Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
502
Fiskartorpet.
FI sk |J use.
och ringmvnta. Hos oss förekomma af första
flocken 41 serskildta slägten, innefattande 125 arter,
och af den andra 7 slägten, innefattande 20 arter,
deribland dock inberäknade äfven sådana som
endast nnder sina vandringståg komma till
granskapet af våra kuster. Såsom allmänt kändt är,
utgör flere fiskslags kött ett godt och helsosamt
näringsmedel, hvarjemte fettet eller den s. k. tranen,
hvilken erhålles af några arter, äfven är af stor
användbarhet, i följd hvaraf fiskfångst eller fiske,
särdeles uti skärgårdarne, utgör en vigtig
näringsgren. Se vidare: Fiske.
Fiskartorpet, beläget i en behaglig trakt af
kongl. Djurgården, vid den från Wärtan
inlöpande llusarviken. I Bellmans tid var bär ett
särdeles besökt värdshus, ehuru icke af någon högre
ordning, hvilket kan märkas på den i allt
afseende anspråkslösa åbyggnaden. Stället är idylliskt
skönt och har blifvit förevigadt i ett af Bellmans
herrligaste pastorala qväden, den genom ord och
melodi lika tjusande episteln "till Ulla i fenstret
på Fiskartorpet, middagstiden en sommardag: pUlla,
min Ulla, säj får jag dig bjuda"; och i sanning kan
man med Bellman utropa: "Ä’ke det gudomligt,
Fiskartorpet! hvad?" — Här står ock en liten
koja, hvilken Carl XI begagnade, då han uppehöll
sig vid Fiskartorpet för att fiska. Den är
gulmå-lad och bär följande inskrift: "Konung Carl XI:s
fiskarstuga reparerad år 1818." Fiskartorpet
lemnades är 1834, såsom förläning på 00 år, åt
nuvarande landshöfdingen i Kalmar län, C. U.
Nerman, emot en afgift af 200 R:dr B:ko årligen.
Fiske. Fisket har, så länge Sverige varit bebodt,
hört till invånarnes näringsfång på olika orter; men
något sådant i större skala, något som genom sin
betydenhet kunde sägas ingå i statshushållningen,
har egentligen endast idkats i Bohuslän. Sillen,
som i oräknelig mängd besökte dess kuster,
dit-lockade tidigt en mängd fiskare från serskildta
länder, och i medeltiden drefs det för det mesta af
Hansestäderna? utliggare. Först under senare
hälften af 17:de århundradet, förbehölls det endaståt
landets invånare. Staten bekymrade sig icke om
fiskerierna förr än under Gustaf II Adolfs tid, då
regeringens uppmärksamhet lästades derpå; men
Carl X Gustaf är egentligen den förste, som
derom afslöt någon statshandling, ty vid traktaten
med England af år 1656, förbehölls Svenska
undersåtare rättigheten att få fiska på Engelska och
Skottska kusterna, dock icke med mer än 1,000
Buyser. Det är ovisst, om denna rättighet
någonsin begagnades. Först 00 år senare, eller år 1745,
bildades ett kompani till idkande af fiske i
Öster-och Nordsjön, hvilket erhöll sitt privilegium d.
24 Jan. år 1746 på arfprinsens, sedermera konung
Gustaf IH:s, födelsedag. Detta kompani
införskaffade, med mycken svårighet, tvenne buyser från
Holland, jemte deras besättningar, alt tjena till
modeller och undervisare. Fisket bedrefs också
med temlig framgång, isynnerhet från år 1753 till
slutet af 1700-talet. Sillfisket var dock det
hufvudsakligaste, ehuru äfven storfiske, makrillfänge
samt hummer- och ostron-tägt idkades och ännu
idkas der. Den rikaste fångsten af sill lär hafva
gått till närmare 3 miljoner tunnor, hvaraf mera
än två tredjedelar användes till trankokning.
Denna industrigren och det från kokerierna
utflytande trangrumset tros dock, jemte buller och
skjutning i skärgården, hafva vållat sillens
försvinnande derifrån, ty sedan år 1808 har sillfångsten till
största delen upphört, till kännbar förlust ior
rikets handelsvåg i allmänhet och serskildt för
Bohuslän, der 8,000 menniskor lefva endast af fiske,
och dessa äro nu bragta i verkligt elände.
Staten har emellertid till fiskeriernas uppmuntran, från
1752 till 1787, användt 635,000 R:dr, och ar
1812 anslogo ständerna 50,000 R:dr till sillfisket
på djupet, hvilket likväl ej medförde någon
nytta. — Rättigheten till fiske är i Sveriges
lagstiftning föremål for åtskilliga stadganden, hvilka
dels afse reglering af äganderätten lill fiske, dels
fördelningen af vattnet, så att icke en
strandägare får genom sitt fiske uppfånga all fisk, till
andra strandägares förfång, dels ock fiskens
bevarande för alltför omåttligt fiskande. I delta sista
afseende är det förbjudet, att fiska med redskap,
de der äro särdeles beräknade att fånga
fiskynglet, äfvensom att Ijustra med eldbloss under
lektiden. Likaså är det en skyldighet for
jordägaren, att hålla öppna vakar vintertiden på de
ställen, der fisken voro i fara att förqväfvas under
det täppta istäcket. På det att ej en fiskeri -ägare
må kunna stänga andra från all del i fisket, är en
viss s. k. kungsådra föreskrifven, hvilken ej far
stängas af fiskredskap. För öfrigt äges vattnet
af den som äger stranden, och dä olika ägare
innehafva hvardera stranden, delas vattenådern
efter midten; men vatten tillhörigt allmänning, är
gemensamt for alla, som hafva del i allmänningen.
(Se vidare 1842 års Författnings-samling.)
Fiskeby, pappersbruk, vid Motala ström,
tillverkar årligen för ett värde af 5,000 R:dr.
Fiskebäckskil, annex till Morlanda, belägen i
Oroust vestra härad af Götheborgs och Bohus län.
3 j- mil V.S.V. frän Uddevalla, vid hafvet.
Socknen har 740 invånare. Dess hemmantal och areal
upptages jemte modersocknens. Adr. Kongelf.
Fi k Ii |J lise, fiskhök, sjöliök (Falco haliaëtus), en
roffogel af 24—26 tums längd, med hufvudet
ofvanpå mörkbrunt, for öfrigt ljust gulaktigt, alla
öfre kroppsdelar gråbruna med hvita spräcklor,
de nndre delarne hvita, näbben svart, näbbhud och
fötter blå, iris gul, tårna försedda ined långa
trinda, halfcirkelformigt böjda, hvassa klor.
Ung-fogeln har hufvudet och halsen ofvanpå svarta med
hvita fjäderkanter. Träffas om sommaren
allmännast i rikets mellersta landskap, mindre allmänt
i de södra och norra, och helst i sådana bergiga
skogar, som gränsa till insjöar och floder, sällan
vid hafsstränder; flyttar, då sjöarne lägga sig, till
sydligare trakter och återkommer om våren vid
islossningen. Sitt bo bygger han i höga träd och
lägger deruti 2, 3, sällan 4, nästan ovala,
gulaktigt hvita, rödbrunt fläckliga ägg, af 2 tum 3
linjers längd och I tum 6} linjers tjocklek.
Födoämnena utgöras nästan endast af fisk, särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
