Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Faxe»
Fehrbellin.
Faxe, Arvid, promoverades till medicine doktor
i Lund år 1760, och bivistade följande årets
expedition på örlogsflottan, samt belägringen af
Kolberg, blef 1771 provincialläkare i Blekinge län
och 1779 förste amiralitets-läkare i Carlskrona,
der han dog af stenplågor d. 10 Maj 1793 i sitt
60:de år. Ledamot af vetenskaps-akademien. Har
utgifvit åtskilliga ekonomiska skrifter, särdeles En
beskrifning öfver tillverkningen af stenpapper,
hvarpå han erhöll patent. Hans son
Faxe, Carl Arvid, född 1766, öfverfältläkare
vid örlogsflottan och R. af W. 0., hemsöktes vid
äldre år af samma olyckliga sjukdom som hans
fader, hvilken slutade hans lif i Köpenhamn d. 2
April 1821, sedan han förgäfves ”undergått
operation. Hans son
Faxe, Arvid Gustaf, född 1799,
revisionssekreterare, år 1844 justitie-kansler och 1845
inkallad i konungens statsråd, K. N. O.
Faxe, Wilhelm, son till professorn och
kyrkoherden i Qvistofta, Jakob Wilhelm F., född
derstädes d. 18 Maj 1767, blef vid 20 års ålder
magister och 1793 prestvigd, då han förordnades att
förestå andra theol. professionen i Lund, blef 1800
adjunkt i Österländska och Grekiska språken,
hvilken plats han behöll, ehuru han år 1804 blef
kyrkoherde i Söderhviddinge och Annelöfs
pastorat, år 1809 theol. professor och
seminarii-direk-tor samt 1811 biskop i Lunds stift och 1845
tillförordnad akademiens kansler, till dess H. K. H.
kronprinsen emottog kansellariatet, theol. doktor, K. af
N. O. och R. af Carl XlII:s orden, ledamot af
vitterhets-akademien, har utgifvit åtskilliga
predikningar och andeliga tal, En berättelse om
fornlemningar på ön Hven, Program vid Lunds
domkyrkas jubelfest d. 1 Sept. 1845, och i
domkyrkan hållet tal i 79:de året, o. s. v. Hans son
Faxe, Jakob, född d. 21 Juli 1796, död d. 27
Mars 1827, såsom docens i Grekiska litteraturen i
Lund. Begåfvad med utmärkta anlag, var det
deras förtidiga utveckling som försvagade hans
helsa och påskyndade hans död. Hans blygsamhet var
lika sällsynt, som hans anlag. Så t. ex. afsado han
sig hedersrummet vid magisterpromotionen år 1817,
ehuru han dertill ägt obestridlig rätt, emedan han
erhållit de högsta betygen. Han har utgifvit 2:ne
af honom öfversatta Giekiska Grammatikor.
Faxel-elf. Se: Södra Adals elf.
Faxell, Uengt af, regeringsråd och minister i
Neder-Sachsiska kretsen; men förut
legations-sekreterare i Köpenhamn, lefde i medlet af 1770-talet.
Ätten härstammade från bonden Markus i Faxsta,
i Wäse-härad, under konung Gustaf l:s tid.
Faxl betyder i eddans språk hast i allmänhet
(gammal Tyska: vahso), och finnes mest i
sammansättningar, t. ex. Hrimfaxi, Freyfaxi, Skinfaxi, m. m.
Fecht eller Fechtenius, Peter, var konung
Johan HI:s hofpredikant och en af dem, hvilka
lånade sig till verktyg för införandet af lithurgien.
Hans befattning som konungens sekreterare, ökade
ännu mera hans inflytelse. Han beskrifves för
öfrigt såsom icke grundligt lärd, men slug och
spetsfundig. Födelseort och härkomst äro obekanta;
man vet om hans slutliga öde endast att han drnnk-
nat nära Bornholm.
Fée. Med detta ord betecknas, i medeltidens
romantiska riddaredikter, skogsfruar eller
skogsjnng-frur, hvilka med sin kärlek ömsom lockade i
förderf, ömsom räddade och ledsagade de irrande
riddarne. De motsvara i denna mening till stor del
de nordiska Elfbrudarna och Huldrorna.
Ursprungligen voro féerna Ödets gudinnor (fée härledes från
Lat. falum, Ital.fala, efter samma regel som née
af nata, aimée af amata), och hade sin grund i
de Keltiska mytberna. I de flesta äldsta
berättelser framställas äfven trenne féer, likasom tre
nornor och tre parcer. Framför alla andra blef på
senare tider féen Morgane, Fata Morgana, ryktbar,
och med hennes namn uppkallas ännu på Sicilien det
förvillande naturfenomen, som vi kalla hägring.
Feet-elfven, i landskapet Dalarne, kommer norr
ifrån fjällen, rinner genom Idre och Särna
socknar, samt infaller i Vester-Dalelfven.
Feg. Så kallas numera den, som af fruktan
undandrager sig en skyldig strid; men i det gamla
språket utmärktes dermed någon, öfver hvars
hufvud en snart förestående död sväfvade.
Fehman, Xils och Thomas, tvenne bröder,
söner till borgmästaren i Marstrand, vice
lagmannen i Bohus län, Nils Thomasson Fehman. Den
förre, Wlls, deltog, såsom kapiten vid Uplands
regemente, i slaget vid Pultava, der han blef illa
sårad, förd i Rysk fångenskap till Sarauski och
hemkom derifrån år 1721, då han fick
öfverste-löjt-nants titel. Tog afsked år 1731. Dess broder,
Thomas, är mera, ehuru tvetydigare, känd som
aktör emot Görtz. Han var då lagman och
ordningsman. Vid det första förhör, som tilläts den
anklagade, der han mundtligen skulle besvara alla
beskyllningar, anförde Fehman såsom en sådan,
att han sökt hos konungen svärta dess undersåter
och bland andra en viss landshöfding, och till bevis
derpå upptog han och läste ett bref från Görtz.
Denne bad honom då läsa vidare;/ sådant måste
ske, och det befanns då, att G. föreslagit Fehman
sjelf till den felaktige landshöfdingens efterträdare.
Fehman hade året förut blifvit adlad. Hans nil i
den ifrågavarande rättegången belönades med han>
upphöjelse i friherrligt stånd och
justitie-kanslers-platsen. Han blef likväl derföre icke lycklig, ty
lyckan följer ej ett skuldbelastadt samvete. Han
rördes af slag och har följderna deraf hela sin
lifstid, hvilket räckte till år 1734, då han dog
barnlös på Gräfsnäs gård och hans nystiftade ätt
utgick med honom.
Fehrbellin, en liten stad i Brandenburg, bekant
i Svenska historien, först under trettioåriga kriget,
då den intogs af Svenskarne och återtogs från dem,
och sedan genom den olyckliga träffningen
derstädes d. 18 Juni 1675, då kurfursten Wilhelm af
Brandenburg öfverraskade Svenska bäreu, hvilken,
genom anförarnes oskicklighet dervid förlorade
2,000 man och måste draga sig tillbaka.
Följderna voro vigtigare än sjelfva förlusten, emedan
Sveriges alla fieoder derigenom retades att på en
gång angripa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
