Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4i>2
rHoiogt.
Filosofi.
vekligt, hafva läspande, vekJiga ljud uppkommit.
Så länge ett folk varit obildadt, varit fattigt på
begrepp har äfven språket varit fattigt. Så vida
filologien framställer dessa och öfriga språkens
förhållanden, deras natur och inbördes förvaadtskap,
är den ej blott en lära om ord och termer,
hvarföre den af många blifvit ringa aktad, utan den
är en vetenskap i sitt slag, hvilken tjenar att
upplysa menniskoslägtets utveckling och historia.
Ordet filologi kommer af Grekiska ordet tfdot, vän,
och >Myor, ord, språk. Den första som
benämndes filolog var Eratosthenes, astronom, geograf
och föreståndare för bibliolheket i Alexandria
omkring 300 f. Kr. Efter honom förde flere lärde
män detta namn, och det blef liktydigt med
grammatiker, emedan filologien omfattade flera
vetenskaper, säsoin mythologi, kritik, rbetorik,
metrik, m. m. Genom dessa filologer blefvo alla
qvarlefvor af den Grekiska litteraturen samlade,
renade och upplyste med kommentarier, och sålunda
räddade åt efterverlden. Alexandria var
medelpunkten för dessa lärde, ßland Romare kunna
såsom filologer nämnas Quintilianus, Au t. GeUius,
och senare Donatus och Pnscianus. Till nyare
tiders utmärkta filologer höra Joh. Reuchlin (utmärkt
i Grekiska språket), död 1522, Richard Bentley,
Joh. Jac. Scahger, m. fi. 1 våra dagar har
filologien undergått nästan en revolution, genom
bekantskapen med Sanskrit, llinduernes heliga språk,
hvarigenom en alldeles ny utgångspunkt blifvit
funnen för den komparativa filologien. De som häri
arbetat äro: bröderne Schlegel, den nu lefvande prof.
ßopp i Berlin, m. fl. Under katholicismens period
i Sverige, märkes i filologien bland annat
Compo-sila verborum af Magn. Ingemanii, tryckt 1519;
en kompilation af en Engelsk grammatici arbete
från 11 :te århundradet; Donatus nyttjades i
Latinska grammatiken. Under reformations-seklet
omnämnas Elaus 1’etri Heising, Joh. Serrarius, ISic. Olai
Bothniensis och Abr. Andr. Angermannus. Sjuttonde
århundradets filologer i Sverige voro Freinshemius,
Loccenius, J. Gezelius, Er. Schroderus samt Joh.
Sche/ferus. Under adertonde århundradet märkas:
Ihre, Botin, Sahlstedt, Hof, Celsius, Rudbeck, D.
Annerstedt, Ernberg, Ullgrund, Lallerstedt,
Ruden-skold, af Sotberg, Aurivillius, II. Brenner, II.
Benzelius, Boberg, Engeström, Leopold och en mängd
andra. Under nittonde seklet har filologien i
allmänhet icke blomstrat. Dispulationer, några
spridda öfversättningar samt några få skolböcker utgöra
bela den filologiska litteraturen. Orientalspråken
hafva fåll lyckligare bearbetare: Syriskan genom Agrell
och Korberg, Arabiskan genom Berggren, G. Knös,
Lindgren och Thornberg, Hebreiskan genom
Tingsta-dius, Sjöbring, Pettersson och H. Tullberg, Sanskrit
genom O. F. Tullberg, då Grekiskan endast ägde Dahl
och öfversältarne M. Wallenberg, Tranér, Lundblad,
Brunius, samt Kolmodin, och några
läroboks-författare. Moderna språken bearbetades af:
Heinrich, Deléen, m. fl. Modersmålet började
deremot grundligare, ehuru icke med afseende på
fornspråket, undersökas af Boivie, Fryxell,
Almqvist, m. fl.
Filosofi. Ehuru Svenska folket i allmänhet mera
riktat sin intellektuella verksamhet åt de praktiska
vetenskaperna, än åt den filosofiska spekulationen,
har Sverige likväl frambragt flere utmärkta
filosofer, än man skulle kunnat vänta det under en
sådan riktning hos folklynnet. Fastän Svenskarne
mera följt med den filosofiska utvecklingen och
tillegnat sig dess resultater, snarare än ställt sig i
spetsen för densamma, och brutit nya banor inom
tankens verld, så har detta tillegnande likväl skett
pä ett sjelfständigt sätt, och enskildta tänkare
hafva uppstått i Sverige, hvilkas namn bevaras vid
sidan af vetenskapens utmärktare idkare. Någon
egentlig filosofisk verksamhet ibland Sveriges
lärde känner lärdomshistorien icke före sjuttonde
århundradet. Medeltidens skolastiska strider voro för
Svenskarne fremmande, med undantag måhända af
någon lärd prest, hvilken, vid universitetet i
Paria, förvärfvat sig bekantskap med tidehvarfvets
vetenskapliga rörelser. Den s. k. Konunga- och
llöfdinga-styrelsen, ett berömdt inhemskt arbete,
hvilket anses tillhöra denna tid, ehuru dess hü^a
ålder icke är obetviflad, har ett mera politiskt än
filosofiskt innehåll. Likaså fattig är äfven
reformationstidens litteratur i filosofiskt hänseende. Men
i sjuttonde århundradet inträder ett annat
förhållande. Tvenne filosofiska riktningar kämpade, till
dess en tredje uppträdde med den Cartesianska
filosofien. De båda andra voro den mystiska och den
gamla skolastiska filosofien, dels tillgifven
.Aristoteles, dels kämpande emot honom. Det senare
var en egenhet hos de s. k. Ramisterne. Bland
mystiker från detta tidehvarf har Sverige
frambragt Forsius, Boræus, Urban Hjärne, m. fl. och
af den andra ofvannämnda riktningen Johannes
Rudbeck, en märkvärdig man i vår bildnings historia,
den lärde theologen Gezelius, den lika
kunskapsrike juristen Wexionius-Gyldenslålpe, m. fi.
Car-tesii system blef, under konung Carl Xl:s
regering, föremål för strid ibland de lärde i Upsala.
Theologerne fruktade faror för kristendomen. Pà
ena sidan kämpade Cartesianern Biberg och den
unge för bildning och en ädel karakter samt
ofor-Ijenta motgångar bekante Castovius; å den andr»
sidan stodo theologerne Micrander och den
stridslystne, äfven bland opartiska personer illa
beryktade Schutz. Denne visste att, vid en riksdag,
inleda presteståndet i striden, och regeringen
anropades, att med magtspråk qväfva filosofien.
Denne vägrade och den enväldige Carl XI stadgade
tankens frihet. Derifrån undantog han likväl
politiken’; ty inom dess Tält fördrog han ingen
motsägelse, intet tvifvel om den oinskränkta
konnnjja-magtens gudomliga ursprung. Denna inskränkning
i tankefriheten blef i sin mån ett hämmande band
Under de fyra första tiotalen af 18:de
århundradet verkade den sjelfständige tänkaren Rydelius
med kraft och lärdom för den Cartesianska
filosofiens stadfästande. Efter honom herrskade den
Wolfiska skolan. Den djupsinnige Svedenborg
framträdde vid dess sida med sin verldsbekanta
theo-sofi, och emot århundradets slut blef den Kantiska
filosofien känd i Sverige, bestridd, försvarad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
