enligt
Messenius, ej skedde förrän d. 9 Okt. 1389. Då
Engelbrekt rest sig för att afskudda det Danska
oket, sände han riddaren Erik Puke att angripa
Faxaholm, som då innehades af Danskarne. Puke
jemte en Elof Diekne belägrade äfven slottet, samt
eröfrade, brände oeh förstörde det. Huruvida
detta fäste sedermera förbättrades är okändt.

Faxe. Slägten härstammar från Seeland, der
stamfadern (jiUrau Faxe föddes i staden Faxö.
Såsom kyrkoherde i Skabersjö och kontraktsprost,
var han en af de deputerade, hvilka år 1662
un-derskrefvo Malmö recess. Hans trohet mot
Svenska regeringen ådrog honom flera förföljelser
under Carl Xl:s krig, och han skulle af Danskarne
föras som fånge till Köpenhamn år 1675. då han
förskonades på hustruns och isynnerhet sonen Wi|»
lielms förböner, hvilken sistnämnde erbjöd sig
att följa med dit i faderns ställe. Detta
erbjudande antogs; men hans sonliga uppoffring
belönades med friheten efter tre månaders fångenskap.
Han efterträdde sedan i embetet sin fader,
hvilken dog år 1681.

Faxe, Jakob Wilhelm, bistor. professor i
Lund, kyrkoherde i Qvistofta och prost öfver
Rönnebergs kontrakt, sonson till ofvannämnde Wilhelm F.,
död år 1790 i nära 60 års ålder, var en utmärkt
själasörjare och har utgifvit åtskilliga skrifter,
såsom: Det ädlaste hjerta t qvinnobröst, Kort väg
till öfvertygelse om Christna religionens sanning,
Sammandrag af Bibliska Historien, m. m. Hans bror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free